Att ställa grupper mot varandra

Jag har följt lammens utveckling under året. Den första gången de släpptes ut i hagen var de yra och rädda. Bländade av alla ljus och dofter stapplade de fram mot eltråden och nosade på den. Alla var tvungna att göra den smärtsamma erfarenheten. De hade inget språk och kunde inte dela sina tankar.

Under sommaren har de levt i harmoni och vuxit snabbt. Slaktbilen har redan hämtat de tyngsta pojklammen eftersom kilopriset sjunker framåt hösten. I förra vecka skilde ägaren ut de tackor som ska få gå hos baggen. Utanför vårt hus betar ett gäng som inväntar ett annat öde.

Nyklippta nakenfår - förstora bilden

Nyklippta nakenfår - förstora bilden

Av någon anledning hann ägaren bara klippa fyra av dem. Dessa går för sig själv i hagen och de övriga långhåriga markerar ett tydligt avstånd till de stackars nakenfåren.

Avvisande långhåriga får - förstora bilden

Avvisande långhåriga får - förstora bilden

Så lätt är det tydligen att ställa grupper mot varandra.

3

Texten på Lärarutbildningens vägg blir alltmer gåtfull – vad är det för kroppar som anas ovanför broderskap?

På spåret 7 – natur och kultur

Tidigare spårinlägg

Jag återvänder till torvmossen och funderar över vad det är som fångar mig i miljön. Kanske är det känslan av att tiden står still och att naturen långsamt tar tillbaka herraväldet efter människans härjningar.

spår1

På min arbetsplats varslas adjunkter för att bereda plats för lektorer. Det som tidigare kallades arbetsbrist visar sig vara en skenmanöver för att dölja det verkliga syftet som med ett obehagligt nyord benämns”kompetensväxling”. Rektor beskriver det som “en höjning av nivån” och för första gången känner jag mig djupt främmande inför högskolan. Vad är det för värderingar som styr verksamheten?

Jag tror inte på den här uppdelningen adjunkter/lektorer och vill inte bli inplacerad i ett fack där adjunkterna skulle vara natur, erfarenhet, praktik, känsla, reproduktion och intuition – medan lektorerna skulle stå för kultur, distans, reflektion, nytänkande och analys.

I min värld måste varje lärare ha tillgång till båda sidorna och försöken att dela upp tänkandet i “vetenskapligt” och “icke vetenskapligt” är underligt. Jag har nog läst för många dåliga avhandlingar för att leva i underdånighet.

spår3

Samtidigt är jag orolig över att en möjlig konflikt mellan grupperna ska drabba studenterna. På ett plan är vi som anställda utbytbara och ska göra det vi blir tillsagda. När jag diskuterar läraretik med studenterna försöker jag försvara ett annat synsätt och betonar det personliga ansvaret.

Jag anar vad främlingskap är och saknar känslan av att höra till.

Richard Lindgren säger det bättre. A man you can hate är fortfarande årets bästa skiva (fast den kom i fjor).

Andrzej Tichý summerar – jag jämför med LUT

Sydsvenskans kulturredaktion tycker det är dags att sätta punkt för debatten om Malmö stadsbiblioteks framtid. Jag tror nog att biblioteket får vänja sig vid att deras verksamhet diskuteras i bredare folklager i framtiden. Den kompakta uppslutningen av bibliotekarier bakom Tanks visioner är nästan det som oroar mig mest. Jag ser starka likheter med tystnaden på min arbetsplats Malmö Högskola som också står inför stora förändringar.

Länk

”Ideologier är som mäktigast när de gör sig osynliga genom att presentera sig själva som neutrala, objektiva, naturliga och/eller enbart pragmatiska”, skrev idéhistorikern Edda Manga i förra veckan i Göteborgsposten. Ämnet var inte Malmö stadsbibliotek, men ändå tror jag att hennes ord ringar in ett centralt problem här.

