Jag tycker om att planera kurser

Till hösten startar en ny förskollärarutbildning och vi är många som vill påverka innehållet. Jag tror att skönlitteratur är ett spännande sätt att närma sig barndomens historia och läser om Tjänstekvinnans son av August Strindberg. Texten finns här. Vad kan vi lära oss av  berättelsen?

Fadren syntes endast vid måltiderna. Trist, trött,
sträng, allvarlig, men icke hård. Han föreföll
strängare, emedan han vid hemkomsten alltid skulle på
fri hand avgöra en mängd ordningsmål, som han ej
kunde döma i. Och därjämte begagnades hans namn
alltid att skrämma barnen med. »Pappa skulle få
veta det» var lika med stryk. Det var just ingen
tacksam roll han fått. Mot modren var han alltid blid.
Han kysste henne alltid efter måltiden och tackade
henne för mat. Därigenom vandes barnen orättvist
att betrakta henne som alla goda gåvors givare och
fadren såsom allt onts.

Man fruktade fadren. När ropet: pappa kommer!
hördes, sprungo alla barnen och gömde sig, eller
ut i barnkammaren för att kamma och tvätta sig.
Vid bordet rådde dödstystnad bland barnen och
fadren talade endast föga.

Detta är fadrens otacksamma ställning i familjen.
Allas försörjare, allas fiende. Kom han hem trött,
hungrig, dyster och fann golvet nyskurat, maten illa
lagad, och vågade en anmärkning, fick han ett litet
kort svar. Han var som på nåd i sitt eget hus,
och barnen gömde sig för honom.

(…)

Uppfostran blev snäsor och luggar, »Gud som
haver» och vara lydig. Livet tog emot barnet med
plikter, bara plikter, inga rättigheter. Allas
önskningar skulle fram och barnets undertryckas. Det
kunde icke ta i en sak utan att göra något orätt,
icke gå någonstans utan att vara i vägen, icke säga
ett ord utan att störa. Det vågade till sist icke röra sig.
Dess högsta plikt och dess högsta dygd var:
att sitta stilla på en stol och vara tyst.

– Du har ingen vilja! Så lydde det alltid. Och
därmed lades grunden till en viljelös karaktär.

Geronimo – medicinmannen

Yukiko Duke prisar Peter Glas nya bok om Geronimo och ger den en klar fyra.

Länk

Peter Glas: Geronimo

När apacherna i princip hade förlorat kriget om sina egna landområden och skulle tvingas iväg – som så många andra av USAs indianer – till ett gudsförgätet reservat med usel steril värdelös mark som nybyggarna ratat, trädde Geronimo in på scenen och under hans ledning fortsatte striderna i ytterligare mer än ett decennium. Apacherna var det indianfolk som bjöd USAs armé hårdast motstånd.  Under en period var över 5000 soldater – en fjärdedel av USAs totala armé – sysselsatta med att jaga Geronimo i öknen och bergen i södra USA och norra Mexiko – helt utan framgång. Inte förrän Geronimo förråddes av överlöpare från sitt eget folk blev det möjligt att spåra honom.


Vi som är med i förlaget Bakhålls kärntrupp ser fram emot att få boken på posten. Peter Glas verkar ge en ny bild av de påstått blodtörstiga apacherna. Att skalpera sina motståndare ingick inte i deras tradition – däremot betalade mexikanerna ett pris för varje indianskalp.

Jag kanske valde fel sida som barn?

Förbjud de snuskiga ordlistorna!

Brian Kotts fortsätter att sprida ljus över min tillvaro. Idag länkar han till en artikel om en skola i Kalifornien som förbjuder lexikon i klassrummet eftersom de innehåller en definition av “oral sex”.

Länk

När jag tänker efter har jag vaga minnen från min sexuellt utsvultna högstadietid hur vi brukade slå upp ordet runka och fnissa åt definitionen “skaka, röra hastigt fram och tillbaka”. Dessutom tror jag att kåt hade betydelsen “levnadsglad” i den röda ordboken.

Ännu roligare var det när vi hittade Bellmans epistel 25

Du Ulla Winblad kåt,
Gunga i Roddarbåt

Så mogen var jag.

Jag är med i en bokklubb

Förlaget Bakhåll skickar varje månad ut ett paket till sina medlemmar. Ofta är det klassisk undergroundlitteratur och det är genomgående hög kvalitet på böckerna. Kafka och Dostejevskij möter Kerouac och Sture Dahlström.

I dagens paket  introduceras Arthur Cravan – Poeten med världens kortaste hår.

En bok om och av poeten och boxaren Arthur Cravan, dadaismens store pionjär. Flera år innan dadaismen fick sitt genombrott som konströrelse var Cravan igång med sin rabiata antikonsttidskrift Maintenant som han sålde från en grönsakskärra på Paris gator. 1916 gick han en match mot världsmästaren Jack Johnson. Han förlorade på knock i sjätte ronden. Samma år lämnade han Europa med båt över Atlanten. En tid umgicks han med dadaisterna i New York – Picabia, Duchamp, Man Ray. Han slog sig ner i Mexiko. Han gifte sig med författaren Mina Loy. 1918 försvann han spårlöst. Han sa till Mina att han bara skulle segla en sväng och gav sig ut mot horisonten i sin lilla segelbåt. Sedan den dagen är han försvunnen, ingen vet vad som hände med honom. Översättning och med förord av Stina och Olle Orrje. (Utkommen.)

I jul tänker jag inte läsa kurslitteratur.

När blev bilderboken omodern?

Det är bra att barn lär sig läsa tidigt och jag är väldigt glad att ambitiösa föräldrar läser kapitelböcker för sina barn – men något allvarligt håller på att hända när bilderböcker inte längre säljs i amerikanska affärer.

Länk till NY times

Picture books are so unpopular these days at the Children’s Book Shop in Brookline, Mass., that employees there are used to placing new copies on the shelves, watching them languish and then returning them to the publisher.

“So many of them just die a sad little death, and we never see them again,” said Terri Schmitz, the owner.

Jag har länge bekymrat mig över Björklunds ramsa läsa-skriva-räkna ska sprida sig på allvar i folkdjupet. I USA tycks det redan ha hänt:

“Parents are saying, ‘My kid doesn’t need books with pictures anymore,’ ” said Justin Chanda, the publisher of Simon & Schuster Books for Young Readers. “There’s a real push with parents and schools to have kids start reading big-kid books earlier. We’ve accelerated the graduation rate out of picture books.”

……

“I see children pick up picture books, and then the parents say, ‘You can do better than this, you can do more than this.’ It’s a terrible pressure parents are feeling — that somehow, I shouldn’t let my child have this picture book because she won’t get into Harvard.”

Några klassiker tycks leva kvar

Några klassiker tycks leva kvar

Karen O And The Kids – All Is Love – Från filmen Till Vildingarnas land

 

Butterfittan

Jag tyckte mycket om Bitterfittan av Maria Sveland och såg fram emot uppföljaren. Efter att ha läst Rakel Chukris recension är jag inte lika förväntansfull (länk):

Den politiska ambitionen lägger sig som teflon över berättelsen. ”Bitterfittan” var ett blod- och svettfyllt utsnitt ur verkligheten, men ”Att springa” har proppats full med karikatyrer. Det krävs stor välvilja för att orka sig igenom de fyrahundra sidorna. Resultatet är en grovhuggen feministisk grundkurs, förtäckt till roman. Men det var kanske meningen.

Tillhör vi fel målgrupp?

Tillhör vi fel målgrupp?