Youtube – horisontutvidgaren

Ibland när jag går in på Youtube finns det någon form av anonyma tips på filmer jag bör titta på. Jag vet inte hur de genereras men vill gärna dela dagens upplevelse:

Efter denna utflykt i den gåtfulla manlighetens utmarker är det skönt att kunna följa upp med en tydlig koppling till läraryrket. Hermes Saliba är tydligen lärarvikarie och på en annan film kan vi se hur han undervisar/uppträder i ett klassrum. Jag är nyfiken på hur långt det går att experimentera med läraruppdraget.
Länk
För er som inte fått nog finns det massor av andra filmer med de glada herrarna i duschen. Se i högerspalten. Kommentarerna är en del av min kulturella djupdykning.

“Bar röv och bastekjol”

Ibland slås jag av läraryrkets ytlighet. Det gäller att förföra åhörarna och alla medel är tillåtna för att hålla intresset uppe. Nu när ingen längre blir imponerad av svischande powerpointpresentationer trappas kraven upp. Min cyniske kollega citerar en dansk lärare som beskriver vilka knep som behövs för att bli en framgångsrik lärarutbildare – “Bar röv och bastekjol”. Går det att ställa sig utanför detta?

Idag är jag lite lågmäld och vill helst fundera över meningen med livet och skolan. Jag känner på väggarna och undrar om det finns något bakom kulisserna. Är detta Lustiga huset på riktigt?

I morgon kommer jag att krypa in i uppdraget med största möjliga allvar. I kväll tar jag inga beslut.

orsakerna ORSAKERNA O-R-S-A-K-E-R-N-A!

Regeringen uppdrar åt Högskoleverket att med utgångspunkt i befintlig forskning och kunskap på området analysera orsakerna till att fler män än kvinnor väljer att avbryta sina studier på lärarutbildningen (länk)

Ibland funderar jag över vad jag gör på Lärarutbildningen. Det är för komplicerat, för många regler och för starka traditioner som inte jag orkar stångas mot. Lockelsen att återvända till förskolan och barnen är stark. Kanske romantiserar jag – 25 år i sandlådan är ganska länge.

Samtidigt känns det som om jag har en del erfarenheter som jag vill använda. Just nu brottas jag med att förstå varför så många män väljer att avsluta sin lärarutbildning. Den större frågan som handlar om rekrytering är alltför komplicerad och känns övermäktig. Jag bävar inför tyngden i de klass- , status- och genusmönster som styr ungdomars yrkesval. (Länk till rapport) Däremot tror jag att det är meningsfullt att försöka hitta svar på frågan om varför männen försvinner på vår nivå. Vad händer i mötet mellan de antagna männen och högskolans kultur.

Det går att närma sig frågan ur ett individuellt perspektiv, men jag avstår. Huruvida de är smartare, dummare, mer eller mindre genetiskt kvalificerade eller socialt motiverade lämnar jag åt sidan. Det blir för komplicerat. Låt oss utgå ifrån att de kan och vill!

Först ett konstaterande:
Vi har ingen aning! Ingen forskning har undersökt frågan och därmed blir förklaringarna ett famlande i mörkret. Det vore en forskningsfråga i sig att undersöka varför ingen har ställt frågan. HSV ska utgå från “befintlig forskning” – surprise – det finns ingen!

Alternativet är att undersöka attityder hos den gruppen som väljer att stanna kvar och leta efter berättelser som snuddar vid frågan. Varför väljer du att stanna kvar? Har du tvekat?

Jag kommer att beskriva några möjliga positioner.

1) Högskolan är könsneutral och undervisningen bedrivs efter strikt vetenskapliga principer. Kön är därför en icke-fråga som inte bör diskuteras. I en meritokrati bedöms du efter vad du kan.

2) Högskolan är en plats där männens överordning är obruten. Därför får de manliga studenterna en lättare resa genom utbildningen. Det pjoskas och daltas med dem och de som slutar gör det för att de inte tillåts att utöva sin manliga makt.

3) Högskolan är en plats som dryper av traditionellt kvinnliga värderingar, De män som försöker gå in i världen tvingas till komplicerade anpassningsstrategier där de ska vara lagom manliga utan att utmana de värderingar som verkar under ytan.

