Klockan klämtar för uttrycket “klockan klämtar för”

Klockan klämtar för dig – Hemingways klassiska roman om spanska inbördeskriget har lockat många att använda uttrycket för att skapa en ödesmättad stämning. Kanske fööör många, tänker jag och studsar vid rubriken ”Klockan klämtar för Daniel Westling”

En snabbsökning på google ”klockan klämtar för *” ger 20.000 träffar. Klockan klämtar bland annat för:

  • Reinfeldt
  • Maths O Sundkvist
  • Fallskärmar och bonusavtal
  • Bilmässorna
  • Göran Hägglund
  • Forsans kiosk i Lund
  • Clinton
  • Barcas talang Bojan Krkic
  • Opel
  • Internet explorer
  • Jorden
  • Sjukförsäkringen
  • Klimatet i Linköping
  • Systembolaget
  • Urtillverkaren Junghans
  • Hasse Borg
  • Djurgården
  • Glesbygds 3g
  • Diagnosen ”utvecklingsstörning”
  • Elchocker
  • SAS
  • SAAB
  • Eleverna i Faluns skolor
  • Barack Obama
  • Rondellhunden Trelle
  • Mats Odell
  • Mord
  • Årets schlagerbidrag
  • Demokratin i Hong Kong
  • Folkhälsoinstitutet
  • Skatteparadisen
  • Eslöv
  • UR
  • Microsoft
  • Den kommunala näringsverksamheten
  • Banverket
  • Skånska dagbladet
  • Milan
  • Gamla frösorter
  • Alla beslut i huset
  • Hollywood
  • FRA-myndigheten
  • Sven-Göran Eriksson
  • Astra Zenecca
  • De andra
  • Fosterlandet
  • Välfärden

Efter denna djupdykning i de hotande katastrofernas värld känner jag mig besynnerligt renad. Det var en enkel och billig terapistund.

Folkbildning om språk

Jag är lite trött på bilden av mig själv som argsint bloggare. Därför är det kul berömma den lokala tidningen för att den tar sitt ansvar och sprider kunskap om barns språkutveckling

http://sydsvenskan.se/inpalivet/article416890/Spraket-borjar-med-ogonkontakt.html

http://sydsvenskan.se/inpalivet/article416902/Barn-lar-sig-prata-utan-ord.html

Kanske behövs det en gnutta svalkande lugn i debatten om barns språk. Politiker tycks ha antagit ett orosperspektiv som blåser upp behovet av experter.

De flesta barn lär sig tala, förstå, läsa och skriva – trots skolan.

vv

Arbetsmoral – eller bristen härpå

I  terminsskarven försöker jag samla ihop trådar som handlar om framtiden och digitalkompetens. Lärarutbildningens kunskapsbegrepp känns mer än opålitligt och nu gäller det att formulera egna bärkraftiga visioner.  Stefan Pålsson beskriver inspirerande exempel från USA och jag försöker mobilisera någon form av entusiasm inför dessa möjligheter till förändringar av utbildning. Det går – så där.

Jag har svårigheter att hitta den riktiga arbetsglädjen och tröstar mig med att enligt Stiernhjelm drabbade samma öde även självaste Hercules. I en dikt från 1658 beskrivs den unge hjältens möte med Fru Lusta och hennes tre döttrar Lättja, Kättja och Flättja. (Jo – den okynnige sonen Ruus finns också med)

Det är en lysande text och jag tråcklar mig igenom de glödande alliterationerna med andäktig beundran.

