Ibland tänker jag att det är lite torftigt att låta twittercitat fylla bloggen. Sedan fnissar jag och rusar vidare genom livet.
Mitt favoritskämt också
Reply
Category Archives: Litteratur
Äntligen!
För någon vecka sedan kom en student och frågade ungefär:
– Vem var den där föreläsaren som vi hade i första terminen? Jag var sjuk men alla i min grupp pratar fortfarande om henne!
Nu har jag också fått Anne-Marie Körlings nya bok och lovar återkomma med en presentation av innehållet.
Radioteatern ger: Torsk
Jag gillar radioteater och Jan Sigurds pjäs om två vilsna män i en båt på Öresund sätter igång tankarna.
Det vore dumt att berätta hur den slutar och jag är inte säker på om det finns något budskap., men jag blir verkligen sugen på kokt torsk med skirat smör och riven pepparrot.
Hotet mot skriftspråket
Vet Jan Björklund om detta? Kan vi förbjuda förkortningar i svenska skolor?
När jag började på Lärarutbildningen var det någon som sa:
– Välkommen till förkortningshelvetet!
Det var en annan typ av förkortningar.
Ibland känns det bra att inte vara delaktig
Först Sveland i DN, därefter den här folkilskna drapan i HD:
Jag är ganska nöjd med att betrakta händelserna utifrån. Samtidigt är jag rädd att skrattspeglarna i lustiga huset blir allt svårare att skilja från världen utanför.
Idag tar vi dem!
https://twitter.com/#!/Morrica/status/167600399736504320
Få ämnen har diskuterats så mycket av så många. Vågar vi hoppas på att utbildningsministern hoppar in?
Tack – det räcker nu!
Jag läser Kristian Lundbergs tokhyllade text om Malmö med en viss trötthet. Författarens litterära maner slår igenom och han är lite för angelägen om att visa upp sina erfarenheter. Jag blir inte berörd och muttrar över exotiseringen av min stad. Stockholmstidningarna tycks inte få nog av de här skräckskildringarna. Jag blir inte berörd.
I min andra hand håller jag Per Svenssons bok Malmö – världens svenskaste stad. Han är inflyttad och närmar sig ämnet med kylig journalistisk precision. Historisk bakgrund, sociologi och politiska nätverk – Svensson beskriver de komplicerade processerna och gör dem begripliga för de oinvigda. Jag räknar mig inte till dem. Snarare nickar jag ofta instämmande och läsningen blir bekräftande.
– Jojo, det vet väl alla…
Boken om Zlatan är svårare att förhålla sig till. Han är besvärlig och pendlar mellan att vara obehagligt beräknande och charmigt oberäknelig. Vi som följt honom genom åren har svårt att distansera oss från framgångssagan och anekdoterna lyser upp de ändlösa beskrivningarna av konflikter kring övergångar. Kanske lär jag mig här något om Malmö ändå.
De här tre texterna pekar åt olika håll. Just nu vill jag bara att de skall sluta skjuta.
Strindberg 11
1872 beskriver den 24-årige Strindberg i en tidningsartikel sin drömskola så här:
EN FRISTAT UNDER SKRÄCKREGERINGEN
Lyceum var namnet på den akademi i Aten där
Aristoteles under promenader i alléerna meddelade
undervisning i filosofi, och kallades också därföre
filosof skolan för den peripatetiska (den promenerande).
Det var något peripatetiskt vid detta Stockholms
Lyceum, det var frihet från reglemente och skolbänk
och rotting och vanärande straff, det blev ett nöje
att gå i skolan ifrån att ha varit en fördömelse och
man behöll minnet från skoltiden verkligen som ett
bland de minst oangenäma minnena från den förfärliga
dressyrtiden som kallas barndom.
Låt oss gå och samtala – peripateti!
Strindbergsbevakningen är mycket ojämn
Länk till Sydsvenskan
Jag funderar på att gräva vidare bland de mindre kända texterna. Ockulta dagboken?
Jag har inte ens sett någon cool strindbergströja. Entreprenören inom mig vaknar.
Strindberg 6
Det här med att dyrka ungdomen blir allt mer besvärligt när man närmar sig pensionsåldern. Man riskerar att bli avslöjad som patetisk och jag hör orden väsas:
– Dress your age!
Strindberg löste problemet på ett annat sätt.
Ungdom och dårskap
Läraren talade: Vad synes dig om detta ordspråket ?
»De unga inbilla sig att de gamla äro dårar, och de
gamla veta, att de unga äro det.» – Lärjungen
svarade: Det är alldeles riktigt. Ty när jag var ung inbillade
jag mig förstå allting bättre än de gamle, men jag
förstod egentligen ingenting. Jag var ung och dum;
förväxlade mitt eget och andras vetande, trodde att det
jag lärt var mitt; när jag läst en bok, gick jag ut i
sällskap och gav ifrån mig det inhämtade såsom om
jag uppfunnit det själv; jag var tjuv således. Men jag
var även rov för en annan villfarelse, nämligen att jag
förstod allt det jag mindes, eller att jag visste det jag
för tillfället erinrade. Logaritmerna t. ex. förstod jag
icke vid 14 års ålder, men jag lärde mig proceduren
utantill och begagnade dem som genväg. Varför alla
de bråk kunde förkortas med 3, vilkas siffrors summa
kunde divideras med 3, förstod jag inte, men jag lärde
det utantill. – Nåväl, om man vill studera en detalj
av en vetenskap börjar man att samla material, annars
blir det bosch; men den unge mannen går ut och griper
om livets svåra vetenskap utan erfarenheter, det vill
säga material; därför blir det som det blir. Jag ser
mig nu som ung student, högfärdig med andras
vetande, lånta fjädrar, förakt för de gamle, och likafullt
allt vad jag stulit ur böckerna, var stulet av de gamle
som skrivit läroböckerna, ty de unga skriva inga
läroböcker. O ungdom, o dårskap.
Tysta tankar 