Dessa tre alternativ kompliceras av att den verksamhetsförlagda delen av utbildningen konfronterar studenterna med en framtida yrkesidentitet där ovanstående positioner upprepas – eller varieras. det finns anledning att misstänka att den beskrivna könskodningen är minst lika stark på skolor och förskolor.

Frågan är om belöningen (den framtida karriären/lönen) är tillräckligt stor för att verka motiverande om högskolestudierna inte är avpassade efter männens behov/förväntningar? Jag tror inte att det kommer några storslagna lönepåslag för manliga pedagoger och stänger därför dörren mot kompensatoriska åtgärder.

Nu återstår att ta reda på om det finns några belägg för mina antaganden. Därefter kan vi börja fundera över vilka åtgärder som krävs för att bryta snedfördelningen.

Och diskutera om det är en viktig fråga…

Mitt favoritmål

För VG efter den avslutande kursen med vft på avancerad nivå ska studenten kritiskt värderande och med beaktande av olika perspektiv på lärande och undervisning kunna reflektera över sin praktik och sitt läraruppdrag i förhållande till lärandeteori samt kunna utvärdera sin verksamhet/undervisning och formulera kvalificerade slutsatser med skolutvecklande arbete som tydligt mål.

Ur På väg mot läraryrket

Det finns folk som ojar sig över den kravlösa lärarutbildningen.

Det finns mentorer som tycker det är svårt att tolka betygskriterier och ännu svårare att få ett stabilt underlag för bedömning.

Det finns studenter som menar att det är orimligt.

Det finns handledare som gärna spelar ut teori mot praktik och anser att till sist är det handlingen som räknas

Och så finns det en hel massa blandformer av dessa kategorier.

Själv anser jag att det är spännande med att vi för in en filosofisk dimension i examinationen. Lärandeteorier är ett begrepp som jag tror har vuxit fram ur den fenomenografiska traditionen och är inte det samma som

  • undervisningsteori
  • människosyn
  • pedagogik
  • didaktik
  • metodik
  • ämnesteori
  • ledarskap
  • coaching
  • förhållningssätt – bemötande

Men jag lider med de studenter som inte har förstått att en bra lärarutbildning behöver denna överbyggnad. De två andra benen (metod och ämne) är väl förankrade. Det tredje benet (lärandeteori) svajar i bästa fall i vinden. (oupps – här krockar metaforerna!)

Nu går jag hem och läser Marton/ Booth Om lärande. Man vill ju inte bli avslöjad som okunnig.

Perspektivdagar på Malmö högskola

Missa inte de spännande föreläsningarna som erbjuds!

Länk!

Själv hörde jag Fanny Ambjörnsson föreläsa på måndagskvällen i skiftesserien. Mycket folk och ett spännande ämne gör att jag återfår lite av tron på folkbildning. Hon tar upp många intressanta teman och det mest kontroversiella är nog påståendet om att all denna upplysning kring medias sjuka skönhetsideal riskerar att motverka sitt goda syfte. De undersökta gymnasieungdomarna visste allt om sin offerstatus men var ändå lika uppfyllda av normativiteten. De goda ansatserna att upplysa bort förtrycket tycks motverka sitt syfte.

Boken jämför en samhällsvetarklass med en barn och fritidsklass. I mina ögon framstår BF-flickorna som avgjort mer fria och självständiga – medan S-flickorna tycks hopplöst fångade i ängslig normativitet på många plan.

När vi läste boken på lärarutbildningen var det några flickor som kom från BF-programmet som reagerade negativt och menade att boken svartmålade dem som grupp.
– Vi var snälla och ambitiösa!

Nu är inte antropologins vetenskapliga syfte att beskriva sanningen om BF. Observationerna är inte avsedda att generaliseras – men frågan hänger kvar. Har Fanny gått i samma fälla som de traditionella manliga ungdomsstudierna gjorde? Att romantisera motståndskulturen och därigenom framställa mönstren på ett sätt som upplevs som kränkande av de avbildade.

De borgerliga forskarna observerar arbetarklassens barn på ett sätt som samtidigt glorifierar och objektifierar dem. I avhandlingen finns reflexiva avsnitt som beskriver faran – av detta märktes inget under kvällen.

Uppdatering – Matilda Gustavsson tänker i samma banor.