HERCULES arla stod upp/ en morgon/ i första sin ungdom/
fuller av ångst/ och twijk/ huru han sitt lefwerne böria
Skulle/ däraf han Prijs kunde vinna/ medh tijden/ och Ähra.
I thet han altså går uti tankar/ och högste bekymber;
Trippar ett artigt Wijf/ doch lätt af later/ och anseend/
Til honom an; blomerad i margfals-färgade kläder;
Glimmand’ i Pärlor/ och Gull; och gnistrand’ i dyrbare Stenar;
Skön aff Anlete; men (som syntes) sminkad/ och färgad;
Som een drijwa snö-hwijt/ medh rosen-färgade kinner;
Käck-ögd/ diärf utaf upsyn; af huld war hon fyllig och frodig
Gull-gåhl-blänkiandes håår/ bekrönt medh Roser i Pärlor.
LUSTA war hennes namn/ wijdt-dyrkat i werldennes ändar.

Dänne war intet alleen; Hon kom med tree siine Döttrar/
Samt sin Son/ dera broder/ här-an/ i sådana lynde:
Een war tröger å foot; half-sofwande/ gäspande/ tung-lynt/
Owulin i sin drätt/ obörstad/ och solkot i Klädom;
Doch war Hon illa beprydd med en krantz aff Swimmel/ och Walmog.
Hon baar ett hyend’ in-under en arm/ och Kårt-spel i handen;
Koxade kring hwar hon foor/ och klådde gemeenliga fingren.
LÄTTJA war hennes namn/ af Moderen ärnat i waggan.

Andre war Moor-lijk/ dristig/ och kön/ med mysande munne;
Hwärfde sijn’ plijr-ögon om/ med lekande/ lockande later;
Ehwar hon gick/ drog hon å sig hwars-mans ögon och ålijt;
Klädd war hon i fijnt Skijr; att hon synts hwart klädd/ eller oklädd.
Swan-hwijtan hals/ där-å spelande rings-wijs-krusade Låckar;
Tittarne tittade fram utu floret/ och half-bare brösten.
Gilliand’ i lönliga wijs/ och puffande/ pyste til älskog.
Hon had’ ett Eld-fyre på sijn hand/ Stål/ tunder/ och flinta.
KÄTTJA war hennes egentlige namn/ kär-älskelig allom.

Sälsynt af Anlete war den yngst’ af dässe tree Systrar:
Ett öga greet; med det andre då loog hon; snart war hon effterst/
Snart war hon för-åt i tripp-trapp/ snäller och dans-wijg å fotom.
Hon war klädd upå Fransk/ där-å alt war brokot/ och krokot;
Ringat/ och slingat i kors; med frantzar i lyckior/ och nyckior/
Pappat/ och knappat i längd/ och i bredd; med spitsar/ och litsor:
Rundt omkring/ och i ring/ ala-mode, beflittrat/ och splittrat.
Hon baar opå sijn hand ett seglande Skep/ utan Styre.
FLÄTTJA hon heet; är myckit afhållin af mäste wår Ungdom.

Jämt henne/ kom där ock wältande fram en stinner en Sälle;
Fnyste och pyste så mädan han gick/ han rullade foot-lös/
Som ett Marsvijn här-an; war brusande röder/ och dropp-ögd;
Han baar en Krantz å sitt höfd/ infletad’t i reefwor med humble-
Tuppor all om bewefd/ bland frisk-dagg-drypande drufvor;
Glas haden i sijn hand/ och een brinnande Lunta kring armen/
Samt där-in-under/ en rulla Tabak; och pijpor i krantzen.
Så kommen an/ och dänne war Tärnorna lijflige broder/
RUUS heeter han; är en lustig i laag/ tijd-kortelig Hanse.
(RAPP war dänne gång inte där hoos/ war ute på wärfning)
Dänne war LUSTAS fölgd/ och pracht uti bunad/ och Hofsind,
Effter en ährbödig ögn-laat/ hand-kyss/ och wyrdliga knä-bugt/
Böriar hon ett sött Taal/ på sätt/ som föllier/ af ordom:

HERCULES/ stålt af modh; af blod Hög-ädeler Herre/
Hwad för en ångst/ och qwal/ är den ditt hierta betungar?
Hwad för twijkan är i din Hug? Beskoda din Ungdoms-
blomster/ och åhr; dijn färga/ din hy/ dijne blysande kinner;
Pröfwa dijn ögons macht/ din oförlijklige fägring/
Älskad/ och önskad utaf de wäniste Jungfrur i Landet.
Tag dijne gåfwor i acht/ mädan Åhren/ och dagarne lijda;
Sätt dijne krafter i bruk/ förr-än Åldren/ och grå-håren yppas.