På lärarutbildningen sker en kompetensväxling och erfarna adjunkter byts ut mot disputerade lektorer som ofta saknar skolanknytning eller undervisningserfarenhet från det åldersspår vi utbildar mot. Förändringen är förankrad på högsta nivå och beskrivs just som neutral, objektiv och naturlig.

Landets viktigaste yrkesutbildningar riskerar att bli en arbetsmarknadsåtgärd för arbetslösa akademiker. Mats Alveson beskriver i Tomhtetens triumf hur trenden att akademisera landets yrkesutbildningar hotar centrala värden och är samhällsekonomiskt oansvarig. Bara en dåre tror att doktorsexamen garanterar kvalitet inom en lärarutbildning.

Barnen i framtidens förskola och skola betalar ett högt pris för denna illa tänkta förändring. De tysta lektorerna delar ansvaret med politiker och chefer på olka nivåer.

Och nu är det allvar!

Jag brukar inte publicera fackliga upprop, men förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare när det gäller varsel av 26 adjunkter går dåligt. Vi är många som oroar oss över att avskedandena hotar centrala kvaliteter.

När rektor Olausson i Sydsvenskan påstår att uppsägningarna sker med syfte att “höja utbildningens nivå” har jag svårt att bevara min lojalitet. Förhoppningsvis är rektor felciterad och en välvillig tolkning är att han menade att högskolan vill höja den formella kompetensen. Uttalandet är djupt olyckligt i en känslig process och riskerar att skapa ytterligare problem. Kvalitet är något annat.

Så här skriver Carl-Erik Blomkvist, ordförande för läraförbundets statliga sektion vid Mah:

Högskoleverkets krav på fler disputerade får inte användas som förklaring när adjunkter sägs upp för att rädda ekonomin.

Sedan många år har en kampanj bedrivits mot skola och lärarutbildning i Sverige. De främsta aktörerna har varit partipolitiska företrädare och Dagens Nyheter. Aktiviteterna har ibland antagit särskilda former som t.ex. organisationen Kunskap i skolan under 1980-talet. Under valkampanjen 2006 gavs stor plats i Dagens Nyheter åt Folkpartiets beskrivning av den svenska skolan och partiets åsikter om hur lärarutbildning skulle bedrivas. Tankegångarna om kunskap och skola torgförs på nytt fast ibland med lite nya grepp.

Folkpartiet tillsammans med övriga partier i Alliansen sägs ha vunnit valet 2006 bland annat på grund av skolpolitiken.

Alliansregeringen gav strax efter valsegern Sigbritt Franke uppdraget att utreda hur en ny lärarutbildning ska se ut. Den tidigare universitetskanslern Sigbritt Franke blev före valet 2006 känd för sin starkt kritiska bild av lärarutbildningarna i Sverige. Det kan knappast framstå som långsökt att se sambandet mellan alliansregeringens ideologiskt infärgade skolpolitik och valet av utredare. Politiker och bedömare beskriver Frankes förslag En hållbar lärarutbildning som den mest genomgripande förändringen inom svensk utbildning sedan folkskolan infördes.

Högskoleverket har genomfört två granskningar av lärarutbildningar sedan 2001. Vid båda framkom kritik såväl som beröm. Nämnas kan att ordföranden för utredningen av svensk lärarutbildning 2004-2005, Anders Fransson, menar att svensk lärarutbildning aldrig varit bättre (Borås tidning 2008-06-02).

Lärarförbundet har framfört krav på större anslag för forskning inom pedagogik och lärarutbildning, men detta har inte hörsammats av ansvariga politiker. I senaste forskningspropositionen avsattes inte en krona till detta vetenskapsfält. Frankes betänkande HUT innehåller formuleringar i linje med förbundets krav. Högskoleverkets krav på minst 30 % disputerade lärare vid lärarutbildningarna ska ställas mot det faktum att anslagen för forskning inom fältet alltid varit små, ibland på gränsen till obefintliga. Vilket ansvar tar regering och utbildningsdepartement för att lösa detta problem?

