…och ibland känt mig ganska ensam i mina försök att diskutera teoretiska motsägelser och praktiska konsekvenser. Som lärarutbildare har jag ansträngt mig för att hålla en låg profil. Det har inte alltid gått så bra.

Många förskolor har försökt leva upp till läroplanens krav på att motverka traditionella könsmönster. Få ställde frågan vad det innebar? Var alla könsmönster traditionella – eller finns det några goda (otraditionella)? Staten band upp sig för manipulativa metoder och lanserade dem över landet. För mig var det plågsamt att se frågan om jämställdhet banaliseras och instrumentaliseras. Ofta skedde allt under ytterst normativa och moraliserande former – föräldrar skulle medvetandegöras. I senaste numret av tidningen Förskolan diskuteras olika riktningar inom genuspedagogiken på ett välgörande öppet sätt och jag känner att luften är lite lättare att andas.

Utifrån Klara Dolks avhandling är det möjligt att kritisera kompensatoriska och könsneutrala ansatser på ett nyanserat sätt. Kanske är tiden mogen för en komplicerande genuspedagogik. Vi behöver inte fler förenklingar.