Fredriks nya bok

20130730-144831.jpg

Jag läser Fredrik Ekelunds nya bok med stor glädje. Han är två år äldre och kompis med min bror. Vår familj finns med i berättelsen och jag ler igenkännande åt det mesta. Det är befriande att slippa fiktionalisering och jag tycker författaren behandlar de flesta personerna med värme och värdighet. Jag tror även att min far hade ställt upp på beskrivningen av honom. Soffor har alltid varit viktiga i vår familj.

Länk till beställning Adlibris

Men jag hade nog börjat med den första delen av självbiografin. Länk

Grabben har språköra – uppdaterad!

När jag ser sådana här försök att bemästra skriftspråket blir jag väldigt glad. Lusten att formulera sig är stark hos barn. Jag hoppas vi utbildar förskollärare som kan elda under den.

Uppdatering:
Jag la bilden på studenternas facebooksida med en pedagogisk fråga om korrigering och fick den här dräpande repliken från Maria:

20130728-112238.jpg

Infographics som kurslitteratur

Inom universitetsvärlden finns på många ställen att mäta kursers värd genom litteraturlistans längd. Böckerna skulle helst vara på engelska och antalet referenser avgörande för kvaliteten.

Vi borde arbeta mer med bilder.

Klicka på HTML5-versionen.

20130727-192419.jpg

Minnen av minnen

Jag citerar Johannes Åman:

Att skolan är politiskt het beror inte bara på att svenska elever under många år haft sjunkande resultat i internationella undersökningar. Där finns också tacksamt stoff för berättelser. Alla väljare har egna skolminnen. En del hävdar att de gillade skolan. Andra att de vantrivdes. Till stöd för detta kan de plocka fram bilder ur det förflutna, beskriva en inspirerande lärare eller återkalla känslan av leda inför skoluppgifter som kändes meningslösa.

Från dessa bilder eller episoder är steget inte långt till politiska slutsatser. En del hävdar att skolan framför allt måste locka mer färgstarka personer till läraryrket. Andra menar att skolan borde organiseras så att eleverna oftare får uppleva lärandets glädje. En tredje vanlig föreställning är att skolan framför allt måste ställa högre krav och vänja eleverna vid att anstränga sig mer när det tar emot.

Inget av detta är direkt fel. De flesta sådana slutsatser säger någonting om hur elever skulle kunna nå längre. Men proportionerna är förvridna. Fragment av egna erfarenheter behandlas som om de rymde all väsentlig insikt om hela skolsystemet.

Slutsatsen är viktig och löftesrik:

Efter 40 år av reformer som gått i de mest skiftande riktningar är ett pers­pektivskifte som gör klassrumsvardagen till utgångspunkt möjlig. Från flera partier märks i dag ett ökat intresse för undervisningen och lärarnas villkor.

För att leda till en vändning måste dock de nya insikterna tillämpas – konsekvent och uthålligt. Risken är att den skärpta partipolitiska konkurrensen om vilket som är det bästa skolpartiet i stället förstärker fragmenteringen och driver skolan in i en ännu djupare kris.

20130725-091013.jpg

Vad gör alla flugorna under tälttaket?

Uppdatering:

Helena är som alltid klok och välformulerad. Min hjärna har tagit semester.

Idag är jag en smula hamletsk

Hamlet is not a version of our best self, let alone our authentic humanity, but what is worst and most selfish in us. His failure of commitment, his radical inhibition, his suicidal melodrama, and his violent misanthropic and misogynistic cruelty, are some of the rather unappealing aspects of our selves. Shakespeare forces us to stare at that which we do not want to look; to see what Uncle Teddy Adorno felicitously called our Hamlet Syndrome.

20130716-100700.jpg

Har jag någon gång sagt att jag är trött på tvärsäkra personer inom utbildningspolitiken?

Och varför tänker jag på Edward Snowden?

Flickors läsning

Jag börjar vänja mig vid den moraliserande tonen i skoldebatten Pojkarna förstår inte sitt eget bästa och borde verkligen skärpa till sig när det gäller skolarbete och läsning. I en annan tråd diskuterar vi om det handlar om innehåll eller förebilder. Underförstått är målet att se till att pojkarna lär sig läsa komplicerade texter – annars hotar en framtida katastrof.

Av en tillfällighet lyssnar jag på radioföljetongen Madame Bovary och drabbas av romanens kraft. Som brådmogen tonåring läste jag den i litteraturvetenskaplig grundkurs och förstod mycket lite av den språkliga precisionens betydelse för budskapet. Philip Zandén läser nyöversättningen och det finns delar som är helt skoningslösa. När den nygifta Emma jämför sin tråkige man med romanhjältarna inser man att litteraturen inte självklart är uppbygglig. Hennes man Charles konverserar platt och kan varken fäkta eller skjuta pistol. Dessutom misslyckas han med att förklara en ridterm och den frustrerade frun glider in i självömkan. Varför ska just hon drabbas av ett så tråkigt äktenskap?

20130705-131017.jpg

Pojkars läsning

Jag gillar den här försiktiga texten. Innehållet är viktigt – pedagogens kön är betydelsefullt.

20130704-113145.jpg

Den avlövade förskolan?

Jag lyssnar på Studio Ett om KD:s utspel kring förskola, gruppstorlek och maxtaxa.

Länk

20130703-232159.jpg

Jag är glad över att professor Persson lyfter gruppstorlekens betydelse och tycker att han lyckas svara bra på frågorna om vad kvalitet egentligen är. Samtidigt går antagligen debatten in i ett nytt skede nu – vi som har försvarat förskolans utbyggnad under alla dessa år, kommer vi att hamna i knät på KD och andra grupper som tar sig an barnens perspektiv i en tid då det mesta handlar om skatt och arbetsmarknad?

Frågan är väl om målstyrning (här får ni en påse pengar) går att förena med regelstyrming (pedagogerna ska ha denna utbildning, lokalerna ska vara så stora och gruppstorleken reglerar vi här).

Jag är rädd att KD:s förslag är ett oblygt röstfiske, men tror att vi på sikt måste diskutera kvalitetsfrågor mer förutsättningslöst. Det är inte säkert att läroplanen erbjuder en stabil grund.

Två folkpartister bekriver förskolans ekonomiska utveckling i Svd.

Förskolans situation är tragikomisk. Socialdemokraterna vill ha ”mindre barngrupper och investeringar i personalen”, Centerpartiet ”mindre barngrupper och välutbildad personal” och Moderaterna ”mer pedagogiskt innehåll i förskolan”. Samtidigt urholkas förskolan år efter år på resurser.

Jag ser inte det komiska.

Förskolan är viktig. Avgiften ska vara låg. Däremot kan vi inte ha ett system som beskär statsbidrag och avgifter i tysthet, försämrar förutsättningarna och systematiskt avlövar verksamheten. Att KD uppmärksammar förskolan är positivt, men lösningen måste återställa statsbidraget till 2004 års nivå uppräknat med index. Om såväl statsbidrag som avgifter räknas upp med index får förskolan förutsättningar att utvecklas, istället för att urholkas alltmer varje gång lönerna höjs.

LINA NORDQUIST

ordförande (FP) Uppsala Fyris

JOHAN ENFELDT

tidigare bland annat ordförande och gruppledare (FP) Vallentuna

De här frågorna måste vi diskutera och jag anar att alliansens strateger vrider sig inför hotet om skattehöjning.