De senaste tre årens antagningar till lärarutbildningar tyder på ett vikande intresse för yrkesutbildningen. Det rör sig inte om någon radikal minskning. Särskilt inte i Malmö. Det minskade studentantalet leder dock till svagare ekonomi för Lärarutbildningen i Malmö. Den försvagade ekonomin i kombination med högskoleverkets krav och förslaget till ny lärarutbildning upplevs som starka hot.

Konsekvenser på lokal nivå

∑ Malmö högskola varslar 26 lärare och uppger arbetsbrist som skäl.

∑ Utrymme skapas för förstärkning med disputerade lärare via samutnyttjande inom Malmö högskola samt genom nyrekrytering.

∑ Lärarutbildningen minskar personalstyrkan.

∑ Andra undervisningsformer tvingas fram på grund av minskat antal lärare i kombination med minskade anslag.

Lärarutbildningen vid Malmö högskola arbetar för att skapa ”akademiska professionsämnen”. Lärarförbundet förespråkar större anslag till forskning (t.ex. promilleprogrammet) i linje med en ökad akademisering av lärarutbildning. Forskarutbildningen i promilleprogrammet ska ske i nära samarbete med skolverksamhet och leda till kompetenshöjning där. Förhoppningsvis leder satsningen till läraranställningar, som innebär att forskarutbidade lärare leder skolutveckling och liknande.

Högskoleverket och utbildningsdepartementet lägger en snara runt halsen på landets lärarutbildningar i form av krav på en större andel disputerade. Kravet är rimligt i sig, men bristen på disputerade lärare ska åtgärdas på kort tid. Tidsramen är mycket kort med tanke på att forskarutbildning mot doktorsexamen tar fyra år. Lärarutbildningar försätts i en ohållbar situation, där lärare utan doktorsexamen avskedas och ett sökande efter disputerade sätts igång. Frågan måste ställas om inte förslaget med en omfattande reduktion av adjunkter (icke disputerade lärare) leder till att professionsanknytningen får stryka på foten.

Lärarutbildningen har en detaljerad examensordning, vilket visar på yrkets särart med krav på djupa kunskaper av praktisk karaktär såväl som teoretisk. Praxisnära forskning är liten till omfattningen och behöver stärkas. Öka därför möjligheterna för anställda adjunkter med skolerfarenheter och lärarexamen att ta del av forskarutbildning.

De ökade kraven på forskningsbaserad undervisning kommer att marginalisera ämnen och minska mångfalden.

Antalet disputerade är ojämnt fördelade mellan ämnesområdena. Inom något ämne har endast en handfull personer disputerat i hela landet. Hur många av dessa har erfarenhet av pedagogisk verksamhet eller har lärarexamen? Kommer Malmö högskola att kunna rekrytera disputerade med skolerfarenhet?

Malmö högskola måste sortera problemen och försöka lösa dem var för sig. Högskoleverkets krav på fler disputerade får inte användas som förklaring när adjunkter sägs upp för att rädda ekonomin. Högskolan borde föregå med gott exempel och ställa upp på sin personal gentemot de yttre krav som kommer från Högskoleverk och politiker

Lärarförbundet vill varna för att tänkta åtgärder leder till motsatt effekt än den avsedda. Den osäkerhet som alla varselsituationer skapar leder ofta till att kompetenser försvinner till andra verksamheter av den anledningen att man inte vågar stanna kvar. Med minskade resurser i form av färre lärare och minskade ekonomiska anslag väntar tunga arbetsbördor för personalen framöver. Hur attraktivt blir arbetet som lärarutbildare? Hur attraktiv blir lärarutbildningen för studenter?
Carl E Blomberg

Ordförande Lärarförbundets statliga sektion i Malmö

Min mörka hemlighet

Jag bodde i södra delen av Stockholm när jag var barn. När jag hör den vikarierande nyhetsuppläsarens utpräglade söderdialekt undrar jag om det vore möjligt att jag också skulle kunna låta på det viset:

– Frågan om sundassuppet har stutts och blutts länge…

Vi flyttade till Malmö och Persborg när jag var fem år. Då lärde jag mig skånska snabbt. Det var ett överlevnadsvillkor.

