Det går en subtil gräns mellan att vara neurotiskt bekräftelsesökande och att en driva en fråga konsekvent. Mina arbetskamrater antyder att jag borde ligga lite lågt ett tag och jag anar att de har en poäng.
I senaste numret av lärarnas tidning är jag intervjuad.
(bild Lärarnas tidning – Ewa Leveau)
Vi diskuterar en aktuell fråga. Är det bra på lång sikt att studenter avbryter sina studier? Kommer det verkligen att leda till hög status och kvalitet?
Vad är det som får studenter att vilja studera hos oss? Under några år har vi haft stort söktryck och jag misstänker att det gjort oss lite lata. Kanske ligger det något självtillräckligt i akademins natur som gör att vi inte vill hålla på med marknadsföring och kampanjer.
Min kamrat Mikael fortsätter att producera filmer med lärare på vår institution och nu hoppas jag att alla vill veta mer om hur Sara Berglund ser på begreppet “identitet”.
Länk till Barnochunga.org
Läs mer här
Nu börjar de stora elefanterna dansa.
Jag framhärdar i rätten att bli duad. Ingen snorkig expeditspoling ska nia mig…
Uppdatering:
Tyvärr finns det luckor i trovärdigheten. Vi har haft starkare utbildningsministrar.
Men det är öppet mål och Jan Björklund får nu smaka på sin egen medicin – den polariserade skolpolitiken.
Jag leder ett seminarium om bedömning och vi diskuterar huruvida det är barnen eller verksamheten som ska bedömas.
Sedan läser jag ESO-rapporten och känner mig mycket gammal.
Som vanligt är det omtanken om de utsatta barnen som får utgöra den ideologiska överbyggnaden till de här åtgärderna:
Barn från utsatta miljöer och barn med inlärningssvårigheter, beteendeproblematik eller psykisk ohälsa har ofta svårt att klara skolan. Hur ska barn med svårigheter kunna identifieras och stödjas tidigt i livet? Under vilka omständigheter är det möjligt och lämpligt att försöka göra det? Att svenska grundskolelevers prestationer försämras, att andelen som klarar gymnasiet minskar, att vi får fler unga i aktivitetsersättning och att den psykiska ohälsan bland unga ökar, kan delvis bero på att insatser inte vidtas i tid.
Mej lurar de inte. De här testerna handlar om en individualiserad kunskapssyn som gör barnen till stödprojekt. Tack – men nej tack!
Det känns bra att en del människor söker egna vägar när skolan upplevs som stängd.
Many parents are taking their children out of the formal school system in favour of a freer way of learning.
Det känns också mycket sorgligt.
It is not home schooling, where the standard curriculum is taught by parents or tutors. They call it unschooling, where youngsters are encouraged to explore the things they want to learn about or for which they have a specific talent.
Det finns ett företag som heter Tänk om. De lever på att sprida 1:1-konceptet och är nära knutna till Apples produkter. Så här presenterar Hans Renman sin syn på akademin. Länk
Skolans värld är av hävd ett akademikerreservat. Universitetsutbildad personal lär ut kunskaper som kommer från universiteten, med metoder hämtade från universitetet och akademisk forskning och inte sällan också med det yttersta syftet att också förbereda eleverna för universitetet.
I artikeln försvarar han varför skolor bör satsa på datorer, trots att det inte finns svensk forskning som bevisar den betygsmässiga nyttan.
Det är en mycket retorisk text och man behöver inte vara överkänslig för att känna sektvibrationer. Men jag håller med honom. Akademin förstår inte vad som händer och äger inte redskapen att analysera processerna.
Tyvärr.
Många är misstänksamma mot ovetenskapliga skolfrälsare och jag misstänker att Helena slipar på ett inlägg?
Tysta tankar 