Slöjden som försvann…

20130302-145724.jpg

1973 kom barnstugeutredningen. Den var inspirerad av Piaget och betonade barnens rätt att pröva på och utforska. Socialstyrelsen gav ut allmänna råd och de förskolor som byggdes på70-talet utrustades med rejäla snickarrum.

Idag blåser andra vindar och de flesta verkstäder har försvunnit från landets förskolor. På Lärarutbildningen i Malmö drev Ulf Kurtz länge en intensiv kampanj för att förena lek, teknik, estetik och slöjd. Många tacksamma förskollärare kan nog vittna om skaparglädjen på de lektionerna.

Nästa vecka drar vi igång en kurs om naturvetenskap och teknik. Jag saknar Ulf och hans entusiastiska uthållighet – dagens utbildning har ett annat fokus. Slöjdsalarna på högskolan är inte överanvända.

“Motsatta könet” – en förlegad dikotomi?

20130302-124605.jpg

Jag talar gärna om värdet av mångfald inom personalgrupper – men tvekar inför uttrycket “motsatta könet”. Så upplever inte jag livet.

Konferens: Barndom, lärande och ämnesdidaktik – Vad säger forskningen?

Länk till inbjudan!

10 APRIL 2013, kl 09.30-16.15

Orkanen, Malmö högskola

Välkommen på en konferensdag om barndom och de yngre barnens lärande i förskola/skola!

Forskarna i de tre forskarskolorna ”Barndom Lärande Ämnesdidaktik” presenterar sin forskning om barns lärande i mångfaldens förskola och om barndom i förändring.

Forskarskolorna är finansierade av Vetenskapsrådet och Kammarkollegiet och syftar till kunskapsutveckling på
vetenskaplig grund i förskola/skola samt att öka antalet lärare/förskolärare med utbildning på forskarnivå. Konferensen
är ett led i ambitionen att presentera och sprida pågående forskning och resultat från avslutade forskningsprojekt.

Key note speaker är Peter Moss, Professor of Early Childhood Provision vid University of London som talar utifrån
rubriken: Democracy as a fundamental value of education.

Konferensen vänder sig till forskare, politiker och förvaltning samt  verksamma inom förskola, skola och
lärarutbildning.

Detta vill ni inte missa!

Att problematisera “undervisning”?

Jag misstänker att det är få auktoriteter förutom Hattie som skulle våga sig på den här diskussionen. I Sverige tycks de flesta tro att det gäller att välja mellan FLUM och KATEDER.

Inom förskolan är UNDERVISNING kontroversiellt – många föredrar begreppet VERKSAMHET.

Handen som hjärnans slav?

Jag tycker mycket om Gerd Anttis text i Svd.

Och dessutom, hur länge har nu inte både barn och föräldrar fått höra att det är skillnad på folk och folk och bäst är det om barnen blir läkare eller jurister, annat är skämmigt, eller designers förstås. Och skämmigt är det också att befinna sig på denna nästan obefintliga nedervåningsnivå. – Men det kan också vara så att människan känner sig så hjälplös eftersom hon inte kan göra någonting alls åt saken även om hon känner att hon ville?

“Handen som hjärnans slav”, jag har inte hört någon säga just det, men jag säger så därför att jag tycker att övervåningsfolket förringar värdet av handen. Man tror att slaven inte kan lära mästaren något. Men säger man så är man varken sanningsenlig eller särskilt uppmärksam, varken på sig själv eller på tillvaron.

Jag behöver inte gå så långt att jag säger att tänk på en pianist. För att hjärnan ska lära sig spela piano krävs det många timmars och dagars träning av handen. Det är alltså handen, ögat och örat som lär hjärnan spela piano. Och det gäller i allt. En lärare utan hand, en doktor utan hand och praktik, en snickare med bara hjärna blir ingen snickare. Och jag, när jag skriver, är ute och går, och i allt en människa gör, då är hela människan med. Jag lär mig medan jag gör det jag gör. Tanken vidgar sig och blir till nyseende och kunskap och erfarenhet. Lärandet går in i kroppen. Att göra är tänkande. Making is thinking. Det sista sagt av professorn i sociologi Richard Sennet. Den kunskapen som var grund till den yrkesutbildning som förr sågs som vad den var, självklar, och som gjorde en okunnig till en kunnig genom det arbete som hjärnan och ögat och handen gjorde tillsammans. Detsamma gäller för all bildning och fördjupning. En kunnig hjärna utan en kunnig hand, vart kommer den? Handen har lärt hjärnan och hjärnan handen. Hjärnan jagar icke allena.

Frågan om “görandet” är kontroversiellt inom högskolan. Räcker det inte med att lära sig vad som står i böckerna?

Jag ser fram emot att pröva om vi kan gå den motsatta vägen – att börja i det praktiska för att därefter analysera våra erfarenheter. Det är ett arbetssätt som delvis hotar den målstyrda logiken. Tänk om vi lär oss andra saker än de som står i kursplanen…

20130223-131432.jpg