Tänck; här är inte bestånd i Werlden; och alt är i loppet:
Såsom en Eld/ en Ström/ ett Glas/ ett Gräs/ och een Blomma;
Brinner/ och Rinner/ och Skijn/ och Grönskas/ och Blomstras/ om affton;
Men fins Släckt/ Stild/ Bräckt/ och Torkat/ och Wissnat/ om morgon:
Altså Menniskio-lijff/ som röök förswinner i Wädret.
Heel/ i dag/ och sund; frisk/ lustig/ fager/ och röder.

Döden molmar i mull/ alt hwadh här glimmar/ och gläntsar;
Döden kastar å kull/ alt hwad här yppert/ och högt är;
Döden knossar i kraas alt hwad här krafft har/ och heelt är;
Döden trampar i träck/ alt hwad här fagert/ och fijnt är;
Döden dwäler i dwalm/ alt hwad här lefnat/ och lijf har;
Döden raffar å wäg/ alt hwad här achtas/ och älskas;
Döden sielfwer är INTET/ och gör all ting til ALS-INTET.

stiernhielm

Läs den spännande fortsättningen här

Bruno K Öijer – ojdå!

TV2 sänder Bruno K Öijers diktläsning från Södra teatern (repris den 16/1) och jag är skakad.

Länk

Jag tänker att han skulle bli en utmärkt lärare – kompromisslös och fullkomligt övertygad om att det han gör är viktigt. Efter varje uppläst dikt gör poeten en segergest som är befriande: DÄR SATT DEN!

För den som inte är övertygad om Öijers storhet finns 60 videoklipp på youtube. Och några på SVT 1 2

Jo – han ger ut böcker också!

Hård utanpå – mjuk inuti

stenistock

Naturen erbjuder en stor variation av metaforer för själsliga tillstånd. Den halvruttna pålen, som är fylld av rundslipade stenar,  tror jag beskriver någonting om förhållandet mellan hårt/mjukt och inre/yttre. Kanske handlar det om att hålla ihop något värdefullt och stå pall för yttre påfrestningar.

Mina studenter skriver hemtenta om uppväxtvillkor, identitetsskapande, sampel och utvecklingsmöjligheter. De förväntas använda en vetenskaplig terminologi. Jag tror att de skulle kunna ha användning av John Donnes samlade verk. Ibland kommer poesin närmare sanningen.

Nu tar jag en paus från den överhettade naturromantiken och försöker skaka liv i några andra sidor av mig.

Klassiska romaninledningar

Jag tror att Joseph Heller en gång i en intervju förklarar att han kunde lägga ett år på de första raderna i en roman. Antagligen är han medveten om anslagets betydelse och jag tror att han har en poäng. Själv har jag bedövande svårt att ta mig in i romaner med tråkig första mening.

Patrik Svensson (ingen länk) presenterar i Sydsvenskan Pontus Lundkvist nya bok Okända djur och citerar inledningen:

Mannen i biljettluckan hade en min som sa att det här med att ta på sig ett par godistrosor bara för att man inte längre hade några kalsonger rena inte var en så bra idé längre.

Nog väcker denna inledning nyfikenhet!

Vilken romaninledning tycker ni är bäst?

Jakten på “den känslige pojken”

Stina Zethraeus (DN) skildrar jakten på barnbokshjältar som lever upp till bilden av ny modern mjuk och känslig manlighet. På biblioteket finns sökord för “starka flickor” – men ingen motsvarighet för “känsliga pojkar”.

