Vi är världen?

Daniel Suhonen har skrivit en obehaglig text i ett obehagligt ämne,

Länk

Jag vet inte varför jag känner mig manipulerad. Kanske skulle jag vilja tala med damen ringde upp? Det känns som om något inte stämmer i berättelsen. Eller är jag ovan vid den här formen av allvar?

Möt dina medmänniskor med rak rygg och öppna ögon. Det är enda sättet att få reda på vad som döljer sig bakom fasaden. Hälsa på dina grannar. Byt ett ord i porten. Säg ifrån. Poeten Claes Andersson skrev i en dikt ett par rader som löd: ”Se upp för dem som bara vill leva / sitt liv i fred. / De skyr inga medel”.

Plocka fram det som kommit fram i skymningarna på kräftskivorna denna höst. Vad var det för åsikter? Vad tycker folk? Sa du ifrån? Om inte, förbered dig på att börja säga ifrån.

Samla dina vänner för att diskutera hur vi gör motstånd mot en tidsanda som gör oss apatiska, hatiska och rädda.

Vi vet exakt hur det går till. Hur hatet går till.

Och vi vet hur man kan stoppa det. I alla fall måste vi göra vårt bästa.

Vi måste sätta stopp för fascismen mitt ibland oss. Det kan inte lämnas över till någon annan. Vi måste göra det själva. Var och en och tillsammans.

Livet som högskolelärare

Idag har våra nyantagna studenter inlämning av sin första uppgift. Jag får samtal från oroliga studenter som skickat in sin fil till Urkunds plagiatkontroll och därefter upptäckt att de skrivit fel årtal i litteraturförteckningen.

Jag försöker lugna dem och säger att akademiskt skrivande har många dimensioner. I första hand försöker vi lära studenterna att skilja mellan citat, refererat och egna reflektioner. Tyvärr hamnar diskussionerna ofta om detaljer och hur olika traditioner krockar. Jag är nog en APA-kille men försöker undvika att tvinga på studenterna mitt system.

Det känns mer lockande att gå på presentationen av Malmökommisionens arbete. Det kan nog räknas som fortbildning.

Besvikelsen över att inga gärningspersoner i Kroksbäck är gripna

Det händer inte mycket. Ryktena snurrar på Flashback. Polisen väntar på att vittnen ska våga träda fram. Tanken på att 200 människor har sett en avskyvärd handling och väljer tystnad är djupt deprimerande.

Sydsvenskans bevakning är inte övertygande. När redaktionsledningen behöver påpeka att de inte ska hyckla blir jag orolig på allvar.