Jag sträckläste Hannes Råstams bok om den felaktigt anklagade massmördaren Sture Bergwall. Av en tillfällighet fick jag Micael Dahléns bok Monster om verkliga massmördare i present förra veckan.
Tillfällighet förresten – vem tror på sånt? Jag är glad över att ha kommit igång att läsa. Det kan jag ha nytta av under terminen.
På Retronaut hittar jag den här framtidsvionen från 1910
Det känns som om diskussionen om läsplattor och Jan Björklund har djupa rötter.
Jag kan nog stå ut med sådant här:
Om resultat blir fler sådana här:
Apropå det här inslaget i Aktuellt
Jag funderar på att övergå till ålafiske. Det verkar mindre komplicerat.
Jag är svag för sådana här listor. Kanske hoppas jag att vi ska glömma diskussionen om dyslexi.
Det är inte synd om mig. Den som ger sig in i diskussionen om dyslexi och lärarutbildning får räkna med att befinna sig i projektionernas centrum.
Jag är mycket glad över att Niclas beskriver att det är möjligt att ta sig igenom utbildningen och etablera sig i yrket med värdighet.
Det var nog ett omöjligt uppdrag. Jag ville problematisera bilden av läs- och skrivskicklighet som avgörande lärarkompetens UTAN att framstå som alltför obskyr och nedlåtande mot traditionella färdigheter.
När jag ser det hårt klippta reportaget inser jag att det inte fanns utrymme för att diskutera andra former av kunskaper. I värsta fall bidrar jag till att reproducera bilden av att alla kan bli lärare.
Suck. Det där med mångfald är svårt.
Jag skulle kunna räkna upp 100 saker som en lärarutbildare borde oroa sig för. Stavning och handstil hör inte självklart till dessa.
Uppdatering:
Brev från bekymrad mamma:
Jag heter Xxxxxxx xxxxxxxxxx och är mamma till en flicka som har dyslexi.
Jag läste med stor förvåning ditt uttalande i SVT i dag med anledning av att fler personer med läs- och skrivsvårigheter söker till Lärarhögskolan.
Jag vet inte om du är rätt citerad, men om du är det så anser jag att dina kunskaper om just detta vanliga funktionshinder är mycket bristfälliga. Jag häpnar!
Att du dessutom undervisar blivande lärare och inte kan mer gör min väldigt bekymrad.
Det finns många bra hjälpmedel som kompenserar funktionshindret. Av artikeln att döma får jag intrycket att du tycker att dyslektiker är mindre begåvade, så är det inte!
Min erfarenhet av skolan är okunniga pedagoger som inte vet hur de ska undervisa elever med läs och skrivsvårigheter. Hade deras kompetens varit bättre skulle fler dyslektiker klara skolan.
Jag inser att detta är minerat område. Och förtydlighetens skull: dyslektiker kan bli utmärkta lärare. I bästa fall kan de förstå och hjälpa barn att hitta framgångsrika strategier för att bemästra sina svårigheter.
Förhoppningsvis gör SVT en uppföljning till kvällssändningen med student som visar möjligheter. Jag har förmedlat kontakt.
Idag har jag diskuterat frågan från mitt lärarutbildarperspektiv. Nu söker jag kontakt med någon lärare eller student som kan berätta vilka strategier de använder för att klara läraruppdraget.
Sms:a mig om du kan ställa upp på intervju!
0705194201
Till hösten ska jag arbeta med en kurs om små barns förhållande till läsning. Då kommer nog den här artikeln till nytta.
Läsning är mer än bokstäver.
Peter Robinson använder populärkulturella tidsmarkörer i “Efter alla år av saknad”. Jag förstår precis vad han menar.
Jag lyssnar på ett program om Tove Jansson och dras med av livsglädjen och svårmodet. De där böckerna är den perfekta sommarläsningen och när allt kommer omkring:
– Det finns alltid en anledning att ha fest!
Helena von Schantz skriver fint i Lärartycket #46 och jag är mycket glad över att hon lyfter fram de mörka sidorna av läraryrket. Jag vill gärna vara inspirerande och positiv, men ibland tar det emot. De dagarna är också viktiga och utgör grundennför en förståelse av vad det innebär att vara människa – och lärare.
Lärartycket – läs alla! Det blir en spännande berättelse men många röster!
Tysta tankar 