En genomgång av årets utbud antyder att utbudet av mjukispojkar är rikt och varierat. Både i år och tidigare års barnboksutgivning vimlar det av pojkar som är hjälpsamma och känsliga. Mer problematiskt blir det när egenskaper som t.ex. att bry sig om sitt utseende kopplas till kön. Vaksamheten mot stereotypier riskerar att slå knut på sig själv.


Att de gamla barnbokskillarna är snälla och omsorgsfulla är inte det första man tänker på, och kanske är det därför som de aldrig beskrivits under något samlingsnamn.

Jag brukar säga som lilla spöket Laban:

Jag vill inte springa runt och vara kuslig
Jag vill hjälpa mamma att va huslig

Lite orolig är jag nog ändå inför denna oblyga normativitet – hur mjuk måste pojken vara för att bli godkänd i denna nykritiska anda? Har barnboksredaktören modet att se bakom den hårda ytan?


Räkna – läsa – skriva – räkna – läsa – skriva – räkna – läsa – skriva

siffror

Jag besöker studenter på en förskola och häpnar över hur duktiga femåringarna är på att läsa, skriva och räkna. I HUT lyfts dessa färdigheter fram som centrala uppdrag för skolan och djupt problematiska att förverkliga. Perspektivet tycks vara det svaga barnet som ska botas och lyftas genom ytterst sofistikerade metoder som länge varit bortglömda under flumperioden – men som nu återupptäcks genom en heroisk arkeologisk insats av utredaren.

Jag tänker ibland på min första rektor som sa:
– De flesta barn lär sig läsa, trots skolan!

Jag är orolig över vad alla de barn som redan när de kommer till skolan faktiskt kan räkna, läsa och skriva. Svenskämnet reduceras till en träning av vissa färdigheter och avfunktionaliseras. Kommunikation i meningsfulla sammanhang avfärdas som rester från flumskolan?

Matematikämnet -ja man kan fundera över dess vacklande status, låga resultat i internationella mätningar och lågt söktryck till utbildningen, men jag tror inte att mina kolleger som utbildar matematiklärare ser fram emot en formalistisk matematikträning av femtiotalsmodell.

Ett bra seminarium – hur är det?

Mats positiva vecka fortsätter och idag är det med utsökt glädje jag tipsar om en ny skrift från Högskoleverket Ett bra seminarium – hur är det? av Gunnar Sandgren som beskriver glädjen och nyttan av goda samtal med studenter. Texten tar upp bildningsbegreppets historiska rötter och gör en kraftfull markering mot det målstyrda lärandet utifrån den ofta djupt missförstådde Deweys idéer:

Han menar också att bildningen ska förstås som en i princip oförutsägbar process. Målrationalitet av den typ som vi tillämpar i skolan och högskolan är för Dewey oförenlig med en bildningsprocess. På förhand fastställda mål kan inte anpassas till den enskilde individens utgångspunkter, dennes tidigare erfarenheter, kunskaper och intentioner. Mål ska enligt Dewey främst gälla det egna handlandet och är alltså i första hand individuella och temporära. De måste omformuleras allteftersom individen söker sig fram. Centralt givna mål som inte tar hänsyn till den enskildes utgångspunkter, erfarenheter och intentioner utgör i själva verket ett allvarligt hinder för bildningsprocessen. (HSV, 2008, s.35)

romanSamtidigt banaliseras hela universitetsvärlden av lärandemål och betygskriterier i god Bolognaanda.

Vi som arbetar inom akademin borde prata oftare  om vad som vi förväntar oss ska hända under ett litteraturseminarium. Vilka är egentligen förutsättningarna för ett meningsfullt samtal med 40 studenter som har olika förkunskaper, behov och erfarenheter?

Risken är stor att jag som lärare väljer den enkla vägen och försöker transportera min förståelse av boken in i studenternas huvuden. En sorts sofistikerad lotsning som anknyter till den kommande examinationen. Ur studentsynpunkt kanske det är bekvämt – som undervisningsidé en katastrof.