Jag känner lockelsen.
Dessutom tycks det ha något med återvinning att göra.
Jag känner lockelsen.
Dessutom tycks det ha något med återvinning att göra.
https://twitter.com/BodilBavner/status/432865778119884800
Debatten om kommunaliseringens baksidor rullar vidare. Upphetsningen är monumental.
Jag trodde nog att det var så här illa på andra lärosäten också. Låt oss tala om det kollegiala underskottet.
Nu.
Jag läser i Tranås tidning om Tomas Kroksmark och blir bekymrad.
Nu är webbplatsen http://www.didaktisktidskrift.se/ stängd och länkarna borta. De forskare som trodde att de publicerats i en vetenskaplig tidskrift inser att de har blivit lurade. Vi lärarutbildare som försöker inpränta någon form av respekt för vetenskapssamhället hos våra studenter får nog tagga ner lite.
Mest undrande är jag över de 12 professorer som sitter i redaktionsrådet. Ingen verkar särskilt intresserad av att kommentera händelsen.
Jag bläddrar i en favoritbok och funderar över det här med stereotypier. Om vi verkligen oroar oss över bildens förhållande till det vi kallar verklighet borde det vara omöjligt att beskriva någonting utan att anklagas för att vara fördomsfull.
Men om vi kommer ihåg att bilden är en representation av konstnärens föreställningar om världen kanske det blir lite lättare.
Bilden av eleven som drömmare?
Till sist – det är bara en bild.
Jag är säker på att barn utvecklar viktiga förmågor genom att utforska världen med sina kroppar. Frågan är om de studenterna kan relatera till de här upplevelserna? Under vilket kursmål ryms sinnlighet? Det är dags att ta det transdisciplinära lustfyllda lärandet till en ny nivå.
Dessutom anar jag ett städproblem.