Lars H Gustafsson har varnat många gånger för den typ av disciplinering som förespråkas i uppfostringsprogram som Nannyakuten.
Nu finns en bok som underbygger kritiken med hjärnforskning.
Ska det behövas?
Jag hittar dessutom ett generöst erbjudande på Lars hemsida!
Sydsvenskan gör en stark insats och löftena duggar på sociala medier och insändarsidor.
Jag vill också vara med och tänker att med all denna goda vilja är det lätt att bryta upp den olyckliga förordningen om att alla VFU-kurser under lärarutbildningen ska ha flergradiga betyg. Den typen av detaljstyrning skadar läraryrket mer än de flesta tror. Det måste finnas tid att pröva sig fram. Professionen erövras – den kan inte imiteras fram.
De flergradiga betygen innebär alltid en maktutövning och dagens studenter gillar ofta tydlighet i betygsättning. När de borde utforska sina möjligheter och pröva olika strategier hamnar många i underordning och ledtrådssökande.
Jag lovar att arbeta för att stoppa den olyckliga förändringen av högskoleförordningen, som undantar lärarutbildningen från autonomireformen och tvingar fram graderade betyg i alla VFU-kurser.
Vi diskuterar vilka grupper som är intressanta för kampanjer. Måste de tilltänkta männen vara genusmedvetna och kritiska till maskuliniteten – eller kan man tänka sig ett bredare perspektiv?
Brightons simklubb 1863. Jag är osäker på om det finns ett stänk av lekfullhet i bilden. Man kan inte lita på engelsmän.
https://twitter.com/peorehnquist/status/520082328962756608
Alla är välkomna.
Jag oroar mig för leken i skolan. Och det har jag alltid gjort.
Lärarna från Värnhemsskolan presenterar hur de arbetar med hållbar utveckling. Inramningen är lektion på livsmedelsprogrammet. En viss förvirring i rummet innan deltagarna förstår fiktionen.
Länk till Bambuser. Häng med!
Aje Carlstein föreläser för en stor grupp om organisationen PeaceWorks.
Länk till program.
Metodboken Låt stå nu med lärarhandledning och fördjuningskompendium.
“Lära genom att göra” är den teoretiska basen – ska integreras i kärnämnena.
“Jag skulle inte ha något emot att ha en icke-vit chef” – ett exempel på toleranspedagogik. (Med tre negationer?)
“Det kravmärkta barnet” är en lockande titel. Går det att problematisera hållbar utveckling utan att hamna i “silly position”?
Det är beska budskap.
Inte gömma sig bakom goda intentioner.
Vi går igenom min fars gamla skrivböcker och jag imponeras av den drivna handstilen. Vägen till perfektion gick genom imitation.
Inom det estetiska området tycks kopiering ha varit den dominerande lärandeteorin.
Mitt moderna och kritiska jag förfasar sig över de här förlegade metoderna. Samtidigt tycks det ha fungerat ganska väl och John Bauers bilder är fortfarande inspirerande.
Min far är född 1925 och jag 1955. I den skola jag gick i fanns tankar om eget skapande och vi fick pröva på nya material.
Alla barn borde få lövsåga i plexiglas.
Tysta tankar 