En flickaktig sagobok?

När vi gjorde Pojkaktiga sångböcker 1-3 fick vi ofta frågan varför vi inte kunde göra något liknande för flickor. Jag tänkte att det vore högst normativt och en aning förmätet att försöka muta in även detta fält och avstod gärna. Nu finns det en bok som tycks vilja uppmuntra flickor att utmana sig själva och den traditionella kvinnorollen.
Länk till recension i svd

Carin och Stina Wirsén har skrivit En liten skär och alla ruskigt rysliga brokiga

Det är en ruskig godnattsaga, men den räddhågsne behöver inte oroa sig. Liten skär tar udden av det läskiga när hon mot slutet bestämmer att nu slutar vi skrämmas och ställer till med spökmonsterbjudning i stället. På sista uppslaget sover alla monster tryggt i hennes sovrum under blommiga täcken. Genom att konfrontera och sätta ord på sina rädslor har hon bearbetat dem och kan nu sova gott.

Jag blir också nyfiken på deras förra bok Sockerbullen på Kruskakullen

Och detta är kvinnornas område. Det finns i princip inga män med i handlingen, bara mammor, mostrar, döttrar och syskondöttrar. Det är lite som ett inverterat Ankeborg. Frågan om var alla pappor är dyker upp några gånger, men får inget svar. Här lever och frodas ett glatt och lyckligt matriarkat, som bejakar och höjer traditionellt kvinnliga domäner.

Jag inser hur mycket jag saknar livet på förskolan och som småbarnsförälder. Då hade jag rätt bra koll på barnboksutgivningen.

Merry Vik – boktitlarnas drottning

Jag tror att en boks titel har stor betydelse för dess framgång. Merry Vik har skrivit 47 böcker om Lotta och jag är imponerad av såväl variation som inre logik.

Den lysande hemsidan av Mia Göransson innehåller bland annat bilder av omslagen, som också bärs av  en obönhörlig konsekvens.

Länk

Inför sommarens loppmarknadssäsong prövar jag alternativa samlarobjekt – Lottaböckerna ligger bra till.

Det är Lotta, förstås!

Ja, se Lotta!

Lotta är sig lik

Skärp dig, Lotta!

Lotta slår till

Fara på taket, Lotta!

Vilken skiva, Lotta!

Skriv upp det, Lotta!

Rena snurren, Lotta!

Se dig för, Lotta!

Bra gissat, Lotta!

Platt fall, Lotta!

Rena mörkret, Lotta!

Hejda dig, Lotta!

Full fart, Lotta!

Arma Lotta!

Vilken fullträff, Lotta!

Håll masken, Lotta!

Lotta i topp

Var glad, Lotta!

Vilken vals, Lotta!

Festligt, Lotta!

Vilken tur, Lotta!

Alla tiders Lotta

Rena karusellen, Lotta!

Ge aldrig upp, Lotta!

Mitt i prick, Lotta!

Lotta går till sjöss

Det spökar, Lotta!

Lotta går till väders

Heja Lotta!

Toppen, Lotta!

Fyndigt, Lotta!

Full rulle, Lotta!

Rena cirkusen, Lotta!

Rakt i plurret, Lotta!

En ros åt Lotta

Kära Lotta

Alltid Lotta

Lycka till, Lotta

Då kör vi då, Lotta

Läsning för Lotta

Glad sommar, Lotta!

Visst är det konstigt, Lotta!

Det ordnar sig, Lotta

Helt otroligt, Lotta

Liselott, Lottas dotter

Min lille vän 18

Programmet om Lennart Hellsing var ännu bättre än jag trodde.

Länk

Min lille vän, som alltid har varit misstänksam mot ord och bokstäver, går och gnolar på visorna och stavar sig igenom rimmet om Konstantinopelitanskan. Hellsings berättelse om sin egen ordblindhet ger hopp åt alla som har haft svårigheter i skolan. Det handlar om att hitta lusten, sa han på 40-talet.