P.S. Kanske borde rubriken vara: “Min murka hemlighet”

Skytte och Gud

kyrka

Jag vill verkligen respektera alla människors religiösa sökande även om jag själv är djupt icke-troende. Göran Skyttes nya bok recenseras i Aftonbladet av Ann-Charlott Altstadt under rubriken Skytte kramar sig själv och det är länge sedan jag läste en så elak (och rolig) text.

Skytte representerar i stället en bekvämlighetens variant av politik och kristendom, Skytte tror på det som gagnar honom. Han vill bli ekonomiskt oberoende alltså är han framgångsteolog – Gud kan hjälpa dig bli rik och aktiemarknaden är en förträfflig institution. Men kunde inte åtminstone en liten dust med teodicéproblemet vara på sin plats?

(……)

Jag möter en narcissistisk man som trots framgången alltid mått apdåligt, som söker publik för att fylla tomrummet i sin själ. Han återkommer ständigt till sina höga tittarsiffror som programledare i början av 90-talet. I dag har han nya åhörarskaror, de ber för honom, de vänder sina ansikten mot honom, vilket kan få vilken bekräftelsenarkoman som helst att flyga.

(……..)

I Omvänd tycks Il Papa fästa sin blick på Skytte i Sankt Peterskyrkan och han blir salig. Jag hoppas den kristna kicken ska räcka länge. Men är Gud en välbärgad vit medelklassman med familjekonservativa värderingar och en nästan religiös tro på marknaden? Skulle inte tro det.

Det gör nästan ont att läsa en så brutal sågning av en mans brottning med sin gud och jag anstränger mig för att inte njuta av elakheterna. Det går inte så bra.

Antagligen är Göran Skytte en sådan person som någon (hallå Mats – du  tror inte på gud!) har sänt ut för att vi ska träna vår tolerans. Jag kan inte tänka mig ett värdigare objekt. Tyvärr tycks han i sina svd-krönikor njuta av sin roll som missförstådd provokatör och det gör spelet än mer komplicerat. Utfallen mot de gamla vänsterkompisarna känns ofta slappa och slentrianmässiga.

Om det fanns en skrift med titeln 1000 böcker jag absolut inte ska läsa under min livstid tror jag att Görans nya bok skulle platsa där.

flagga

Bara en dåre springer…

…där änglar trippar.

Jag har länge velat skriva något om besparingarna inom Lärarutbildningen utan att riskera uppsägning. Men jag hittar verkligen ingen ofarlig vinkel. Vi beträder minerad mark och kartan förändras ständigt. Ord som “arbetsbrist” och “lärare” byter betydelse från dag till dag.

Akademiseringen av utbildningen beskrivs som en naturlig och ohejdbar process som har pågått sedan 60-talet och förändringen är djupt förankrad på alla nivåer. Om du ifrågasätter den är du död.

Det finns fortfarande ingen konsekvensbeskrivning av de planerade varslen och förhandlingarna om mystiska turordningskretsar fortsätter. Arbetsgivaren vill passa på att byta ut de erfarna adjunkterna mot disputerade personer med skiftande inriktningar. Lärarexamen är ingen självklar merit.

Erfarenheterna från sjuksköterskeutbildningen förskräcker. Klyftan mellan teori och praktik riskerar att öka om studenterna inte kan bearbeta sina upplevelser från den verksamhetsförlagda delen av utbildningen med erfarna lärare.  De redan misstänksamma handledarnas förtroende kommer antagligen inte att öka när högskolan representeras av personer utan undervisningserfarenhet från skolans värld.

