Jag tycker det här är viktigt och kopierar hela texten:

Aktuella frågor.Slutsatserna när det gäller att komma in på och slutföra en lärarutbildning är ofullständiga och felaktiga.
Det skriver Mia Andersson, studie- och karriärvägledare på Malmö högkola, i en replik på Heidi Avellans lördagskrönika.

Heidi Avellan kommenterar i lördagens Sydsvenskan den svenska skolan, och de problem som den uppvisar. Ett inlägg, som förhoppningsvis kan leda till förbättringar. Dock är hennes slutsatser när det gäller att komma in på och slutföra en lärarutbildning både ofullständiga och felaktiga.

DN har tidigare uppmärksammat att personer med 0,1 i resultat från högskoleprovet antagits till lärarutbildning. Avellan menar i sin krönika att söktrycket till lärarutbildningen är så obefintligt att en schimpans på ett högskoleprov klarat det genom att kasta pil. Det är ett medvetet eller omedvetet utelämnande av viktiga fakta om antagningssystemet.

I mitt dagliga arbete som vägledare möter jag många människor som inte vet skillnaden mellan behörighetsbedömning (som görs vid ansökan till högskoleutbildning) och urvalsprocess (som ibland görs), och då blir bilden felaktig. Jag anser att medierna har ett ansvar för att denna viktiga debatt förs på ett sakligt sätt, och utan kränkande liknelser.

Alla som ska studera på högskola eller universitet måste uppfylla fastställda förkunskapskrav. Dels den grundläggande behörigheten, som i dagens gymnasiesystem (Gy11) innebär högskoleförberedande gymnasieexamen. Denna uppnås genom minst 2500 gymnasiepoäng varav 2250 ska vara minst godkända. Bland de godkända kurserna finns Svenska 1, 2, 3, Engelska 5, 6 samt Matematik 1. Motsvarande och likvärdig kunskap och kompetens kan också utgöra grund för behörighet. Betyget i varje kurs i dagens gymnasieskola räknas direkt från första året. Detta resulterar i ett betygsdokument med omkring 20 betygssatta kurser från ett program. Det går inte att prestera på en låg nivå i gymnasieskolans första årskurs för att sedan i den avslutande årskursen jobba sig upp till ett godkänt betyg, vilket var möjligt i det gamla 1-5-betygssystemet.

Förutom den grundläggande behörigheten ställs även särskilda behörighetskrav. Det innebär minst godkända betyg i utvalda gymnasiekurser, beroende på högskoleutbildning. Alla lärarutbildningar har särskilda behörighetskrav. Krav som svårligen uppfylls av en aldrig så pricksäker schimpans.

Högskoleprovets uppgift är inte att säkerställa att den sökande har tillräckliga förkunskaper. Det är ett urvalsinstrument, som kan användas när det finns fler behöriga sökande än utbildningsplatser. Det finns många utbildningar i Sverige utan någon konkurrens om platserna alls – schimpansen behöver inte ens kasta pilen, men måste fortfarande uppfylla samtliga förkunskapskrav. (Högskoleprovets prognosförmåga vad gäller studieframgång är för övrigt högst ifrågasatt. Tillträdesfrågorna är således komplicerade, och behöver ses över. Det gäller även högskoleprovet.)

Att lärarutbildningarna har för få sökande är ett problem. Med fler sökande hade antagningspoängen varit högre, enligt utbud- och efterfråge-principen. Sedan finns naturligtvis prestationskrav på lärarstudenterna inne i utbildningen.

Att läraryrkets status behöver höjas stämmer. Men det görs inte genom att sprida en både ofullständig och kränkande bild av den grupp studenter som läser till lärare och som är beredda att ägna sitt yrkesliv åt detta viktiga värv.