Fler svensklärarpris till Skåne – i tiden?

Jag läser Henrik Valentins blogg och funderar över det här med priser till lärare. Vad är det som belönas egentligen? Kan priserna fungera konserverande av traditioner?

Länk

All uppmuntran är bra och alla sätt att höja läraryrkets status måste prövas. Henrik är lite bekymrad över att pristagaren väljer att köpa en skanner för att skanna in gamla lektioner från 1993 och antyder att det skulle finnas nya undervisningsvägar att pröva.

I min nya milda bloggframtoning vill jag inte polarisera i onödan mellan gammalt och nytt, och väljer att ansluta mig till hyllningskören för Kristina Hallind. Länk till Sydsvenskan

Malmö krisbibliotek?

I somras skrev jag en hel del om förändringarna på Malmö stadsbibliotek

Länk

Nu tycks den berömda skiten ha nått fram till den lika kända fläkten. I personalenkäter beskrivs svåra missförhållanden och vantrivsel. Till sist verkar det som om politikerna är tvungna att agera.

Länk1Länk2

På riksnivå fick bibliotekschefen ett förvånansvärt kraftfullt stöd från förändringsbenägna bibliotekarier. Det var en ganska förvirrande debatt och oväntade allianser uppstod. Plötsligt förvandlades jag till kulturkonservativ papperskramare.

Det är jag nog fortfarande.

Lekplatsen utanför är fortfarande populär

Jag, Jane Austen och Colin Firth

Jag är omgiven av Jane Austenälskare och är själv barnsligt förtjust i frågesporter. Svenska dagbladets quiz var inte så bra för självförtroendet.

Länk

Det borde finnas en gräns för hur många gånger en människa får se Stolthet och fördomar. Mitt förhållande till Colin Firth är en smula kluvet. Samtidigt tror jag att han har skapat en viss förståelse för att det händer saker under ytan hos oss män…

33 argument att läsa Austen redovisas i en ny bok.
Länk

Många av bidragsförfattarna menar att det som fascinerar i Austens romaner är de levande och tidlösa beskrivningarna av uppträdanden, besvärliga valsituationer och komplikationer i umgänget människor emellan, vilka återges utan de metafysiska implikationer som en Proust eller Dostojevskij har att erbjuda. Vi har därför, så att säga, i våra dagliga liv oftare anledning att fråga oss vad Elizabeth eller Emma skulle ha gjort i en viss situation, inte Marcel eller furst Mysjkin. Det är därför inte så konstigt att så många bidrag uppehåller sig vid det sociala spelet och ”uppträdandets grammatik” (CS Lewis) i Austens romaner.

Argumenten mot överdriven läsning av skönlitteratur redovisar Austen själv i Northanger Abbey:

Låt oss tala om klassamhället

Jag har litteraturseminarium med studenter och ämnet är tidiga läs- och skrivminnen. Tanken är att vi bär med oss mönster från vår  barndom och att vi antagligen är mer styrda av dessa upplevelser än vi tror. Alla studenter har inte enbart goda minnen av läsning och jag funderar över i vilken mån det är en klassfråga.

Någon menar att det handlar om tid och ork – jag prövar tanken på att det i högre grad rör sig om tradition och kulturellt kapital. Men nu är vi på en lärarutbildning och ska hitta ett förhållningssätt  som fungerar i mötet med barnen och  alltmer ökande krav på språkliga färdigheter. Antagligen äger medelklassen tolkningsföreträdet i skolan – frågan är hur länge det kommer att förbli så?

Ann Heberlein skriver om “Den ängslige klassresenären” i dagens Sydsvenska.

Länk

Tendensen är att driva med en klassresenär som lever i ständig oro för att bli avslöjad och jag anar att våra studenter känner igen sig. Många kommer från arbetarklassen och de har tidigt lärt sig vad som ger poäng i högskolans värld. Här tycker vi böcker är viktigt. Visa mig din bokhylla och jag ska säga vem du är.

Samtidigt finns det något storslaget i medelklassens vision av att allt är möjligt:

Medelklassens förväntan om det perfekta livet, ett perfekt hem och ett lyckat äktenskap och härliga ungar och utvecklande arbete och meningsfull fritid, är tacksam att driva med. Medelklassens självklara förväntan om att ha rätt till en massa saker är lustig och lite fånig. Men när jag ser på mina barn är jag ändå stolt över att ha gett dem just det – en tro på att det finns möjligheter, modet att drömma och hoppas. Det är så mycket som är självklart för dem som aldrig var självklart för mig. Det handlar om pengar, det handlar alltid om pengar, men det handlar också om värderingar, om att tro att man är något, och mest av allt om att våga hoppas och tillåtas att drömma, att veta att man inte är ödesbestämd. Det är en insikt jag önskar alla: det går att bryta mönster, att bli något annat, sig själv.

