Ssh! We have a plan
Länk till Vimeotrailer för bok
Chris Haughton berättar om hur man berättar med bilder.
Det här gänget påminner om bröderna Dalton. Joe, William, Jack och Averell är fyra klumpiga bovar som kontrolleras av sin onda moder.
Jag besöker studenter och hamnar i ett fascinerande samtal med ett gäng fyraåringar om detaljer i Star wars. Det tycks inte finnas några gränser för deras intresse. I bakgrunden anar jag entusiastiska fäder som uppmuntrar barnen att gräva vidare i mytologin.
Vilka andra svenska barnboksfigurer gestaltar budskapet “var dig själv”?
Hjälp mig att komplettera listan!
Till den här listan lägger jag gärna en favorit:
https://twitter.com/lilianvarnander/status/417955390588874753
–Jag valde att skriva om pojkar därför att jag upplevde att det offentliga samtalet hade en negativ ton, där problemlösning hamnade i skymundan till förmån för “antipluggkultur” och “pojkkris” och “krampaktiga maskuliniteter” och annat som inte är särskilt produktivt och dessutom inte sällan hamnar på en alltför teoretisk nivå. Jag föredrar att vara konstruktiv och lösa problemet och därför gjorde jag således en ansats att göra just detta, säger hon.
Vill du läsa mer om pojkar och litteratur så finns Kåkå Olsens masteruppsats tillgänglig här.
–Alla vinner på att vi vidgar definitionerna av vad som är läsning och vad det innebär att läsa, avslutar hon.
Att tala om pojkars läsning utan att moralisera? Det låter väldigt avlägset. Kanske är 2014 året då det blir möjligt att diskutera pojkars skolprestationet utan ideologiska skygglappar.
Jag vill gärna tro det.
Därför kommer ni aldrig få se mig använda ironitecknet ovan.
När det gäller interrobang är jag inte lika säker.
Jag försöker motivera mina bokval som fortbildning. Mer Churchill i förskollärarutbildningen?
Tysta tankar 