Idag skulle sångerna antagligen avfärdas som flum.

mlvhellsing

Antikvariat Kalebass

Jag brukar titta i mitt postfack på jobbet med största motvilja. Oftast är det besvärliga ärenden som ska hanteras skyndsamt. Idag fick jag äntligen belöning för min plikttrogenhet.

I facket låg en bok från förlaget Bakhåll. Antikvariat Kalebass av Peter Glas ser jag fram emot att läsa och vill gärna träffa författaren som jag inte sett på många år.

Peter Glas: Antikvariat Kalebass. En roman om ett antikvariat i Lund som på alla vis förkroppsligar själva idén antikvariat. Precis så här ska ett antikvariat vara. Det känns redan när man stiger in genom den skrangliga snälla trädörren med vanligt fönsterglas och enkla trälister och hör plinget från bjällran som hänger ner över dörrkarmen och märker att man omsluts av den där speciella torrvarma antikvariatsluften med lätt doft av skinnband, cigarettrök och gammalt kvalitetspapper.

Jag funderar på att ta en Herman Hesseperiod?

«No tree sees the other, each one is alone.»

Kanske är det min lätta vantrivsel i civilisationen som gör att den här naturromantiken och skönhetskulten tränger sig på. Just nu har jag svårt att fokusera på något annat än det som växer omkring mig.

Klickbara bilder

r2 , r5r4

Det skulle kunna utvecklas till en skön stund av ogenerad individualism, men jag är nyfiken på om de här böckerna verkligen  håller för omläsning efter nästan 40 år.

Det var en aning brådmoget att läsa Glaspärlespelet som trettonåring.

Vad var det jag läste?

När jag gick i lågstadiet fick vi ofta arbeta extra i boken Vad var det jag läste? Efter två dagar med Ulf Lundells bok Vädermannen ställer jag samma fråga.

Texten är en orgie i detaljer från Österlen och jag njuter av att känna igen och jämföra med mina egna väderobservationer från den regniga sommaren 2007. Boken, som möjligtvis utger sig för att vara en roman, leker med läsaren och alla dessa verklighetsmarkörer bryter ner min misstänksamhet. Detta är “sanningen” om Lundell och även om han som vanligt har ett minst ett alter ego är det svårt att inte läsa in berättelsen om hans liv.

Jag älskar hans överdådiga språk, gillar den uppriktiga ambitionen att tala allvar, är uppriktigt intresserad av hur han renoverar sitt hus, lär mig en del om floran och faunan runt Stenshuvud, blir ganska sugen på de vinflaskor och maträtter som fyller sida efter sida – men vad är det för historia han har kokat ihop?

Knepet att bryta ner läsarens motstånd genom att använda kontrollerbara detaljer fungerar inte hela vägen och jag hade kunnat tänka mig att avstå från en del av de långdragna och tröttsamma sexskildringarna – jag orkar inte gissa hur mycket som är sant eller inte. När jag väl insett att boken tänker fortsätta vingla mellan genrerna avtar intresset. Ambitionen att skriva en rasande uppgörelse med en förljugen civilisation känns krampaktig. Huvudpersonen längtan efter – och försök att leva med – mogen kärlek verkar vara en eftergift till de feministiska anklagelserna för sexism. Tråden upplöses i absoluta intet och läsaren kan väl bara ana att det var en dålig idé från början.

Boken är däremot en lysande dokumentation av en regnig sommar. Intrigen kanske skulle fungera i Morden i Midsomer – men det är för konstruerat som roman och huvudpersonerna alltför ömkliga och självupptagna.

Frågan är varför jag tyckte det var så kul att läsa boken?

ekbok

Just nu befinner vi oss i skarven mellan utslagen bok och knoppande ek – mitt försök till tidsangivelse.

Uppdatering:

Pjäsen och verkligheten

Anslagets betydelse – I love språk

Jag är ofta imponerad av vilken hög kvalitet UR:s program – och lite generad över hur dålig jag och lärarutbildningen är på att utnyttja denna fantastiska resurs som nu finns att strömma ner direkt. Kanske finns det någon historisk misstro mot teveutbildning?