Fint ska det vara!

Fint ska det vara!

Läs även: Anneli Jordahl: Tyst i klassen

Lyssna samtidigt på: Marianne Faithfull – Working Class Hero

Jag vill inte prata om det…

Efter 300 sidor av Lars Noréns dagböcker genomgår jag en långsam personlighetsförvandling och pendlar mellan arbetsmani och flyktdrömmar. Boken är hopplöst detaljerad och fruktansvärt rolig. Det går inte att låta bli att tycka om det här folkilskna och pompösa geniet.

Jag har minst 1000 sidor kvar och mina vänner är oroliga för var det här ska sluta. Lars Norén drar in mig i sin värld och  tänker att den här lusten att berätta allt är både skrämmande och lockande. Drömmen om total och hänsynslös ärlighet – kan det bli något annat än manipulativ posering?

Rod Stewart – I Don’t Want To Talk About It

Från jämställdhetspolitik till Lars Norén

Det har varit en underlig vecka. Jag försöker förstå hur stämningarna går inom Delegationen för Jämställdhet i högskolan och varit med på två konferenser under veckan. Deltagarna är ofta hämtade från den grupp människor som skriver jämställdhetsplaner och vill skapa ordning i organisationerna. I paneldebatterna lyser en otålighet igenom och många vill ta till skarpa metoder som straff och belöning för att skynda på de önskvärda jämställdhetsprocesserna.

På kvällarna läser jag Lars Noréns dagböcker och det är en helt annan värld. Brutalt självutlämnande och motbjudande i sin småaktiga elakhet. Samtidigt är texten helt oemotståndlig i sin föregivet skoningslösa autenticitet. Jag är glad att inte höra till den innersta kretsen och sågningen av Jan Malmsjö är magnifikt rolig.

Kanske är jag lättlurad, men det kommer att kännas underligt att försöka läsa fiktion efter detta. Varför bry sig om påhittelser när det finns dagböcker?

Kapten Hyska tog en ryska?

Morgonteve hyllar barnboken och programledaren läser upp ett stycke ur Lennart Hellsings Sjörövarbok:

Kapten Skam tog sig fram till en mager madam
Kapten Sju tog itu med en ungdomlig fru!
Kapten Hyska tog en ryska,
Kapten Ess tog en negress!
Kapten Benka tog en änka,
Kapten Gris en servitris!

Lägga an! Lägga till!

Lägga upp! Lägga bi!
Kapten Punkt tog det lugnt,
och tog hand om nåt ungt

Förläggaren skruvar på sig nervöst och Ulf Stark ser alldeles lugn ut. Bloggen Cocobrillo oroar sig för hur det gick till förr i tiden (Länk)

För mig kunde dagen inte börja bättre.

Uppdatering:

Debatten började i Svd

Kvotering 2.0

I den överhettade kvoteringsdebatten är Tobias Krantz utbrott i morgonteve om “Detta är människor av kött och blod som får sina drömmar krossade” ett svårslaget retoriskt bottennapp.

Länk till Morgonteve, DN

När KB ska göra om sin lista över 40-talets viktigaste författare på grund av att det finns för få kvinnor vore det intressant att pröva samma hjärtskärande formuleringar på de manliga författare som drabbas av kvoteringslusten. Är det politiskt möjligt?

Länk, Krönika

Vem ska bort?

Erik Lindegren, Karl Vennberg, Werner Aspenström, Axel Liffner, Ragnar Thoursie, Sven Alfons, Elsa Grave, Anna Greta Wide, Harald Fors, Stig Dagerman, Bengt Anderberg, Stig Sjödin, Thorsten Jonsson, Tage Aurell, Sivar Arnér, Peder Sjögren, Gösta Oswald, Lars Ahlin, Bernt Erikson, Lars Gyllensten.

Aspenström drabbas av utkvotering?

Aspenström drabbas av utkvotering?

Jag mötte Björn

Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund bjuder in till konferens om forskning och skolutveckling. Björn Ranelid talar och vi lyssnar andäktigt.

Efteråt ringlar köerna av lärare som vill köpa en signerad bok. Jag är motvilligt förundrad över mannen som lyckas vara pompös, poetisk, självupptagen, personlig, moraliserande, rolig och arg samtidigt.

