Sommar, sommar, sommar…

Jag har tappat intresset för programmetoch har svårt att förstå upphetsningen i för vem som har fått “äran” att tala till folket under 90 minuter.

Fast ibland bränner det till. I år har två av mina hjältar sommarpratat och jag är inte besviken.

https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2180689

Lina Wolff berättar om en översättares mödor. Hon är modig och oförutsägbar. Ett helgjutet program.

https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2181299

Staffan Westerberg är också modig. När jag var liten gjorde han barnteve med konstiga dockor och underliga berättelser. Jag minns att mamma kom in och tyckte han var konstig. Nu är han gammal och klen, men när han pratar känner jag igen hans allvar och lekfullhet. Det är oemotståndligt.

Tillsammans med bland annat Thomas Wiehe gjorde han det här mästerverket på 70-talet.

https://www.svtplay.se/vilse-i-pannkakan

Journalister är inte kommunikatörer

Läs Marcus rant.

Jag är arg och besviken

Just nu känns det som att en fri press är viktigare än någonsin.

Per-Axel Janzon och UR

Den där känslan av att det finns dolda normer på en arbetsplats. Vilka kritiska diskussioner är möjliga – den förbjudna frågan.

Den ängsliga journalistiken

Jag tror inte att den här formen av rapportering ökar allmänhetens förtroende för medier. Snarare uppstår ett nytt glapp där vi börjar spekulera över när det är viktigt med utseende, signalement och bakgrund.