Onomatopoetisk utsvävning

Det är ingen ordning i naturen. Många djur vill vara på fel ställe. Och nu talar jag inte om mördarsniglar (som tycks frammana de mest primitiva instinkter hos trädgårdsälskaren) utan om husdjur som tycks leva efter mottot “Gräset är alltid grönare ovanför grannens septitank” (eller på andra sidan elstängslet)

I år har regnet gjort att maten finns i överflöd och det är bara de allra mest rymningsbenägna svarta fåren som har frestat lyckan på andra sidan staketet. Ägaren skyller på dåliga gener. Så får man säga om djur.

far.jpg

Å andra sidan har denna obändliga frihetslängtan inspirerat mig till konkretistisk ljudhärmande poesi – onomatopoesi.

far2.jpg

Korna kommer i kornet
Fåren går i rågen
Geten stretar i vetet
Haren hoppar i havren

Har du fler förslag? Bara det är någon form av allitteration eller inrim?

Sädesstråna susar i sommar

Bloggaren har inte tappat greppet – bara lite… Jag lider av fläckvis kärlek till naturen och har ett anfall av vantrivsel i civilisationen.

mf.png

Kanske är en vandring genom Malmöfestivalen inte det bästa botemedlet, men det luktar gott från matstånden och vi bor mellan tre stora utescener.

Malmö finns redan på kartan!

h2.jpg

Malmös politiker tycks vilja betala 50 miljoner till Percy Nilsson för att den nya arenan ute vid Svågertorp ska heta något med “Malmö”. Den pinsamma och pompösa lusten att “sätta Malmö på kartan” förstår jag inte. Nu har vi en flådig bro och en tossepinne (läs Turning torso) – Americas cup ska vi inte prata om – behöver vi verkligen en skylt på en arena för att folk ska hitta hit?

h3.jpg

Är det möjligt att Vattenfall ville betala 100 miljoner? Skojar Percy?

Samtidigt griper girigheten mig och jag funderar på om inte Malmö högskola har gått på en blåsning när vi använder ordet Malmö – u-t-a-n att ta betalt!!!! Skulle inte “Pågens Högskola” vara attraktivt? Eller “University of Pölsemannen”?

h.jpg

Ok – det låter kanske inte så bra, men tänk på pengarna!

Dessutom kanske vi borde arbeta mer med kartkunskap under utbildningen – blindkartor åt folket!

Andra bloggar om: , , , ,

Pysselsättning – lexikala luckor

Svenska Dagbladet har en spännande serie om ord som borde funnits och jag gillar Martin Lagerholms förslag:

PYSSELSÄTTNING

Pysselsättning [subst.] ~ en ~ ar [något nedsatt] 1 (ändamålslös) aktivitet på heltid som i det debila syskonsamhället ersätter det forna fritidsbegreppet sysselsättning (som allmänt sett antas vara behäftat med en otidsenlig grad av intention och innebörd) 2 samlingsnamn för diverse läggspel och pussel: hobbymosaik är det minst glädjedödande bland ~ar.

trad.jpgJag som har en bakgrund i förskolan har ofta funderat över den moraliserande hållning som ibland förekommer till icke-kreativa aktiviteter. Boken Pärlplattor från vaggan till graven är ett exempel. Det finns ett förakt för det meningslösa som jag vill bryta. I pysselsättningens värld är alla former av mänskliga yttringar lika värda. De föråldrade och förtryckande uppdelningarna meningsfullt-meningslöst, fin konst-ful konst, kultur – ickekultur är förlegade.Om allt är meningslöst är det möjligt att återskapa privata hierarkier som bygger på lust.

Jag inser att jag har blivit kulturnihilist – och kanske botad från mitt gamla pysselhat…

Nu ska jag, som är gravt färgblind, omarrangera min trådrullesamling.

Pärlplatteklubben

I Manchester finns en skulptur av hushållskärl. Det kanske är en hyllning till den multikulturella kokkonsten på Curry mile – 1600 meter indiska och pakistanska restauranger.

pyssel.jpg

Ibland skriver jag snabbare än jag tänker. När jag läser igenom ovanstående inser jag att det antagligen handlar om ett svårartat fall av “börja-arbeta-ångest”. Jag är inte Candide, Lärarutbildningen är inte en trädgård och odling är definitivt inte min grej. Hur mycket jag än försöker distansera mig från en pompös ansvarstagande duktighetsposition är det dags. Terminstarten närmar sig och då är det upp till bevis i utbildningsfabriken. Hela tiden.

Trådrullarna får vänta…

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

En blogghästs bekännelser

kepsar.jpg

Blogghäst är en person som är beroende av att uttrycka sig offentligt. Jag märker motvilligt att det från början oskyldiga bloggandet har fått lätt tvångsmässiga drag.

jo.jpg
Ursprungligen var jag programmatiskt ointresserad av hur många som läste och tyckte att det där med respons var av tveksamt värde.

Nu kollar jag alltid statistiken och funderar över hur jag ska öka antalet besök. (Det finns en del smaskiga sökord som ger snabb effekt)

Nu gläder jag mig över att det finns personer som både läser och kommenterar.

