Ibland refererar studenter till oväntade texter

Jag var inte beredd på att någon skulle använda Gunnar Ekelöf som redskap för att analysera samspel på en småbarnsavdelning. Kan det vara den här dikten från Färjesång (1941) som spökar?

Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam,
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och antimänniska

Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

Den ultimata barnboken

20121027-181424.jpgå

Jag diskuterar literacy med våra studenter och har med mig favoritboken Vem ska trösta Knyttet som exempel på en berättelse med existentiella dimensioner.

En student har läst boken tidigare. Jag tröstar mig med Peter Lundblads musik och tänder ljus.

Spotify

20121027-180915.jpg

Varje gång någon säger “hängas ut” tänker jag på den här dikten

Vid avenue de Neuilly
av August Strindberg
Ur Sömngångarnätter på vakna dagar från 1884

Vid avenue de Neuilly
där ligger ett slakteri,
och när jag går till staden,
jag går där alltid förbi.

Det stora öppna fönstret
det lyser av blod så rött,
på vita marmorskivor
där ryker nyslaktat kött.

I dag där hängde på glasdörrn
ett hjärta, jag tror av kalv,
som svept i gauffrerat papper
jag tyckte i kölden skalv.

Då gingo hastiga tankar
till gamla Norrbro-Bazarn,
där lysande fönsterraden
beskådas av kvinnor och barn.

Där hänger på boklådsfönstret
en tunnklädd liten bok.
Det är ett urtaget hjärta
som dinglar där på sin krok.

Strindbergsåret är väl inte över än?

20121013-093218.jpg

En resa in i det okända?

20121002-133536.jpg

Jag vandrar genom biblioteket och möter de här två böckerna på samma hylla. Låt äventyret börja!

Den nya kvinnostaden, var ligger den? Den ligger skingrad i tid och rum, och dess invånare är alla de banbrytande kvinnor som alltför ofta blivit osynliga under historiens gång, som glömts och försvunnit ur böckerna. Nina Burton gör en resa genom århundradena för att hitta dessa kvinnor som frågat och forskat, som svarat och skapat, och som visat att vetenskapens och konstens värld kan delas av alla som får tillträde till dem. De är författare, kompositörer och konstnärer, mystiker och filosofer; de är forskare, uppfinnare, astronomer, flygare och upptäcktsresande. Och dessutom nunnor och hantverkare, sjörövare och härförare. Är då detta en fackbok för kvinnor? Nej, det är en bok med fakta som rör både kvinnor och män, om pionjärer inom många områden och om de villkor och begränsningar som rått för halva mänskligheten. En bok fylld av berättelser och reflexioner, och inte minst en skildring av en nutida kvinnas sökande efter förebilder att hämta mod ifrån. Medborgarna i den nya kvinnostad som Nina Burton bygger inför våra ögon har lyckats trotsa gränser och bevisat att kvinnors inre möjligheter alltid varit långt större än de yttre.

Mitt spännande jobb!

20121002-105650.jpg

Jag möter legenden Arne Trageton. Han letar efter studenter, förskollärare och lärarutbildare som skulle vilja delta i ett nätverk för att studera hur barn skriver sig till läsning.
Läs mer här:

http://www.arnetrageton.no/

Här finns många intressanta filmer

Kontakta honom på arnetrageton@gmail.com

Fler goda råd

https://twitter.com/tankom_hans/status/242160029602553856

Write to please just one person. If you open a window and make love to the world, so to speak, your story will get pneumonia.

Jag funderar ofta över drivkrafterna för att skriva bloggtexter. Vem är den där personen jag försöker behaga?

20120902-094100.jpg

En av författarna som delar med sig av sin visdom är Henry Miller. Det var länge sedan jag läste hans böcker. Jag undrar om de fortfarande lever?