Och en lite mer oroande vinkel:
Å andra sidan – vem bryr sig om goda råd?
De goda rådens paradis
1
Category Archives: Lärarutbildning
Uppladdning inför terminsstart
Jag är emot alkoholromantik. Men de här ölen som engelska vänner lämnade kvar gör tanken på terminsstart riktigt behaglig. Snart har jag koll på kurslitteraturen – då blir jag farlig.
Har du saknat lärarlegitimationsdiskussionen?
Per Selin tycks inte vara övertygad om att legitimationen garanterar kvalitet:
Det sägs att detta (lärarlegitimationen) skall höja lärarnas status och stärka vår professionalitet. Jag kan garantera att jag inte skulle känna mig särskilt professionell på gymnasiet och tror knappast att elever eller deras föräldrar skulle anse mig som en lärare att respektera och ha förtroende för. Man jämför gärna med andra yrkeskårer med legitimation, men mina kamrater som är läkare med olika specialiseringar kan knappast kalla sig kirurger (om de inte är specialiserade inom detta) enbart för att de pluggat någon eller någon extra termin kirurgi. De kan inte heller kalla sig tandläkare för att de läst extra odontologi.
Jag tror att professionalitet och status kommer när vi lärare ges förtroende att ansvara för det vi är bra på; att planera, genomföra och utvärdera undervisning. Och detta ges alldeles för lite möjlighet till i administrationshetsens tid.
Frågan är väl vad systemet innebär och vad den här formalistiska kunskapssynen får för konsekvenser på lång sikt? Alla begåvningar passar inte in i mallen.
Målsäkring?
Eddy formulerar det mycket bra. Vad händer när postrukturalisterna dragit sig tillbaka? Jag citerar långt ofh hoppas det är OK:
Idag är modeller, kalkyler, utvärderingar och prognoser viktigare än levt liv och verkligheten. Idag förutsätter man snart sagt överallt att det går att med hjälp av förenklingar och abstraktioner nå kunskap om världen, om börsen, ekonomin, akademisk kunskap, väljarstöd, och så vidare. Verkligheten existerar inte, eller ses som en irriterande felkälla eller osäkerhetsfaktor. Levt liv, människors samverkan, kultur och samhället är problem som ställer till det för räknarna och kalkylerarna, prognosmakarna. Man har helt enkelt fastnat i modellerna och allt mer möda, kraft, tid, uppmärksamhet och pengar läggs på bilderna av världen. På kunskapen om, istället för livet här och nu, i all sin komplexitet. Det är den nya poststrukturalismen.
Det största hotet mot samhället och livet är övertygelsen om att det går att nå säker kunskap om levt liv. Livet kan inte målsäkras, för det är inte målet som är det vi vill ha, det är vägen dit som är det viktiga. Trygghet, vill och behöver alla, men det är inte samma sak som säkerhet och visshet. Det oväntat oväntade, slumpen måste man räkna med, och acceptera. Det går inte att räkna på, det går bara att förbereda sig och hålla många dörrar och vägar öppna. Marginaler är vad som krävs, och det enda som kan ge trygghet. Att hävda något annat, att tro på att det går att så säker kunskap (om levt liv och samhällsprocesser) är precis lika galet som poststrukturalismen. Det är bara så mycket farligare, för nu är det på allvar. Ingen verkar hävda att prognoser och modeller, målsäkring, är farligt. Tvärt om inför man det överallt, med entusiasm!
Om förskolans betydelse
Den här artikeln från North Carolina väcker många tankar
https://twitter.com/DTDolan/status/241164562269880321
In recent years, a number of studies have shown that pre-Kindergarten programs can help low-income children succeed in later grades and eventually get good jobs. Many researchers feel that investing in pre-K is the best and most cost-effective way to lift children out of poverty and to build up the economy. As the director of one pre-K program in North Carolina put it, “There are only 2,000 days between the time a baby is born and the time she shows up for kindergarten and her experiences in this time will determine how her brain is wired.”
Jag tänker pröva den här texten på nyantagna förskollärarstudenter. Engelsk text är en lagom utmaning.
“Kanonmat för kapitalismen”?
Den här texten hyllas inom sociala medier.
Jag är inte lika imponerad och igår gick diskussionen het på Twitter.
https://twitter.com/dtdolan/status/240932208259506177
Jag är nog lite skadad av en miljö där kunskapsbegreppet ständigt diskuteras och där vi undviker att tala om förmedling. Till sist blir det politik.
Inte oväntat dök Zoran upp och hyllade texten. Allt som andas kritik mot skolan gör honom glad. (Det är nog kommunaliseringens fel?)
https://twitter.com/zoranalagic/status/240919271079833600
Jag skulle gärna se en skoldebatten som närmar sig det komplexa kunskapsbegreppet utifrån utredningen Skola för bildning 1992. Idag tycks frågan vara omodern och beskyllningar om hårklyveri tycker jag är olustiga.
