Anna Larsson kritiserar Medierådets analys av barns datoranvändande, där pojkarnas spelande romantiseras som karriärsbefrämjande medan flickornas bloggande avfärdas som mindre viktigt.
Men i verkligheten är det killarna som halkar efter. Fler tjejer slutför sina studier och de får också högre betyg i skolan. Så låt oss göra flickorna en tjänst och befria dom från den förlegade offerrollen. Innan de börjar tro på den själva.
Och det kunde jag inte sagt bättre själv.
Missa inte Pepparholmens blogg:
Länk!
Filmen om myror är ljuvlig. Jag försöker försiktigt ta åt mig äran av att ha utbildat en av upphovsmännen – men inser att min insats är försumbar.
Tack för tipset Ina!
Jag älskar tidningar och läser allt jag kommer över – men nu gör jag slut med Aftonbladet. På första sidan trumpetar de ut med största stilen: VEM BLIR NÄSTA ANDERS EKLUND?
Högst upp finns de goda råden: Underkläderna som framhäver dina former och Så lätt botar du din svullna mage
När skrämselpropaganda och utseeendefixering är deras bästa försäljningsargument – då är det dags att gå vidare i livet.
Jag har ofta svurit över den nervösa målstyrning som kännetecknar den utbildning jag arbetar vid. Allt är mål, progression och examination. Ibland sneglar jag på hur verksamheten bedrivs vid konstnärliga utbildningar och undrar om den typen av själstyrande lärande är möjlig att genomföra på en massutbildning,
På Skolporten hittar jag en avhandling av Ann-Mari Edström som behandlar denna extrema form av självstyrande och studentansvar. Jag tvekar och faller in i mina kontrollreflexer. Men vet att tillit är en förutsättning för växande…
Martin Jönsson skriver om bloggfenomenet utifrån ett amerikanskt perspektiv och det är nog dags att ta bort den där förargliga ändelsen “-fenomenet”.
Det rapporten visar är framför allt att det börjar bli omöjligt att dra någon tydlig gräns mellan traditionella medier (”gammelmedia”) och den parallella, sociala medievärlden (”bloggosfären”).
Då har vi en lagstiftning som inte hänger med.
• Majoriteten av alla bloggar drar in så mycket annonsintäkter att de är lönsamma.
Då har vi en en oförutsägbarhet i avsändarskap som vi inte har funderat över. Dessutom är det dags att ta farväl av myten om bloggen som rent privat dagsboksskrivande.
Nästan hälften av alla som bloggar i dag gör det med ett specialintresse/fack-ämne eller i sitt jobb – och av dessa säger mer än hälften att bloggandet gett dem högre status och erkännande.
Då har vi en uppdelning mellan de som bloggar och de som inte bloggar som blir statusmässigt problematisk. I jämställdhetens Sverige borde alla blogga? När jag läser en del stilmässigt och innehållsligt tveksamma politikerbloggar misstänker jag att tvångsbloggandet redan är här. Vågar du låta bli?
Klickbar bild: 
Sennbrink har skrivit mer om budord och bloggar. Bibeln är en guldgruva – och väldigt tolkningsbar.
Favoritbloggen På svenska, som visar att det är möjligt att blogga kollektivt i statlig tjänst, tar upp ett spännande ämne och belägger sina teser med stor finess. Nämligen skillnaden mellan att skriva “på” eller “i” en blogg.
Om du använder prepositionen på beskrivs bloggen mer som en mötesplats där kommentarfunktionen är central (jfr anslagstavla) medan prepositione i tydligt associerar till tidningsvärlden, där experter (journalister) talat om hur det egentligen är.
Skillnaden är central för hur vi uppfattar bloggkulturen och jag är glad att Pelle reder ut!
Just nu säljer Aftonbladet Clint Eastwoodfilmer och jag känner en viss lockelse i att fylla hyllorna med udda serier. Jag tröstar mig med ett avsnitt ur Den gode, den onde och den fule från Youtube, där det finns många slutscener i klassiska westernfilmer.
Minuterna mellan 4.30 och 6.30 är grundkursen i alla filmskolor. Växelklippning när den är som bäst – och musiken… suck… Hur bra är Ennio Morricone egentligen?
Jag hade egentligen tänkt skriva något djupt om manliga förebilder – men avstår.
I dagens SvD finns en studentbilaga där landets högskolor gör reklam för sin verksamhet. Jag jobbar lite med rekrytering och är nyfiken på hur olika verksamheterna marknadsförs. (Malmö högskola annonserar inte)
Mest uppseendeväckande är kanske helsidesannonsen från Sveriges ingenjörer, LR, SACO, Akademikerförbundet m.fl som har rubriken PLUGGA=HÅNGLA och visar två studenter i en mycket kroppsnära ställning.
Om du går in på deras hemsida (nej jag tänker inte länka) får du tips som ger dig “mer tid för hångel…”
Jag vill gärna se mig själv som opryd men studsar till en aning inför denna lättsinniga syn på utbildning. Efter några minuter har jag vant mig och inser argumentationens potential när det gäller frågan om rekrytering av manliga studenter till lärarutbildning där de befinner sig i kraftfull underrepresentation på de flesta utbildningsvägar.
“Kom till lärarutbildningen – här får du säkert hångla!”
Risken finns naturligtvis att en sådan slogan upplevs som aningen heteronormativ…
Landets högskolor och universitet har fått kritik för heteronormativ undervisning och jag håller med. Alldeles för sällan utmanar vi våra föreställningar om manligt/kvinnligt och de gånger så sker är det ofta utifrån ett ängsligt och politiskt korrekt perspektiv. Vi förfasar oss över media och förtryckande idealbilder. Jag tror att det är svårt att komma under ytan och den auktoritära och rigida högskolemiljön inbjuder inte till att experimentera med roller. Samtidigt som regnbågsfestivalen pågick i Malmö prövade vi några gränser.
Förra veckan höll jag i en workshop som hade många olika syften.
1) Det är roligt att göra film – men då måste vi först befria oss från en del prestationskrav.
2) Det går att göra film snabbt – alla som varit med om en riktig filminspelning vet att det är ett oändligt gnetande med detaljer. Vår film gjordes under en timme och inklippen skedde direkt i kameran med bild-insertteknik VHS. Man får inte vara petig och full kontroll är inte idealet.
3) Det är spännande med populärkulturella referenser. Vi lånar energi från originalet. Musiken håller ihop infallen.
4) Det händer något med personligheten när jag får en mustasch. Hår behöver inte vara skamligt.
Jag har gjort åtta sådana här filmer på två dagar – och tycker fortfarande att det är en bra låt. Men jag är inte säker på vad videon handlar om. Inte i original och inte i vår version. Kanske någon kan hjälpa mig med tolkningen?
Reklamen har blivit mer spännande. Bilderna är mystiska och förföriska. De enkla förtryckande idealen är inte lika roliga att avslöja längre och dagens mediekritik bör därför bedrivas på ett annat sätt.
Studenterna på lärarutbildningen i Malmö har arbetat med att i workshopform producera och analysera egna reklambilder utifrån givna förebilder. Att redovisa i bloggform skapar oväntad energi i undervisningen. Det handlar inte om att göra läraren glad eller att uppfylla kriterier.
http://bilderimedia.wordpress.com
Tysta tankar 