Idag togs beslutet om lärarlegitimation i riksdagen. Många kommuner har försökt ligga före och tolkat bestämmelser som inte funnits. Jag har inte läst lagtexten och Jan Björklund gör sitt bästa för att avdramatisera de nya reglerna:
Beslutet om lärarlegitimation har gjort att många lärare är oroliga för att inte uppfylla kriterierna. Utbildningsminister Jan Björklund påpekar att man samtidigt arbetar med övergångsbestämmelser.
– Ska man göra en sådan stor förändring som lärarleg måste vi beakta att vi haft tre olika lärarutbildningssystem på 40 år med olika inslag. De som är erfarna i yrket och duktiga ska vi inte jävlas med. Det är inte avsikten, säger han till TT.
Vem är det Jan Björklund egentligen vill jävlas med? Räcker det inte med att vara duktig för att slippa trakasseras? Hur erfaren måste man vara?
Jag får samtal från oroliga studenter som undrar om deras lärarexamen nu har blivit värdelös och jag pratar med kommunala tjänstemän som svär över detaljstyrning och byråkratisering. Ibland är det rätt skönt att bara vara en lite kugge i systemet. Jag har verkligen ingen aning om konsekvenserna.
Uppdatering:
Jan tolkar annorlunda än jag. Detta är mitt försök att definiera de möjliga grupperna som befolkar skolorna. Nu vet vi vilka det är Jan Björklund INTE vill jävlas med. Hur är hans förhållande till övriga grupper?
Vi är nere på detaljnivå – läs Lärarförbundets chat




Jag läser om kursboken Relationskompetens och hoppar till inför det radikala budskapen. Vad händer om studenterna tar talet om olydnad på allvar? Jag är rädd att vi ska hamna i en banal diskussion och funderar över hur vi ska sätta ord på vad “inre ansvarstagande” egentligen är.



