Category Archives: Lärarutbildning

Min lille vän 16

Posted on by
Reply

mlv16

“Vådligt är att dröja – farligt att gå vidare”

Jag fortsätter att gå igenom tänkbar litteratur för höstens nyantagna lärarstudenter. Gleerups nyutgivna Etik i professionellt lärarskap har ett spännande anslag och betonar läraryrkets moraliska dimensioner.

Min lille vän har svårt att förstå hur ett yrke kan vara så inriktad på att handla. Han vill hellre sitta vid sidan om mjölkaspannen och fundera. Tankarna reflekteras  bra i den blanka ytan och ytans form skapar en illusion av fyllighet.  Läraryrkets omedelbarhet och skoningslösa krav på beslutsfattande är inte lätta att förstå utifrån.

Kanske kan boken ge redskap att förstå komplexitet – studenterna bruka vara glada för enkla svar.

Akademisk professionsutbildning i nedskärningstid

Posted on by
2

Jag lyssnar på filosofiska rummet. Ämnet är praktisk kunskap och det är en diskussion som skär rakt in i hjärtat på det förändringsarbete som lärarutbildningen genomlider. Mellan fronesis, techne och epistéme förväntas vi kunna röra oss. Just nu har epistéme kopplat ett strypgrepp på de övriga kunskapsformerna och det gör ont.

Länk

Förhållandet mellan adjunkter och lektorer riskerar att bli ansträngt om de nedskärningar som har aviserats träder i kraft. Det finns en uppenbar risk i att ledningen kommer att försöka hävda arbetsbrist för adjunkter och passa på att göra sig av med de icke-disputerade lärarna.

Tidigare har vi drivits av visionen att båda grupperna behövs för att skapa en bra utbildning. Adjunkterna har varit överrepresenterade i mentorsarbetet ute på skolorna och det har ibland varit svårt att hävda de praktiska och estetiska momentens värde – men som helhet har det funnits en respekt för olika kompetenser.

Jag efterlyser en konsekvensbeskrivning – går det att bedriva en trovärdig lärarutbildning utan adjunkter?

fiskargumma

Tornhuset och fiskargumman

Min lille vän 14

Posted on by
9

Sydsvenskan skriver om det problematiska förhållandet mellan resultaten på nationella prov och de betyg som verkligen sätts.

Länk

I min värld finns det inget som heter “glädjebetyg” och det är svårt att bedöma skadorna av ett system som förvrider lärarnas fokus från det som borde vara skolans viktigaste uppgift: Att ge barnen barnen självförtroende och göra dem självständiga. Goda kunskaper är viktiga redskap i denna strävan.

Mål- och mätkulturen skapar rädda och kriteriefixerade individer som är lätta att kontrollera i vuxen ålder. Lärarna glömmer bort läroplanens portalparagrafer och ägnar sig åt att bryta ner de tusentals målen i bedömningsbara matriser

Jan Björklund menar enligt tidningen att det kan vara frestande för skolor att tulla på kravnivåerna för att framstå i bättre dager gentemot andra.

Han vill att skolorna granskas mer noggrant. Dessutom ska Skolinspektionen börja dubbelrätta de nationella proven för att komma åt alltför frikostiga rättningar av dem.

Förutsägbart, sa Bill. Obehagligt, sa Bull.

mlv5

Min lille vän gömmer sig bakom en trädstam. Han tror att om man inte syns så finns man inte.

Nästa vecka ska jag förklara för honom vad Piaget menar med objektskonstans.

Min lille vän 13

Posted on by
Reply

grad

Min lille vän har ett klent huvud (eller inget alls om man ska vara noga) Däremot är han både händig och uttrycksfull. Skolgången har varit en ojämn upplevelse och jag har ägnat många utvecklingssamtal åt att förklara hans kvaliteter för oförstående lärare som har velat göra honom till föremål för diverse åtgärder.

De praktiskt-estetiska ämnena (ja det är en problematisk benämning som delar upp livet i onödan) har varit andningshål för honom och som vårdnadshavare har jag varit tacksam att det funnits frirum i den hårt målstyrda skolan. Nu ska dessa täppas till och Skolverket föreslår åtgärder:

Länk

  • Skolverket får i uppdrag att ta fram bedömningsmaterial i något eller några av ämnena bild, musik, slöjd och idrott och hälsa. I ett första skede bör detta ske för grundskolan. Kostnaden beräknas till ca 2 miljoner kronor per ämne

Det var roligt så länge det varade!