Dagens avsnitt av I love språk handlade om hur viktigt det är att börja en lektion på ett inspirerande sätt och Anne-Marie Körling bjöd på inspirerande exempel från sin fyra. Det tog mindre än en minut innan läsandet och dramatiserandet var igång och vi slapp både upprop och almanacksblad..

Länk till UR (repris på tisdag)

planJag tror det finns vissa generella drag i det här med lektionsplanering som jag skulle vilja sätta andra ord på än de som lärare traditionellt har använt (FIGA-U, och MAKIS). Svårigheten är att varje försök till teoribildning lätt får normativ karaktär och då kanske det är klokare att låta bli?

Först gäller det anslagets betydelse. I en schlager har du ungefär tio sekunder på dig att fånga lyssnarens uppmärksamhet. Om det inte händer något intressant inom denna period är det över innan det har hänt. Även om sången senare exploderar i genomarbetade överraskningar är det antagligen för sent. Du missade chansen. Detsamma gäller för de lärare som inte förstår anslagets betydelse. Om det var film skulle vi tala om etablering av tid, plats och personer, men jag tror att det räcker med liknelser. Det finns inga regler för hur man gör – men du märker om du missar…

Men det räcker inte med att fånga uppmärksamheten. Det ska helst hända något mer. Jag lånar begrepp från schlagerskrivandet som i sin tur lånar från sportfiske.

  1. lina
  2. sänke
  3. drag med krok

Det var i en rätt fånig bok om Hur man skriver en schlagerhit som jag sprang på fisketeorin, som jag antagligen har omtolkat och misshandlat efter behag.

Lina – det handlar om barnets och lyssnarens frihet. Din planering får inte vara totalitär. Det måste finnas utrymme för barn att tolka in sina erfarenheter. Linan är versen i musiken och berättelsen i lektionen

Sänke – undervisning och musik bör ha en allvarlig kärna och utan djup blir livet ett tidsfördriv i väntan på ingenting. En skola som är rädd för känslor är dömd att bli ointressant – musik utan sorg går inte att lyssna på mer än en gång. Sänket är bryggan i schlagern och det personliga tilltalet i undervisningen. Jag ser dig.

Drag med krok – till sist ska någonting fastna. I sången är det refrängen som gör att vi längtar efter att få uppleva samma sak igen. I undervisningen gäller det att hitta den där dimensionen som får det att glittra i ögonen. På ett manipulativt plan kanske man kan säga att “nu har jag dem”, men jag tror att lärare bör ha en inre bild av detta möjliga tillstånd. Inte som ett egenvärde, men det är en skön känsla när planeringen fungerar… Att vara lärare är delvis ett hantverk som handlar om att göra kvalificerade gissningar om vad som fungerar. Min skrupelfria sida antyder att alla medel är tillåtna för att uppnå detta tillstånd.

Du ska veta att riktiga sportfiskare inte använder hullingar på sina krokar – det anses fegt.

Hotell Erfarenheten

När jag är på lite svajigt humör läser jag gärna Claes Hylingers Hotell Erfarenheten

I yngre dagar tänkte jag ofta på varifrån jag kom och vart jag var på väg. Jag var övertygad om att jag kom från någonting bra och var på väg mot något ännu bättre. Nu tänker jag annorlunda på den saken, dock utan att ha ändrat mig.

Boken är ett äkta glädjepiller men baksidestexten gör mig bekymrad. Där kallas författaren “den manliga motsvarigheten till Bodil Malmsten” (Tara) – jag tror att det är en komplimang båda parter klarar sig utan.

erf

Min antiintellektuella men romantiska period

Vi diskuterar vilken typ av böcker studenter ska möta på en högskola och en snabbtitt på kursplaner gör mig en aning nedstämd. Litteraturlistorna innehåller få intellektuella utmaningar och det är sällan böckerna verkligen griper tag och aktiverar studenternas erfarenheter. Jag behöver återerövra min tror på böcker som kunskapsväg.

Facklitteratur är alltså inte särskilt lockande just nu, men å andra sidan vet jag inte i vilken ända av min skönlitterära bokhög jag ska börja. Är det någon som kan ge mig ett råd?

karlek