Landet vibrerar av indignation. De goda är arga över att de onda inte förstår betydelsen av ett ord som börjar på N.

De onda är oroliga över vad som händer när vi börjar skriva om klassiker för att passa dagens smak.

Det finns mycket i Pippi Långstrump som stör mig:

1. Jag gillar inte monarkin och retar mig på att Pippis pappa blir kung i Söderhavet. Det är ett förlegat statskick och bör inte romantiseras.
2. Jag menar att Prussiluskan är en elak nidbild av kvinnliga tjänstemän inom socialtjänsten.
3. Jag anser att det karikerade porträtt av lärarinnan undergräver läraryrkets auktoritet.
4. Jag tror att Kling och Klang inte är representativa för ordningsmakten. Kanske har dagens ungdom lärt sig att kasta sten på polisen just genom dessa skildringar.
5. Jag är osäker på om de kriminella verkligen är beredda att låta sig stereotypiseras av genom skildringen av Blom och DunderKarlsson.
6. Jag har starka åsikter om huruvida det är lämpligt att baka pepparkakor på golvet.
7. Jag vill anmärka på Pippis utdelning av godis till kamraterna. Det är varken lämpligt ur ekonomiskt eller tandhälsoperspektiv.
8. Berättelsen om sockerdricksträdet anknyter till animistiska synsätt och borde tillhöra en passerad period i mänsklighetens utveckling.
9. Jag vill problematisera bilden av Pippis mammas karriär som ängel. Det gränsar till religiös propaganda.

När jag tänker efter tror jag att det är bäst med en kort version:
“PIPPI FLYTTAR IN”

Slut.