Jag ser en repris av programmet och förstår kritiken. Ljud och bild är osynkat, artister och publik är ur fas, ingen hänger med på allsångslåtarna, rapdrottning, jojk, humorgrupp, fioltrams, pojkband – just när jag är på väg att ge upp kommer Björn Skifs in och räddar föreställningen.
Aldrig har jag känt mig äldre. Det är ingen behaglig upplevelse.
Det är en imponerande lista på McGyverismer.
“Don’t try this at home”
Jag citerar:
Den misshandlade mannen har en israelisk flagga hängande i sitt fönster.
Enligt flera boende i området har flaggan hängt i fönstret under lång tid.
Den har uppfattats som stötande och grannarna tror att mannen varit ute efter att provocera.
Det är en rättighet att hänga ut vilken flagga som helst i fönstret. Vad anonyma grannar tror om brottsoffrets avsikter är inte av allmänt intresse.
I Malmö behöver yttrandefriheten försvaras och bevisas i handling.
Reporterns försvarstal ekar fortfarande i mitt huvud:
– Är jag den förste som skriver något som inte stämmer?
När hon dessutom på sjungande östgötska tycks mena att ändamålet helgar medlen är katastrofen ett faktum. Frågan om könsstympning är tillräckligt komplicerad utan välmenande journalisters övertramp.
Det här med att alla paneldeltagare i soffprogram alltid sitter med korsade ben – är det en ny regel? Finns det kurser? Vem vågar sätta ner BÅDA fötterna på golvet?
Är det en könsfråga? Min tes är att männen korsar benen av rädsla för att verka maskulint dryga. Då är sekreterarställningen en form av solidaritet med kvinnornas utsatta positionen.
Men frågan kvarstår – var gör vi av benen?
Det är en oändligt sorglig historia. Vad händer när skönheten tar slut och minnet sviker.
Det är en vacker film. Och skoningslös i sin skildring av en kvinnas upplösning och självbedrägeri.
Jag kan inte motstå frestelsen och läser artikeln. Lars Kronér ligger fyra på listan över män svenska kvinnor skulle vilja otrogna med.
Vart är världen på väg?
Jag inser att vi är många som hetstittar just nu. Det är en fascinerande tanke att vi samlas runt den globala och digitala lägerelden.
Det känns som Hylands hörna.
Tysta tankar 