Vad är det som händer på nätet?

Ibland är jag riktigt glad över mitt jobb – det är när jag ser studenter som verkligen försöker undersöka något som intresserar dem. Då kan de hända att de glömmer diskussionerna om bedömning och kriterier. Kunskapen är sin egen belöning och utmaningarna upplevs som intressanta.

Idag har de arbetat med att undersöka digitala mötesplatser för unga på nätet. Katia Wagner inledde med att berätta om Alexandramannen och diskuterade faror och möjligheter. Många blev starkt berörda och en hel del av texterna behandlar det  ogenerade raggandet på sidor som snyggast. se och porrigt.se.

Men det finns andra som ser möjligheter. Ge gärna respons till grupper som skrivit något intressant!

http://ungdomsforskning.wordpress.com/

9a – en kärleksförklaring

Jag ger mig. TV-teamet har lyckats. Med hjälp av mediets alla knep har de vunnit över min misstänksamhet. Ljussättning, ljudläggning, närbilder – det spelar ingen roll.

Jag har lärt mig älska de här barnen och det var en ren njutning att se det avslutande programmet från skolavslutningen och deras första steg på gymnasiet.

Vackert och rörande – långt bortom den bullrande tomma skoldebatten finns det ett hopp som bultar.

Ibland känns det som om mångfald inte bara är ett tomt slagord.

Länk till programmet

Dikotomisering

Våra ambitiösa studenter  har genomfört en undersökning av populärkulturens funktion för barn och ungdomar i mångkontextuella uppväxtvärldar (ja – det är en pompös formulering!). Samtidigt läser de Magnus Persson bok Populärkulturen och skolan som är en stark uppgörelse med skolans tradition att dela upp kultur i hög/låg, nyttig/onyttig, fin/skräp.

Studenterna ger många exempel på hur pedagogerna kämpar för att upprätthålla gränslinjen mellan undervisning och underhållning. Datorspel tycks ofta beskrivas som underhållning (även när det är fråga om de allra torftigaste drillspel) och många menar med emfas att sådant får barnen syssla med hemma. Tanken på att spelen skulle kunna överbrygga dikotomin mellan underhållning och undervisning tycks vara väldigt avlägsen. En student menar att det krävs mod och kunskap för att kunna förklara för föräldrar och kolleger att det finns olika sätt att undervisa.

– Ja , det är delvis därför ni går här 3,5 år, tänker jag högt…

Observera att barnet (20 månader) har lärt sig att trycka förbi de segdragna repriserna som förstör speltempot. Jag känner två rektorer som är hängivna wii-spelare, som i-n-t-e har upptäckt denna finess.

Bloggaren bloggar alltid två gånger

Skånska dagbladet skriver om fenomenet att offentliganställda bloggar om sina yrkesliv.

Länk till förstasidantext

Det känns lite olustigt att hamna i ett sammanhang med bildpublicerande gynekologer och reklamintäktshungrande figurer – men artikeln reser intressanta frågeställningar om vilka regler som gäller för tjänstemän. Vem äger rätten att uttala sig i en hierarkisk organisation? Hur stor är yttrandefriheten egentligen?

Där pressen anser sig behöva ett system med ansvariga utgivare för att reglera förhållandet – där menar jag att det räcker med att följa Sveriges lagar om t.ex. förtal. De pressetiska reglerna om allmännintresse tycks ha spelat ut sin roll som vägledning för vad som är publicerbart.

P.S. I texten beskriver jag våra studenter som “elever” – det skulle aldrig hända i verkligheten (hoppas jag)

Pinsamt patetiskt politiserat

Jag trodde att avslöjandet av Björklund som lögnaktig statistikmanipulatör skulle få genomslag i medier, men tystnaden är bedövande.

I dagens svd beskriver ledaren kritikerna av utbildningsministern som tjoande vänsterdebattörer. (misstänkliggörande)

Och förresten har han rätt i alla fall… (sanningen ska segra)

“så kan det gå” (bagatelliserande)

Socialdemokraterna hade gjort likadant… (relativisering)

I DN begår Johannes Åman en försiktig reträtt, men det är en historiskt riskabel position. DN debatt har varit huvudkanal för okritiskt spridande av folkpartistisk propaganda. Vågar vi hoppas på en omprövning av sidans linje som maktens megafon?

Jinge summerar

Maria Sundkvist

Fångad av en folkstorm

Sex är svårt att skriva om och Sydsvenskans läsekrets är magnifikt splittrad i frågan om huruvida swingerklubbar är ett lämpligt ämne för en måndagstidning. Länk 1

Läs kommentarerna och förundras över den upprörda tonen.

Själv har jag ingen åsikt, men inser att detta är mitt första blogginlägg i kategorin “sex”!

