Debatten fick en dålig start. Många tycktes tro att det handlade om att gallra eller inte gallra och anhängarna av omgörningen plockade enkla poäng genom att likna gallring vid städning och framställa motståndarna som obildade populister.
När bibliotekschefen nu erkänner att policyn för gallring var illa tänkt och att de inte har förankrat visionen hos malmöborna finns det utrymme för en dialog.
Den avgörande frågan är i vilken mån politikerna stödjer förslaget – annars ser jag fram emot ett hett valår med biblioteket som vattendelare mellan kulturkonservativa och marknadsentusiaster. Politiker vet att det är lätt att sätta igång verksamheter men d-y-r-t att driva dem och jag anar att Carina Nilsson kommer att mötas av besvärande frågor vid arbetarkommunens nästa möte. Var det verkligen ett sådant här diffust allaktivitetshus vi drömde om? När togs det beslutet? Vill Socialdemokraterna och Reepalu ha den här debatten i en tid när den kommunala servicen granskas från många aspekter och nedskärningarna slår hårt mot skolor och vård?
Ingen länk till dagens presentation?
Idag presenteras en skiss för hur det är tänkt och en del frågor uppstår spontant:
1) Barnavdelning med verkstad! Hurra – jag är förskollärare och älskar skapande aktiviteter. Kanske är vattenfärg och grålera inte helt kompatibla med böcker? Dessutom har kommunen redan bra verksamheter i Konsthallen och på Chokladfabriken. Vore det inte bättre att fokusera?
2) Författarscenen med plats för 400 besökare – det är väldigt många platser! Behövs verkligen det? När ska dessa arrangemang äga rum? Får biblioteket ta betalt? Hur öppet för sponsring vill man vara? Finns det gränser för hur långt man släpper in kommersialismen? Borde inte förlagen sköta sin egen marknadsföring? Dessutom råder det ingen brist på föreläsningssalar (Petri- och Borgarskolan ligger mindre än 200 meter bort) eller konsertlokaler i kommunen – problemet är att fylla dem med en vettig verksamhet. Jag tänker att det blir mycket bärande av stolar och flyttande av hyllor för en högt utbildad yrkeskår.
3) Internetcafé och digitalt lärcenter. Jo, det var stort och viktigt att folket skulle få tillgång tilldet där stora nätet på 90-talet – idag kanske det inte framstår som lika angeläget att skapa stora publika datorparker. På Lärarutbildningen köper vi för sista gången nya datorer till de öppna salarna – men inser att de flesta studenter antagligen använder egna bärbara datorer.
4) Bordtennisbord? Kanske funkar det på Söders hippa krogar med ett parti bakfyllerundpingis på söndagmorgon men jag ser nog att det är en aktivitet som passar bättre på fritidsgårdar och idrottshallar.
Till sist återstår frågan om de där böckerna… Att minska ner bokantalet i den öppna delen av biblioteket till 25 eller 35% av den nuvarande är en kraftig förändring av verksamhetens innehåll. Sådana bör diskuteras på politiskt nivå.
Sydsvenskans artiklar
l1, l2, 1, 2, DN, Svd, Torsdagen presskonferens, Ledare
Tidigare inlägg
Tysta tankar 