På tisdag möter jag 370 nyantagna studenter. Jag undrar vad de har för förväntningar?

Nu bygger vi om

Nu bygger vi om

Tisdagstema – rolig

Jag vaknar på halvfel sida (jo, jag har en sådan) och muttrar över dagens tema:

– Roligt, varför måste allt vara så roligt nu för tiden?

Kanske är det den märkliga biblioteksdebatten som färgar av sig på mig.

Samlade Sydsvenskanartiklar

Samlade Tysta bibliotekstankar

Anklagelserna har varit hårda och tonläget oförsonligt. Författarna är oroliga för att den nya generationen biblitekarier tänker förvandla biblioteket till en upplevelsepark och mina tankar går till ett annat nöjesfält som försöker locka till sig besökare.

Förstora bilden

Förstora bilden

Någonstans bland allt tingeltangel finns det en människa. Det är lätt att glömma.

Förstora bilden

Förstora bilden

En möjlig tolkning av ordet “rolig” är att översätta det till danska…

Kanske är det så de gallringsglada bibliotekarierna tänker? Det riskerar att bli väldigt lugnt på biblioteket i framtiden.

Det som sker stort sker i det fördolda

Jag känner mig lite hemlig och blir oresonligt sugen på att läsa om Claes Hylingers trilogi Det hemliga sällskapet.

Länk

Kanske är det diskussionerna om alla mötesplatser och gemenskaper som aktiverar mina esoteriska instinkter. Det kan också vara ett försök att smyga undan från alla plikter i vardagen. Jag skulle vilja arbeta på en hemliga högskola där hemliga studenter läste hemliga kurser och jag höll hemliga föreläsningar i hemliga ämnen på hemliga ställen.

Jag undrar vad Högskoleverket tycker om den idén?

I morgon registrerar sig 370 studenter på vår enhet. Jag hoppas de hittar hit.

Dementimaskinen dunkar igång

Biblioteksdebatten tuffar vidare.

Kulturkommunalrådet Carina Nilsson försöker i ett stillsamt inlägg förklara hur “paradigmskiftet” i visionsdokumentet egentligen är något ganska försiktigt och naturligt. Hon stänger inte dörren mot sponsring. Med den nya organisationen behöver hon inte ta ansvar för sveket mot filialerna i stadsdelarna. Samtidigt borde det ställas frågor i arbetskommunen om den övergripande ideologin om att föra ut kulturen till folket i förorterna. Nu ska de lockas till centrum.

62 bibliotekarier uttrycker i ett tungfotat upprop sitt stöd för Tank och förändringen. Återigen tycks syftet vara att få den “akuta rejäla” och “automatiska” gallringen att framstå som rutinmässig städning. De sätter sin yrkesheder i pant på att böckerna inte lånats ut på tio år. Någon borde syna korten.

Vi som står bakom denna utveckling av folkbiblioteken är dock helt övertygade om att bibliotekens verksamhet är och bör vara nyansrik.

Någon däremot?

Framtida forskning kommer antagligen att beskriva den pågående maktkampen i termer som gammalt/nytt eller sentimentalt/modernt. Ett enklare sätt är att undersöka vilka bibliotekarier som i-n-t-e skrivit under.

Är de unga bibliotekarierna med administrativa uppgifter överrepresenterade bland undertecknarna?

 - Nu tar vi slottet!

- Nu tar vi slottet!

Samlade sydsvenskanartiklar

Samlade Tysta bibliotekstankar

Uppdatering:

Rasmus Fleischer skriver ett svårtolkat postmodernt ironiskt inlägg som avråder från bokbål som marknadsföring. Med sådana vänner behöver Tank inga fiender.

Slutklämmen betonar politikernas ansvar – jag menar nog att bibliotekarierna har ett personligt ansvar att inte sälja sin själ till vem som helst.