Lärarutbildning – konstnärsutbildning

Jag har ofta svurit över den nervösa målstyrning som kännetecknar den utbildning jag arbetar vid.  Allt är  mål, progression och examination. Ibland sneglar jag på hur verksamheten bedrivs vid konstnärliga utbildningar och undrar om den typen av själstyrande lärande är möjlig att genomföra på en massutbildning,

Skolporten hittar jag en avhandling av Ann-Mari Edström som behandlar denna  extrema form av självstyrande och studentansvar. Jag tvekar och faller in i mina kontrollreflexer. Men vet att tillit är en förutsättning för växande…

Ledarskap och marionetter

Det finns en tradition av att se ledarskap som en avgörande kvalitet i lärarrollen. Samtidigt finns det försök att mjuka upp detta med formuleringar som handlar om kommunikativ förmåga – då skulle det kanske bli mindre plågsamt med det ojämlika makt/ansvarsförhållandet mellan lärare och elev. Drömmen om det jämlika mötet i demokratisk anda känns fortfarande avlägsen och de nya detaljerade målskrivningarna ger inte lärarna mandat till långtgående förhandlingar.

Alternativet till denna nakna maktutövning stavas c-o-a-c-h-i-n-g och breder ut sig i samhället. Hur kan jag få barnen att uppleva skolans mål som sina egna? Hur kan jag dölja denna manipulation utan att bli avslöjad?

I DN finns en artikel som reser frågorna på ett bra sätt.

Coachningen kan uppfattas som en dialog på lika villkor, en falsk känsla av frihet hos den coachade.

Frågan är om det går att upprätta något som liknar förtroende mellan lärare/elev (chef/anställd) utan att öppna för en diskussion om mål och metoder.

Man bör också tänka på att coachning inte bör användas när man redan vet vilket svar man vill få. Då bör man i stället tala om vilken lösning man tänkt sig på en gång. Det handlar helt enkelt om att inte lova mer än man kan hålla.

Jag säger som uppfinnaren i Lorry:

– Aha! Tänkte inte på det…

Nedläggningspartiet Fp

Folkpartiet tuffar på och kommer med nya djärva förslag som ska höja läraryrkets status. Det gamla liberala mångfaldspartiet har blivit det nya centralistiska toppstyrningspartiet.

Vaga tankar om kvalitet paras med teknokratiska principer för vem som ska hålla i yxan (politikerna överlåter detta åt högskoleverket)

Jag säger som Per Ahlmark:
– Lycka till!

En skola som ska stå emot samhällsförändringar

Det läcker från den lärarutbildningsutredning som ska presenteras den 3/12 och ett rykte säger att reformen skiljer sig från tidgare reformer genom att den inte vill spegla en pågående samhällsförändring. I stället är syftet att skapa en skola som “ska stå emot samhällsförändringar”. Förebilden är naturligtvis finsk och kopplingen mellan varaktighet och status är stark. Om föräldrarna känner igen sig i barnens skola är det lättare att förklara innehållet. Visionen om en beständig skola är förförisk och i bakgrunden vilar antagligen föreställningar om “den goda skolan” som kompenserar “det onda samhället”.

Förlorarna är  barnen vars erfarenheter underkänns. Dessutom är det lite skrämmande att all forskning om vilka kompetenser som krävs på 2000-talet avfärdas så lättvindigt, samtidgt som reformen försöker legitimera sig på vetenskaplig grund.

PLUGGA=HÅNGLA

I dagens SvD finns en studentbilaga där landets högskolor gör reklam för sin verksamhet. Jag jobbar lite med rekrytering och är nyfiken på hur olika verksamheterna marknadsförs. (Malmö högskola annonserar inte)

Mest uppseendeväckande är kanske helsidesannonsen från Sveriges ingenjörer, LR, SACO, Akademikerförbundet m.fl som har rubriken PLUGGA=HÅNGLA och visar två studenter i en mycket kroppsnära ställning.

Om du går in på deras hemsida (nej jag tänker inte länka) får du tips som ger dig “mer tid för hångel…”

Jag vill gärna se mig själv som opryd men studsar till en aning inför denna lättsinniga syn på utbildning. Efter några minuter har jag vant mig och inser argumentationens potential när det gäller frågan om rekrytering av manliga studenter till lärarutbildning där de befinner sig i kraftfull underrepresentation på de flesta utbildningsvägar.

“Kom till lärarutbildningen – här får du säkert hångla!”

Risken finns naturligtvis att en sådan slogan upplevs som aningen heteronormativ…