Den normativa etnologen

Posted on by
1

Vi  planerar höstens kursstart och det är mycket att tänka på. Kursplanen  för Att bli lärare är ganska storslagen och en del av målen är mer än utmanande

  • utifrån egen dokumentation av barns och ungas uppväxtmiljö i dialog med kurskamrater kunna reflektera över barns och elevers utveckling och lärande i skolan bland annat ur aspekterna genus, klass och etnicitet

Tidigare har vi tolkat målet som om det handlade om sociologi och psykologi. Det har blivit ganska pompöst och en aning ytligt. Jag tror att det är rimligare att försöka utgå från studenternas frågor och begränsa den teoretiska överbyggnaden. Samtidigt vill vi naturligtvis ge dem redskap att bearbeta sina erfarenheter med hjälp av relevanta begrepp. Jag letar efter en bok som passar och läser Kulturnavigering i skolan av Arvastson och Ehn.

Smakprov

Jag brukar tycka om etnologiska texter och uppskattar de konkreta berättelserna. Ofta möter jag en öppenhet och nyfikenhet som är smittande. Det är viktigt för studenterna att kunna se tillvaron ur olika perspektiv och det finna utrymme för en kritisk ansats.

Bokens inledning är utmärkt och vittnar om stor pedagogisk omtanke om läsaren. I slutkapitlet presenteras begreppen  i överskådlig form. Mina förväntningar stiger och jag kastar mig över Marie Nordbergs text om pojkar i förskolan – mitt favoritämne.

Tyvärr blir jag besviken. Författaren  kanske tror sig vara djärv genom att ifrågasätta värdet av män i förskolan med hjälp av social konstruktionistisk  teori. Om maskuliniteten är en konstruktion är också upplevelsen av annorlundahet och utanförskap i någon mån illusioner. Jag menar att Nordberg använder klassiska härskartekniker för att förlöjliga och förminska männens erfarenheter. Därigenom solidariserar hon sig öppet med makten och förstärker det kvinnliga tolkningsföreträdet. Under postmodernistisk låtsasvetenskaplighet blandas banaliteter, komplexitetskonvulsioner och normativa påståenden.

Den likhetsfeministiska teorin om identitetsutveckling är besynnerligt ateoretisk. Tanken på att det lilla barnet tränas in i våldsamhet saknar stöd i modern utvecklingspsykologi. Det finns inget givet samband mellan att leka krig och bli en våldsam man.

De gängse refernserna till Connell och Butler är som vanligt bedövande fantasilösa:

“Homofobi, misogyni och rasistiska tendenser är alla exempel på förtryckande och problematiska maktpraktiker” (Connell 2005:176)

Jag har skrivit om det här förut och borde vara van vid den här formen av slipprig argumentation. Den statsfeminism som saboterade betänkandet Jämställdhet i förskolan tar här steget fullt ut. Eftersom teorin inte lyckas besvara vad männen skulle tillföra så är det kanske lika bra att misstänkliggöra hela projektet.

Min grundinställning är att studenter behöver träna sin kritiska förmåga genom att möta olika former av texter – men jag är osäker på om Nordbergs text hör till dem. Jag återkommer till resten av boken!

Diskussionen om identitetsutveckling är alldelels för viktig för att överlåtas till etnologerna. Vilken roll spelar förebilderna?

Länk till sången om Superhjältarna

Min lille vän 12

Posted on by
2

Tomas Kroksmark skriver Sveriges skarpaste utbildningsblogg. Där jag famlar, muttrar, ironiserar och skäller – där snittar Kroksmark elegant upp motsägelserna i den nya skolpolitiken och lämnar den blödande i vägkanten. (Okej, ibland låter jag mig ryckas med av bildspråket)

Länk

Jag ska inte försöka sammanfatta budskapet, men den nationella vurmen för målstyrning borde ha fått en avgörande knäck.

