På lärarutbildningen i Malmö finns mål för den verksamhetsförlagda tiden som innebär att studenterna ska kunna redogöra för sina didaktiska överväganden utifrån teorier om lärande. Det är formuleringar som är utmanande på många plan.
https://twitter.com/anna_kaya/status/187982254918733824
Antagligen tror de (som min kollega) att “twitter är bara för journalister och reklamfolk”.
Börja här:
https://twitter.com/tankom_hans/status/188023521132298240
Jag arbetar i en kurs som förhoppningsvis kommer utmana studenternas kreativitet. Den här listan kan vara en bra ingång till att diskutera det märkliga ordet “kreativitet”.
https://twitter.com/hvonhumbolt/status/187637094166966273
Kritiken mot svensk utbildningspolitik kan framföras på olika sätt. Jag vill också vara subtil.
Detta är mitt bidrag till rekrytering av nya studenter.
Klicka på flken intervjuer och se Tödde och Mödde förklara varför vi arbetar med film.
Just nu läser jag studentarbeten som beskriver dokumentationens betydelse och de flesta studenter har duktigt lärt sig att i förskolan är det INTE barnen utan verksamheten som ska bedömas.
Min insinuanta fråga är då: hur vanligt är det att pedagoger filmar varandra i syfte att värdera den egna pedagogiken?
Länk till Pedagogiska magasinet
Systemteoretiskt kan detta förklaras med att kaoset ”öppnar” de högre, mera ordnade hjärncentren, som utan denna kaosinförsel förblir ”slutna”. Och enligt systemteorin kan endast öppna system utvecklas. Slutna system utvecklas inte. Därför måste vi se till att till exempel förskolan inte bildar ett slutet system genom att vi för tidigt maximerar kunskapsinlärningen och tar ifrån barnen entusiasmen och den fria ”vilda” leken. Barn i förskoleåldern lever en känslig period i sin utveckling och leken behövs ju hela livet.
Mitt försök att bli seriös börjar bra.
Brian Kotts räddar mig från ordvitsträsket:
Tysta tankar 