Jag har vänner som retar sig på författaren. Det gör inte jag. Ingen har lika effektivt utmanat jantelagen.

Världens bästa intervju!

Min lille vän och poeten – 74

Vi diskuterar utbildning och individens frihet att välja sin väg. Kamraterna hävdar det kulturella och symboliska kapitalets betydelse för våra val och jag romantiserar möjligheten att slå sig loss från sina förutsättningar.

Den lille vännen har tröttnat på sin stillasittande tillvaro och nu planerar han en framtida karriär som – hör och häpna – poet!

Det började med en enkel utflykt till Ales stenar och när jag läste det gamla antologinumret blev han som förvandlad.

Ales stenar

Av Anders Österling (1884-1981)

Där kusten stupar mellan hav och himmel

har Ale rest ett jätteskepp av stenar,

skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel

med blockens mörka stillhet sig förenar,

en saga lagd i lönn

vid brus av Östersjön,

som ensam vet, vad minnesmärket menar.

I sluten ordning dessa gråa hopar

stå vakt från hedenhös; och folket säger

att backen spökar – att den gnyr och ropar

i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.

Ty mitt i bondens jord

har Ale gått ombord

på dödens skepp, det sista som han äger.

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.

Järn mötte brons, när äventyret hände.

Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,

gör här sin långfärd intill tidens ände.

Det har blott sten till stäv

och moln till segelväv,

men är trots allt de fria skeppens frände.

En brigg på väg till Skagerak och Dover

i disigt fjärran glider tyst om knuten

av närmsta sten, och medan platsen sover

har seglaren tillryggalagt minuten.

I detta skådespel

vet ingen, vilken del

som just förflyter eller är förfluten.

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet

mångtusenårigt och mångtusenmila,

och tiden byter hälsningar med rummet

i seglens rörelse och blockens vila,

och marken strör sin blom

kring stentung ålderdom,

och lärkan slår, och Skånes somrar ila.

Dikt ur Tonen från havet (1933) av Anders Österling

osterling

Det verkar vara ansträngande att vara poet. Min lille vän häpnar över produktiviteten hos Anders Österling:

* Preludier (1904)

* Offerkransar (1905)

* Nattens röster (1906)

* Hälsningar (1907)

* Årets visor (1907)

* Döden inkognito (1908)

* Norrlandsresan (1908)

* Bäckahästen (1909)

* Människor och landskap (1910)

* Blommande träd 1907-1909 (1910)

* Minuter och sekunder (1912)

* Fränder och främlingar (1912)

* Facklor i stormen (1913)

* Tidsstämningar (1916)

* Sånger i krig (1917)

* Idyllernas bok (1917)

* Valda dikter (1919)

* Dagens gärning (1921)

* De sju strängarna (1922)

* En fläkt av Indien (1923)

* Levant (1924)

* Jordens heder (1927)

* Tonen från havet (1933)

* Nya valda dikter (1934)

* Skånska utflykter (1934)

* Tio års teater 1925-1935 (1936)

* Horisonter (1939)

* Livets värde (1940)

* Samlade dikter.1 (1945)

* Samlade dikter.2 (1946)

* Årens flykt (1947)

* Jacob Jonas Björnståhl: minnesteckning (1947)

* Samlade dikter (1949)

* Skånska motiv (1950)

* 6 dikter ur idyllernas bok (1952)

* Nicolovius och Söderslätt: kring de

gamla prästgårdarna i Skåne (1957)

* Skånska utflykter (1958)

* Albert Ulrik Bååth: minnesteckning (1960)

* En diktkrans (1961)

* Dikten och livet: essäer (1961)

* Vårens löv och höstens (1963)

* Ola Hansson: minnesteckning (1966)

* Minnets vägar (1967)

* Dikter (1970)

* Sent i livet: dikter (1970)

* Längtan till Italien (1971)

* Idyllernas bok: valda dikter (1974)

* Poesi och skånskt friluftsmåleri (1976)

* Ögonblick: dikter 1971-78 (1978)

* Hundra dikter (1981)

* Grinden åt havet: ett urval dikter 1904-1978 (1985)

Egentligen är jag glad över att vännen har planer och vill gärna uppmuntra sådana här initiativ. Nästa vecka kanske han satsar på en tevekarriär. Som vän är jag tacksam om jag slipper se honom i Rent hus, Skuldfällan, Grannfejden eller Ensam mamma söker.

Poet är bra – det borde alla bli!