Min lille vän är lika imponerad.

mlv22

Min lille vän 5

Posted on by
Reply

Skolverket oroar sig för kvaliteten på landets fritidshem.

Länk

Samtidigt sprids rykten om att den framtida fritidspedagogutbildningen riskerar att förskjutas från högskolan och förläggas till yrkeshögskolan. Konsekvenserna när det gäller forskning och sänkt status är lätta att räkna ut.

Min lille vän bekymrar sig över att de här diskussionerna förs bakom stängda dörrar. Det borde vara en nationell angelägenhet att försvara verksamheten och han efterlyser SKL:s röst i debatten.

mlv6

Min lille vän 4

Posted on by
5

mlv20

Efter helgen återvänder jag till en arbetsplats som surrar av rykten om nedskärningar och uppsägningar. Jag borde skriva en betraktelse över vad som händer när en grupp (lektorer) försöker ta över en annan grupps (adjunkternas) arbetsuppgifter. Hur uppstår företeelsen? Hur legitimeras den politiskt och i förhållande till avnämare? Vem driver den? Vilka allianser gör den möjlig?

Det finns en idyllisk bild av samverkan och kompletterande kompetenser. Tillsammans gör vi allt för att skapa en trovärdig utbildning utifrån barnens, studenternas och verksamhetens behov.

En annan mer hotfull tolkning av processen är att starka grupper har skapat en situation där de demokratiska processerna är satta åt sidan. Utvecklingen är inte möjlig att diskutera utan att stämplas som forskningsfientlig eller antiintellektuell.

Min lille vän och jag intar en avvaktande hållning, men håller brandsprutan i högsta beredskap.

Vikarieuppdraget – stålbad för pedagoger

Posted on by
5

Anne-Marie Körling skriver om svårigheterna för vikarier och frånvarande lärare att skapa bra undervisning.

Länk

Jag inser att lärarutbildningen inte tar upp de här socialt komplicerade situationerna och att studenterna riskerar att komma ut helt oförberedda till uppdrag som kräver stor smidighet och ideologisk uthålllighet om de inte ska malas ner i anpassningskvarnen.

Jag är nyfiken och tror att en hel del av läsarna har gjort sina hundår i vikariesvängen.

Har du tröstrika eller demoraliserande vikarieminnen att dela med dig av?

Sharing time!

vi

Ansvar, skam och skuld – jakten på Svartepetter

Posted on by
9

Tomas Kroksmark skriver om Skolinspektionens syn på lärarnas ansvar när det gäller att se till att barnen når målen.

Länk

I Nyhetsbrevet framgår att man tänker sig att det är skolornas ansvar – dvs lärarnas – att eleverna ska nå målen i alla ämnen. Det betyder också att man tänker sig att orsaken till att alla elever inte når målen har sin orsak i lärarnas kompetens. Det är naturligtvis ett rimligt antagande men kan vi vara så tvärsäkra att lärarna är den enda orskan till att målen nås av alla elever/inte nås av alla elever?

Den propagandistiska synen av målstyrningen är naturligtvis att försöka få skolorna att anstränga sig – men när det kommer till en verklig analys av bristande måluppfyllelse är det mer komplicerat.

Vi har alltså tre komponenter som var för sig eller tillsammans kan förklara den svaga måluppfyllelsen: 1) lärarnas bristande kompetens, 2) målbeskrivningarna (i kombination med kriterietexterna) är fel i förhållande till vad som är möjligt att realisera i den lokala skolan/det enskilda klassrummet och 3) elever i svensk skola saknar förutsättningar att lära det som finns angivet som mål för skolan.

Det är möjligt att en del lärares trivs i rollen som syndabockar – men det är motsägelsefullt att avkräva ansvar av en grupp som är så hårt reglerad. Verkligt ansvarstagande innebär också en viss form av frihet.

I högskolans värld är det lite annorlunda. Studenterna matas med retorik om eget ansvar och de väljer hur och när de vill ta del av undervisningen  – eller utöva sin rätt till inflytande. Men när svaga studenter misslyckas känner jag mig ändå som en av de utpekade grundskolelärarna:
– Jag borde ha ansträngt mig mer!

Fem målmedvetna klematisknoppar

Fem målmedvetna klematisknoppar