Jag kunde inte hålla mig. De 27 avsnitten slank ner ledigt och lämnar en viss tomhet efter sig.
Feminismen har länge omfamnat Jane Austens porträtt av starka och självständiga kvinnor som kämpar för att skapa utrymme för heder och ärlighet i en värd av patriarkala och feodala mönster.
Nu tänker jag att det är dags för mansrörelsen att ta till sig kapten Wentworth som förebild. I det magnifika slutkapitlet diskuteras huruvida män är kapabla att bevara sin kärlek under lång tid. För Ann Elliot är det ett svidande nederlag att behöva inse hur väl, och med vilken utsökt uthållighet, kaptenen har hanterat hennes svek åtta år tidigare.










