Två nyheter korsar varandra. Länk.

Mittuniversitetet har infört förbud mot att spela in ljud och bild på föreläsningarna. Universitetsledningen har vidtagit åtgärden på grund av lärarnas rädsla att hamna på Youtube. På den populära internetsajten finns mängder av roliga och ibland pinsamma filmsnuttar att beskåda, dock inga med Mittuniversitetets personal.

Den andra handlar om den amerikanska trenden att studenter betygsätter lärare på webbplatsen Studenter tycker till.

Syftet med StudenterTyckerTill.se är att erbjuda studenter oberoende vägledning och möjlighet att göra sina röster hörda.

Jag sitter och försöker förbereda en föreläsning om spel och inser att materialet håller på att växa mig över huvudet och att en del av de 300 studenterna kommer att bli besvikna.

Den grupp som inte har läst igenom de anvisade kunskapsöversikterna undrar antagligen varför jag inte sammanfattar dessa. Bilden av läraren som vägvisare och underlättare är djupt förankrad i studentgruppen. Så antagligen kommer jag att läsa högt ur Medierådets och Ungdomsstyrelsens rapporter.

Den grupp som har läst rapporterna undrar antagligen varför jag ska tala om det som de redan har läst sig till. De förväntar sig en knivskarp och personlig analys som vi utvecklar tillsammans i dialog. Så antagligen kommer jag att försöka föra någon form av samtal trots att flertalet inte känner sig delaktiga.

En tredje grupp är mer nyttoinriktade och mäter en föreläsnings värde i förhållande till dessa användbarhet vid tentan. Då kan jag använda tiden till att ge vinkar om hur examinationen ser ut och hur svaren bedöms.

En fjärde grupp är experter på ämnet och undrar antagligen hur någon som inte ens har tagit sig upp till level 30 i World of Warcraft vågar uttala sig i ämnet. Super Mario och Wiigolf är inga tunga meriter.

Det går säkert att hitta andra grupper jag kommer att göra besvikna – storföreläsningsformen har sina begränsningar och ofta undrar jag om det är försvarbart att samla så många studenter under så storslagna förespeglingar.

Poängen är att jag som lärare måste skiljas från min längtan efter den perfekta utvärderingen. Mina kunskaper om vem studenten är och vad hon behöver är bristfälliga och tanken på att göra alla nöjda riskerar att bli ett omöjligt och kvävande krav. Om jag därtill antyder att många lärare lider av narcissistiska drag och är mycket beroende av bekräftelse så har jag inte sagt för mycket.

Betygsatt och uthängd på Youtube samlar jag ihop resterna av mitt självförtroende och går vidare. Det är aldrig för sent att ge upp.

Tack Elza för tipset