Ett internationellt fenomen

Oupps….

Jag har lärt mig att inte kommentera eller beskriva våra studenter. Det blir generaliserande och i värsta fall alarmistiskt och nedlåtande.

Daniel Broady är inte lika finkänslig.

Det borde varit här!

Frustrerade rektorer bildar en påtryckningsgrupp efter att ha träffats på Twitter:

Several clear themes emerged about how an alternative policy might be shaped if Labour was “brave enough” to set out something profoundly different “rather than hang on the coat-tails of the Tories”, said John Tomsett, a prolific blogger and head of Huntington school in York.

Rektors uppgift

Edward Jensinger tycks ha fått nog av att det inte händer något inom IKT-området.

Jag twittrar och bloggar och har en synlig, tydlig, digital identitet (tröttsam för vissa, givande för andra). Jag har det för att jag måste. Jag måste för att jag är rektor på en skola. Det går inte att vara rektor på en skola utan att vara digitalt aktiv. Tycker jag. Andra rektorer tycker tydligen att det går utmärkt. Undrar vad deras personal tycker (och vad min personal tycker)?

Någon av mina kollegor brukar fråga mig hur jag orkar. Hur jag orkar twittra hela tiden. Hur jag orkar blogga flera gång i veckan. Hur jag orkar läsa alla tweets och andras bloggar. När hen säger det så finns det en underton av att det inte är särskilt viktigt att vara digitalt aktiv. Kanske finns där också en tanke att jag borde syssla med något annat, viktigare. Som att bläddra i en pärm. Det är en tanke som för mig är upp-och-ner. I och med att jag bryr mig om min skola, dess utveckling, måste jag vara aktiv även i sociala nätverk och på den digitala arenan. Allt annat är för mig främmande.

När jag är digitalt aktiv kan jag påverka min personal. Jag kan till och med påverka andras personal och elever. Till exempel så att de kontaktar mig för att få börja arbeta hos oss eller gå i skolan hos oss (vilket glädjande nog sker).

Konsulten, medierna, Staffanstorp och ministern

Jag gillar Troed Troedson och tycker han svarar korrekt på de besvärliga frågorna om visionsdokumentet. I Staffanstorp.

Dagens Sydsvenska

Tidigare texter

Troed Troedson vill inte kommentera vilket avtryck hans insatser gjort i det omdiskuterade skoldokumentet.

– Jag diskuterar aldrig min insats med någon annan än kunden. Det gör nog ingen konsult. Det vore oetiskt. Ni får ställa dessa frågor till Staffanstorps kommun, inte till mig.

Han vill heller inte uttala sig om utbildningsminister Jan Björklunds fräna kritik, som fick kommunens moderata ledning att i förra veckan dra tillbaka dokumentet för omarbetning.

– Det är inte mitt dokument. Jag har bara fungerat som bollplank, ett av många, säger Troed Troedson.

Han har arbetat som framtidsanalytiker i femton år och har haft många uppdrag som gällt skolans organisation i kommunerna.

– Det är nog lättare att hitta kommuner jag inte haft uppdrag i, säger han.

Han räknar med att kunna behålla sina arvoden, även om dokumentet nu ska omarbetas.

– Vi är ingen lobbyfirma, som lovar att få igenom politiska beslut. Jag bara levererar föreläsningar och analys.

20120911-080339.jpg

https://twitter.com/tankom_hans/status/245547481511895040

Robothunden som lärare i Sydkorea

Den svenska diskussionen om professionaliseringen framstår som lite udda vid sidan om reportaget från Sydkorea. Nu finns en länk till den långa och plågsamma filmen här.

Som bonus beskriver Sven-Eric Liedman tankarna bakom skolan genom tiderna. Det är som vanligt lysande.

Staffanstorp i skolpolitikens stormöga

Länk till Sydsvenkan – se även övriga artiklar på samma sida.

Lärarna som samlas i lärarrummet är alla kritiska till dokumentet om framtidens skola i Staffanstorp.

– Det känns som om vårt jobb inte är värt någonting. Vårt arbete med eleverna – plötsligt ska det bara försvinna. Det är många lärare som är upprörda här på skolan, säger Carina Cassten.

I dokumentet talas om ”En skola som är framtiden har inte klasser, lektioner, stadier, elever eller lärare.”

– En framtidsvision utan pedagoger och utan elever. Hur ska man kunna lära sig någonting då? Jag kan inte förstå det, säger kollegan Frank Roxenby.

Den lokala skolpolitiken hänger inte ihop med rikspolitiken, menar han.

– Den här kommunen är ändå borgerligt styrd. Och dokumentet är helt tvärt emot regeringens skolpolitik där man försöker styra upp skolan med mer ordning och reda och traditionell kunskapsinhämtning – eftersom vi har sett i undersökningar att kunskapsnivåerna har gått ner.

Jag håller en låg profil i debatten, men varnar för sentimentala lösningar på framtidens problem.

20120908-101047.jpg