Det är ingen ordning i naturen. Många djur vill vara på fel ställe. Och nu talar jag inte om mördarsniglar (som tycks frammana de mest primitiva instinkter hos trädgårdsälskaren) utan om husdjur som tycks leva efter mottot “Gräset är alltid grönare ovanför grannens septitank” (eller på andra sidan elstängslet)
I år har regnet gjort att maten finns i överflöd och det är bara de allra mest rymningsbenägna svarta fåren som har frestat lyckan på andra sidan staketet. Ägaren skyller på dåliga gener. Så får man säga om djur.
Å andra sidan har denna obändliga frihetslängtan inspirerat mig till konkretistisk ljudhärmande poesi – onomatopoesi.
Korna kommer i kornet
Fåren går i rågen
Geten stretar i vetet
Haren hoppar i havren
Har du fler förslag? Bara det är någon form av allitteration eller inrim?
Bloggaren har inte tappat greppet – bara lite… Jag lider av fläckvis kärlek till naturen och har ett anfall av vantrivsel i civilisationen.

Kanske är en vandring genom Malmöfestivalen inte det bästa botemedlet, men det luktar gott från matstånden och vi bor mellan tre stora utescener.





Jag som har en bakgrund i förskolan har ofta funderat över den moraliserande hållning som ibland förekommer till icke-kreativa aktiviteter. Boken Pärlplattor från vaggan till graven är ett exempel. Det finns ett förakt för det meningslösa som jag vill bryta. I pysselsättningens värld är alla former av mänskliga yttringar lika värda. De föråldrade och förtryckande uppdelningarna meningsfullt-meningslöst, fin konst-ful konst, kultur – ickekultur är förlegade.Om allt är meningslöst är det möjligt att återskapa privata hierarkier som bygger på lust.





