När jag ser sådana här försök att bemästra skriftspråket blir jag väldigt glad. Lusten att formulera sig är stark hos barn. Jag hoppas vi utbildar förskollärare som kan elda under den.
Uppdatering:
Jag la bilden på studenternas facebooksida med en pedagogisk fråga om korrigering och fick den här dräpande repliken från Maria:
Inom universitetsvärlden finns på många ställen att mäta kursers värd genom litteraturlistans längd. Böckerna skulle helst vara på engelska och antalet referenser avgörande för kvaliteten.
Vi borde arbeta mer med bilder.
Klicka på HTML5-versionen.
Jag är glad över all positiv publicitet.
I eftermiddag sänds ett längre inslag i P4 Skåne direkt.
Uppdatering – och nu går det i P1 Dagens eko med nationell vinkel!
Jag citerar Johannes Åman:
Att skolan är politiskt het beror inte bara på att svenska elever under många år haft sjunkande resultat i internationella undersökningar. Där finns också tacksamt stoff för berättelser. Alla väljare har egna skolminnen. En del hävdar att de gillade skolan. Andra att de vantrivdes. Till stöd för detta kan de plocka fram bilder ur det förflutna, beskriva en inspirerande lärare eller återkalla känslan av leda inför skoluppgifter som kändes meningslösa.
Från dessa bilder eller episoder är steget inte långt till politiska slutsatser. En del hävdar att skolan framför allt måste locka mer färgstarka personer till läraryrket. Andra menar att skolan borde organiseras så att eleverna oftare får uppleva lärandets glädje. En tredje vanlig föreställning är att skolan framför allt måste ställa högre krav och vänja eleverna vid att anstränga sig mer när det tar emot.
Inget av detta är direkt fel. De flesta sådana slutsatser säger någonting om hur elever skulle kunna nå längre. Men proportionerna är förvridna. Fragment av egna erfarenheter behandlas som om de rymde all väsentlig insikt om hela skolsystemet.
Slutsatsen är viktig och löftesrik:
Efter 40 år av reformer som gått i de mest skiftande riktningar är ett perspektivskifte som gör klassrumsvardagen till utgångspunkt möjlig. Från flera partier märks i dag ett ökat intresse för undervisningen och lärarnas villkor.
För att leda till en vändning måste dock de nya insikterna tillämpas – konsekvent och uthålligt. Risken är att den skärpta partipolitiska konkurrensen om vilket som är det bästa skolpartiet i stället förstärker fragmenteringen och driver skolan in i en ännu djupare kris.
Vad gör alla flugorna under tälttaket?
Uppdatering:
Helena är som alltid klok och välformulerad. Min hjärna har tagit semester.
En artikel från 2010 valsar runt påTwittet och debattörerna tävlar i upprördhet. Professorn tillskrivs åsikter om hur skolan bör organiseras och allt är patriarkatets fel. Dessutom är han Pär Ström i förklädnad.
Jag misstänker att han har satt ner foten på en väldigt ömtålig tå.
Jag menar att det är intressant att jämföra läraryrket med andra professioner. Hur påverkas vi av prestationskrav och utvärderingar? När stöder organisationen verksamheten?
Now look at a professional organization. Unlike the school, there is typically a career structure. In a law firm, for example, associates have the opportunity to work up to partner and then maybe to managing partner. You work like a dog as an associate, hoping to eventually make partner. While the associates are typically paid pretty much the same thing, what you get paid as you move up the ladder is a function of your ability to bring in clients, or your ability to win cases, if you are a trial attorney, or to provide the kind of advice that clients value highly. Those judgments are mainly made by your professional colleagues. When you slack off, you are not just letting the boss down; you are letting your professional colleagues down. Do enough of that and you will get fired. Do a super job, day in and day out, and your colleagues will be happy to see that you are paid more, because they see the results of your work in their paychecks and in the reputation of the firm and its ability to attract high roller clients. You see very few schools like that. The way schools are organized, there are few if any opportunities for teachers to remain in teaching and move up any sort of career ladder. Their professional colleagues don’t depend on them to do their jobs at a high level of competence. Nor do their professional colleagues formally judge their performance. There is almost nothing in the typical school organization that reminds this observer of a true professional work environment.
Författaren betonar stöd och tillit som avgörande framgångsfaktorer. Det är inte svårt att hålla ned.
Passed in 2001, the No Child Left Behind Act used the leverage of federal education funding to push states into doing more for their disadvantaged, black and Latino students, whose academic achievement was appallingly low. Although public schools fall under state rather than federal purview, the rationale behind the interference was that because Congress provided some funding, it had an interest in making sure that the money was achieving its aims. That’s fair enough.
Unfortunately, the punitive law ushered in a regimen of intensive testing and harsh sanctions against schools that failed to meet improvement markers that were extremely difficult to achieve, sometimes meaningless and often counterproductive. Later, the Obama administration added more layers of interference by pushing its own favored reforms — such as a common curriculum for all states and the inclusion of test scores as a substantial factor in teacher evaluations — in some cases in return for waivers on the No Child Left Behind requirements.
Det är varmt idag. Jag tror de flesta läsare kan se paralleller till svenska förhållanden.
94 män står som reserver. Det tycks inte finnas något i den traditionella maskuliniteten som hindrar dem att söka.
Samtalen på Twitter är ofta fragmentariska och förvirrade – samtidigt händer det att viktiga frågor ställs och förklaringsmodeller luftas. Tomas Wetterberg är en av de ledande personerna inom den maskulinitetskritiska delarna av mansrörelsen i Sverige.
Frågan är väl om det är möjligt att få bort maskulinitetsbegreppet helt? Jag delar inte den visionen.
https://twitter.com/tomaswe/status/358125358488371200
Min tes är att en del av de män som söker sig till yrket bär med sig andra erfarenheter än den stora gruppen. Som utbildare försöker jag uppmuntra dem (och alla andra) att ta vara på sitt engagemang för allt som kan tillföra verksamheten nya perspektiv. Risken är att männen exotiseras som avvikande – den andra faran är att de faller för lockelsen att anpassa sig till den rådande kulturen.
De navigerar i trånga sund mellan dåligt markerade grund.
Men oftast försöker jag artigt undvika diskussionen om vad män egentligen tillför – det riskerar att bli fördomsfullt och känslomässigt. Jag är för gammal för att orka engagera mig i det där med arv och miljö.
Jag har kollegor som talar om att “skriva in sig i ett fält”. Andra menar att det är möjligt att “skriva fram sig” som något. Ofta handlar det om att inta en position.
Jag testar att skriva fram mig som motionssimmare.
Efteråt skriver jag in mig i fältet “bastu” och beträder den arenan med njutning.
Hemma igen är det mesta sig likt. Lammen går inte på mina enkla knep.
Tysta tankar 