Lennart har stöd – uppdaterat

Personalen på lärarutbildningen diskuterar tillsättningen av ny rektor och de flesta på mötet tycks vara övertygade om att Lennart Olausson bör fortsätta i tre år till.

Ett lika oväntat som välkommet inspel hittar jag i Kvällsposten där Salomon Schulman argumenterar för Sanimir Resic. Länk till artikeln

Ett rektorsval har ägt rum. Det handlade om att ge framsyntheten förnyad kraft, en fingertoppskänsla för spjutspetsforskningen och en utbildning som speglar morgondagens behov. Tvärtemot vad åtskilliga hoppats på blev det två riktiga svennar som toppade högskoleledningens önskelista. Byråkraternas seger över det praktiska förnuftet om man vill formulera det annorlunda.

Man förbigick den av kandidaterna som var utsprungen ur det genuina Malmö, med en fot i industristadens tunga erfarenheter och den andra i akademiernas nyfikna värld.

Sanimir Resic heter den försmådde. En utlänning förstås, om man nu ska se sig blind på immigrationsstatistiken. Han kom nämligen hit som tvååring och har som jag vuxit upp i Malmös mest proletära stadsdel, Möllevången, om än femton år senare än jag.

Föräldrarna tillhörde den jugoslaviska arbetskraftsinvandringen från sextiotalet, en minoritet som utgör några tiotusental av befolkningen. Pappan hade slitit på Kockums båtdäck, en plåtslagare av muslimskt ursprung, medan modern var städerska och katolik.

Själv har Resic forskat i Balkans blodiga historia och hävt sig mot alla odds till prefekt på Lunds Universitet.
Men i Malmö väljer byråkratin sina egna spegelbilder, svenskar med rötterna djupt nedsatta i fosterjorden – men fjärran från den invandrar-revolution som skakar om “fönstret mot kontinenten”.

Vi som levt i marginalerna och kunnat kasta våra blickar både i den svenska och utländska världen förstår att invandrarfobin till och med förmår knuffa ut den självklaraste rektorskandidaten för att det storsvenska ska kunna behålla sin hegemoni.

Även om högskoleledningens beslut är fattat finns det ännu en chans att korrigera denna diskriminering och brist på framsynthet.

Det är regeringen som har det sista ordet. Den borde kunna lyfta sig över byråkraternas snäva skråtänkande och ge det framväxande multikulturella Malmö sin verkliga chans. En man ur folket med både muslimska och kristna rötter, en forskare – vem klår en sådan Malmöbo som högskolerektor?

Min nyfikenhet väcks. Hur gick det till när beredningsgruppen sorterade bort den här kandidaten? Schulman beskriver händelseförloppet som om de avgörande besluten redan är fattade. Så uppfattar jag inte processen. Just nu samlar beredningsgruppen in åsikter från personal och studenter.

Grattis Mattias Nilsson!

Bild: Magnus Jando

Bild: Magnus Jando

Jag missade examenshögtiden för våra nyblivna lärare, men gläds åt att Mattias Nilsson fick pris för bästa examensarbete.

“Dom är inte vi!” – En undersökning om barns upplevelser rörande elever i särskild undervisningsgrupp

Han läste huvudämnet Den fria tidens lärande som var ett djärvt försök att förnya fritidspedagogutbildningen.

Länk till reportage

 

Demokrati på högskolan

Tornhuset och pollaren

Tornhuset och pollaren

Nu börjar det klarna hur processen kring rektorstillsättningen går till. Det tycks finnas ett visst utrymme för personalinflytande.

Länk till nyhetsbrev

När beredningsgruppen har gjort sitt väntar nästa steg med elektorer. Jag famlar efter högskolelag och förordningar och tänker att det kan väl inte vara helt omöjligt att lista ut gången.

Finns det någon som har erfarenheter från andra lärosäten? Förhållandet mellan regering-styrelseordförande-rektor-anställda är inte helt transparent och så måste det kanske vara – men som lärare vill jag gärna vara en förebild för studenterna och engagerar mig i den demokratiska processen.

Vi lärare pratar om högskolans framtid – äntligen!

1, 2

Peggy jämför kinesisk och svensk lärarutbildning

Internationellt utbyte är viktigt för en högskola och under vintern har Peggy från Macao gästforskat på Lärarutbildningen i Malmö. I dag sammanfattade hon sin undersökning och bjöd på på många spännande jämförelser.

Våra fördomar om kinesiska förskolor och lärarutbildningar utmanades. En del diskussioner var skrämmande parallella. I båda länderna bekymrade sig pedagoger och lärarutbildare över att utrymmet för estetiska aktiviteter krymper. En avgörande skillnad är att i Kina går studenterna på lärarutbildningarna i undervisning mellan 8.30 och 17.00 varje dag. Det gör inte våra studenter.

Jag borde ha antecknat.

“Demokrati är ingen åskådarsport”

Jag hittar en intressant artikel i Huffington post med rubriken “Is silence really golden?“. John Merrow försöker skaka liv i bilden av skolan som en plats för samtal.

It’s often said that teachers “teach the way they were taught, not the way they were told to teach.” What if young people grow up to practice citizenship the way they are treated in schools, which are both hierarchical and authoritarian? Schools deliver an overtly knowledge-based curriculum, but the “hidden curriculum” prizes control and order over inquiry and learning. Stated simply, schools and teachers do not typically like to pose questions they don’t already know the answers to — and what kind of preparation is that for effective citizenship in a democracy?

På Malmö högskola ska vi snart få en ny rektor (eller gammal). Jag har inte full koll på den demokratiska processen. Vem utser? Vad är regeringens roll? Hur ser personalens inflytande ut?

Jag får läsa på!

Vad gör en rektor?

Malmö högskola söker en ny rektor och kandidater saknas inte.

Länk

Samtidigt markerar Lennart Olausson sin vilja att fortsätta.
Länk

Styrelsens ordförande Eva Östling Ollén tycks vilja driva högskolan mot en mer öppen och nätverkande position. Lennart är en ganska försiktig person och Sydsvenskan sammanfattar skickligt:

Nej, de egenskaper som kravprofilen späckats med läggs sällan Lennart Olausson till last. Han beskrivs nästan som kravprofilens raka motsats: en filosofisk person med en gedigen humanistisk akademisk bakgrund som har ett starkt engagemang främst för det interna arbetet.

Inte riktigt som den nätverkande visionär som styrelsen nu söker.

Fattar du inte vinken?

– Jag har förstått vinken. Men det finns olika analyser om var Malmö högskola befinner sig. Vi vet redan nu att årskullarna kommer att minska 2014–2015 och då måste vi ha en god rekrytering. Har vi inte god kvalitet då sitter vi på pottkanten och då spelar det ingen roll hur mycket man springer runt och nätverkar.

Jag menar att det är god journalistik i ett komplicerat ämne. I stället för att göra frågan till en personstrid måste vi tänka till om vad det är för typ av högskola vi vill ha. Vilket pris är vi beredda att betala för att bli en aktör på den postmoderna marknaden?

Jag har skrivit om det här tidigare. Länk

Nej – jag tänker inte ha någon omröstning här. Detta är en utpräglad styrelsefråga.

Men om ni frågar mig hejar jag på Lennart!

Mikael Wiehe och jag

Mikael Wiehe får Sydsvenskans kulturpris  (Länk) och jag lyssnar på hans fylliga samlingsskiva Inte bli som vi. Det är en imponerande produktion och en del sånger är smärtsamt personliga.

Jag är 55 år – det var nog Mikael också då han skrev den här obarmhärtiga texten: Mikael Wiehe – 55

Grattis!