Det som började som ett försiktigt stilexperiment blev en del av min identitet. Om jag inte skriver – då finns jag inte. (Eller det kanske jag gör ändå – vilket återstår att bevisa)

När Strindberg (utan alla andra jämförelser) befann sig i en uppslitande äktenskapsstrid lär han samtidigt ha varit vampyriskt medveten om att grälen skulle kunna gå att använda som material till nästa roman. Jag vill inte att mitt liv ska reduceras till en uppsättning blogguppslag. Hur många idéer får en människa under ett liv? Tänk om de bara tar slut.

Jag läste en intervju med Helena Sanderberg som menade att det gällde att hålla den inre bekräftelsehoran i schack. Det ska jag tänka på – om jag jag giter. (skånska för “orkar”)

Det är dags att ta paus – om inte annat för att jag saknar bredband på landet…

Däremot är det ganska nära till Mandelmanns trädgård och den sortens idyll lockar mer just nu.

mandel.jpg

Om att skjuta sig i foten

ork3.jpgNu beträder jag ett känsligt område och skriver försiktigt. Det handlar om hur Lärarutbildningen marknadsför sig och hur vi tilltalar blivande studenter.

Bakgrunden är att vårt huvudämne Barndoms-och ungdomsvetenskap (BUV) har nästan 500 sökande till 280 platser. Flera andra huvudämnen har svårigheter att fylla sina platser. Ur samhällets och lärarutbildningens perspektiv är det en bra idé om vi kan locka över en del av de studenter som inte får plats på BUV till andra huvudämnen. Men jag menar att det är förolämpande mot studenterna att i det brev som gått ut till alla studenter rikta den direkta uppmaningen:
Välj i stället huvudämnena Svenska i ett….o.s.v (här följer en uppräkning av de andra huvudämnen som riktar sig mot förskola och grundskolans tidigare år)

ork2.jpg

Det vore mer respektfullt att utgå ifrån att studenterna har gjort ett medvetet och klokt val. Rimligtvis har de studerat kursplaner, hemsida och diskuterat med kamrater som går utbildningen. De kanske har ansträngt sig för att få de betyg som krävs för att nå sitt mål. Då blir det underligt att utbildningsanordnaren uppmanar studenten att välja något annat!

Om vi sålde korv kanske det skulle gå att lura på kunden prinskorv i stället för falukorv (jag strök alla elakare liknelser) men här handlar det faktiskt om vuxna människors livsval!

Formuleringen är kränkande mot studenterna – men även mot oss som arbetar på BUV och framhärdar i tanken på att huvudämnet har nått sin framgång av egen kraft och att det finns en kvalitet som är värd att försvara och utveckla.

Det går inte lika bra med selleri!

Däremot hoppas jag att många blivande studenter kommer till Lärarutbildningens öppna hus den 20/8 kl 17.00 och jag tror att en hel del av de som inte fick plats på BUV kommer att finna sig väl tillrätta på andra huvudämnen.

Men vi ska erbjuda alternativ – inte uppmana till negativa val!

“Ser du ung ut?”

Så står det på en skylt vid kassan på Systembolaget. Jag funderar en stund och kommer nog fram till att… hmmmm…. Ja – idag (nyklippt och rakad) ser jag nog på gränsen till ung ut. Dock inte tillräckligt ung för att behöva visa legitimation .

fafanga.jpg

Hemma försjunker jag i Jacques Werups “spontant improviserade självbiografi” (ja det står så på baksidan!!!) Levande tillsamman. Det är en underbar bok och den poserande självreflektionen är  drabbande och uppmuntrande. Huvudpersonen genomskådar sig själv och genomskådar sitt koketta genomskådande. Det kunde blivit pretentiöst och patetiskt – men är en resa in mot livets allvar som slår hårt. Hårdast mot honom själv. För oss som har funnits i periferin av händelserna finns igenkännandets glädje och den malmöitiska råheten som en skoningslös grundton.

Den uppblåste ynglingen som möter sin första stora kärlek efter Louis Armstrongs konsert i Folkets park och försöker imponera på henne. Hon säger:
– A du …för djävelen …spänn av!

Inramningen är från en turné med Lill Lindfors och inledningsscenen är att den uppburne poeten och estradören sitter framför en tredelad spegel och försöker få syn på sig själv. Det måste finnas något äkta där bakom allt det lånade. Han letar efter sig själv och bläddrar bland minnesbilder från barndomen.

Vi som älskar boken Hemstaden får mer av detta flöde av anekdoter. Allvarliga och avväpnande. Men tonen är annorlunda här. Det gäller livet.

Det är en bok som avfärdar alla försök till rationalitet och enkla förklaringar. Optimism bör bemötas med rådet från försvarets ordningsföreskrifter OSF: “Om osäkerhet uppstår huruvida dag eller natt råder, skall natt anses råda”.

För mig som är lite kluven till bloggkulturens självbespeglande drag känns det inspirerande att möta en mästare i genren. “Jag skriver – alltså finns jag”

Fåfänga och längtan efter kärlek är inga stora synder. Arrogans och oärlighet – det är svårare att förlåta hos sig själv.

Jag ser ändå ung ut.