Proudly presents:

Länk till inbjudan

En av världens  absolut mest oföretagsamma orkestrar ordnar barnkonsert med sig själv. Det är ett stort steg för mig. Jag har blivit  entrepenör!

Barnkonsert med Pojkaktig orkester
Söndagen den 20/7 kl. 15.00
Valnöt och Kaprifol, Skolgatan 20, Hammenhög, telefon 0414-44 09 50, förköp i caféet
Inträde 50:- för barn under 12 år. Vuxna gratis. Mer info: http://www.valnot.se

Förstora bilden!

Orkesterns slarvigt uppdaterade hemsida

Tyskan?

Det händer för mycket hemskt i världen. Jag förfasar mig motvilligt över ondskan och brottas med att hitta förklaringar till brotten. Det går trögt och frågorna blir fler och fler.

Vanligtvis är kvällstidningarna återhållsamma med detaljer om gärningsmännens bakgrund. Nationalitet beskrivs ofta som oviktigt och skulle kunna leda till förhastade slutsatser om vissa folkgrupper. Baksidan är att många läsare inte litar på tidningarnas rapporteringar och själva drar förhastade slutsatser.

Med denna bakgrund är det förvånande att alla tidningarna AB DN SDS envisas med att kalla den mordmisstänkta kvinnan i Arboga fallet för “tyskan”. Alla tankar om att dölja ursprunget är borta – här frossar tidningarna i våra fantasier om tyskor. Tacksamt rubrikord men ytterst osmakligt, om inte någon kan förklara för mig att nationaliteten är särskilt viktigt här.

Annars tror jag att rubriksättningen bygger på ett dolt tyskhat .

Fantasilöshet – visionströtthet

Jag funderar över Yngve Wallins påstående i sin blogg på KK-stiftelsens webbplats och tar mig friheten att citera utförligt:

Den uppmärksamme har kanske lagt märke till att det har varit tomt i den här bloggen ett tag. Egentligen ger det en ganska bra bild av läget när det gäller visioner för framtidens lärande i Sverige i dag, tomt – och tyst. Jag undrar vilka konsekvenser den här fantasilösheten kan tänkas få på lite sikt.

Förutom den underliga slutsatsen att en tom blogg skulle vara ett symptom på fantasilöshet i landet reser texten intressanta frågor. KK-stiftelsen har länge haft en central position i arbetet med att utveckla intresset för ny teknik och förhoppningarna på att det ska rulla på av sig själv tycks komma på skam. Blicken vänds tillbaka mot en tid då det tycktes vara möjligt att verkligen leda skolor genom visioner (och mycket pengar). Idag beskriver Wallin situationen som att vi lider av brist på visioner.

” …det är hög tid att vi åter höjer blicken och börjar diskutera vad den här idéfattigdomen och bristen på framtidsvisioner kan få för konsekvenser.”

Jag tror att denna längtan efter visioner och framtidsentusiasm delvis är ett uttryck för ett främlingsskap inför ett nytt landskap. Vi har en situation där utvecklingen inte är förutsägbar och styrbar på samma sätt som tidigare då det ofta fanns en övertro på tekniska lösningar och massiva utbildningsinsatser.

Idag har de flesta studenter på landets lärarutbildningar högre digital kompetens än lärarna – och det behöver inte vara dåligt. Bilden av att leda utveckling och implementera teknik hos den okunniga massan är lite farlig eftersom den hindrar oss att se vilka kompetenser som redan finns hos barn, ungdomar och studenter.

Utmaningen idag är snarare att ta vara på och utmana dessa krafter inom skolans ramar, än att “visionera” fram något nytt.

På Malmö högskola har det länge talats om en portal som skulle ha alla funktioner – idag har även teknikerna insett att tiden för den typen av heltäckande webblösningar är förbi. Studenterna vill inte tvingas in i färdigbyggda system när de redan har byggt upp andra sätt att kommunicera. Om de heter MSN, Lunarstorm eller Facebook idag – ja då heter det något annat i morgon.

I den moderna visionen byggdes köpcentrum i alla förorter. De boende skulle inte behöva lämna sitt område. Detta var ett uttryck för den moderna visionen om det goda samhället som skapar den perfekta servicen åt medborgaren. Idag står många av dessa torg övergivna – trots den goda visionen om kommunala mötesplatser.

Kanske en del av IT-romantikens visioner riskerar att hamna i samma kategori på historiens sophög?

P.S. Att både de finska och danska exemplen kan vara inspirerande är en annan historia.

Söktryck – snabbstatistik

Jag har varit lite låg den senaste tiden och bekymrat mig över att Högskoleverkets granskning av lärarutbildningen tillsammans med regeringens och LR:s hets mot skolan skulle resultera i få ansökningar till höstens utbildningar.

Jag hade fel och är glad över att få möjlighet att utveckla en attraktiv utbildning. Läs mer.