Länk

I våras tillbringade jag ett par dagar kring Stureplan i Stockholm. Alla jag mötte var klädda likadant, i mycket tunna och slimmade och smalribbade täckjackor.

Det var spöklikt. Nordkoreanskt.
Det är dessa kvarter, det samtida Sveriges extremt jag-centrerade och därför också extremt konformistiska VIP-rum, som utgör ena halvan av Jens Lapidus litterära universum. Den andra halvan är Stockholms södra förorter.

Formellt är det kriminalromaner Lapidus skriver, men det som gör dem läsvärda är något annat: Ambitionen att vara en Biblioteksgatans och Brandbergens Balzac, att göra ett tvärsnitt genom det tidiga 2000-talets svenska klassamhälle.

Ett litet lustmord piggar alltid upp. Jens Lapidus lär klara en konstfullt elak recension utan att bryta samman.

Vi söker mening och överskattar vår egen betydelse. Och det är vackert så. Fortsätt kämpa!