Jenny Maria skriver ett debattinlägg – det är rimligt att diskutera innebörden av slutklämmen:
Kritiskt tänkande utan kunskaper är i bästa fall meningslöst och i värsta fall farligt. Vi måste börja intressera oss för hästen och påintellektualisera skolan igen.
Varje gång man argumenterar för kunskap så invänder några att det är mossigt och nu är det framtid och marknadsanpassning som gäller. Men medan teknologi och entreprenöriellt lärande blir omodernt snabbt, blir riktigt god läsförståelse det aldrig.
Kunskapen bör ges med god vilja och som en frikostig gåva till alla individer i varje uppväxande generation. Att se utbildning som en arena för kortsiktiga, politiska och kapitalistiska styrmedel är egocentriskt.
Det fria samhällets attityd borde vara: varsågod unga människa, ta all vår kunskap och låt oss se vad du kan göra av den!
Fokus ska ligga på att överföra hardcore-kunskaper, inte på att begära kreativitet – så låter vi hästen dra oss mot en bättre skola.
Om det akademiska skrivandet
Modern academics are not celebrated for the clarity and felicity of their writing. One of the most important lessons a postgraduate student can learn—and if he doesn’t learn it soon, he’s doomed—is that academics generally do not write books and articles for the purpose of expressing their ideas as clearly as possible for the benefit of people who don’t already understand and agree with them. Academics don’t write to be read; they write to be published. Typically, the only people who actually read academic books and articles are other academics, who only read them to know what they need to reference in their own books and articles. And that’s not reading; that’s trawling.
Frågan är om jag vågar översätta den här texten? Budskapet är tungt och extremt angeläget. Jag läser kurslitteraturen med nya ögon.
Upprop!
300 blivande grundlärare samlas i D138. Per Widén hälsar välkomna. Prefekterna presenterar sig. Stämningen är andäktig.
I ljusgården rasar det vanliga kriget om själarna mellan LR och LF.
De vita rockarna
1956 hölls en skönhetstävling där domarna var kiropraktorer. Det är en yrkesgrupp med höga ambitioner – men med tveksam status efter serien 2 1/2 män där Alan framstår som den evige losern.
Jag tänker att skolans värld har en del gemensamma drag. Vi lärare tar gärna på oss rollen att kunna bedöma barns kunskaper och tror oss ibland kunna utveckla dessa genom att trycka på rätt punkter.
Det är bara de vita rockarna som saknas.
Fast i vår värld kallas det “systematiskt kvalitetsarbete”.
En dålig dag för forskningen (och LR) – uppdaterat
Jag har ofta förvånat mig över hur tvärsäkra representanter för LR är när de uttalar sig om den svenska skolans förfall. Nu har några forskare försökt legitimera de här påståendena. Det gick inte så bra.
Sanna Rayman:
Jag kan inte redogöra för hela boken här, men låt mig avsluta med att konstatera ett par saker.
1) Lindberg och Svensson slår åtminstone huvudet på spiken när de säger att de tar av sig forskarhatten.
2) Det vore önskvärt om man kunde införa en liten ceremoni, exempelvis i samband med disputation, där varje statsvetare tilldelades en liten flagga. Denna flagga ska representera det enda tillfälle i karriären då statsvetaren i fråga har rätt att hävda att något ”hotar demokratin”. En dylik ransonering skulle sannolikt medföra en hushållning med begreppet, kanske skulle man till exempel vänta med att säga det tills man hade lite på fötterna. Detta skulle tjäna hela det politiska samtalet.
3) Det är astaskigt att skriva pressmeddelanden som kraftigt förvanskar vetenskapligt innehåll och tvingar ledarskribentskor att läsa en massa trams hela dagarna.
Ibland är jag inte så stolt över att tillhöra akademin. Vetenskapen har en tendens att krångla till saker – eller förenkla dem.
Uppdatering:
Jag läser Emma Leijnses referat och blir trots allt lite nyfiken:
– Utbildning slår igenom som en slägga och är genomgående i alla frågor, säger Staffan I Lindberg.
I intervjuer ser forskarna ett samband mellan de ungas attityder och den alltmer uppdelade skolan. Staffan I Lindberg beskriver skolans marknad som ett system där vissa ska slås ut, där vissa skolor ska vara sämre.
– Förr fanns ett starkt budskap om att alla är lika mycket värda och alla har rätt till samma utbildning. Men idag bygger marknadslogiken på att skolorna är olika. Det finns barn som känner att de går på fel skola och är körda från början. Det budskapet får de varje dag, säger han.
Bara grundskoleutbildning, eller icke fullständiga betyg från grundskolan, går hand i hand med antidemokratiska värderingar.
– Det är politikerna som har skapat ett system som bygger på att de och deras kompisar slås ut. Så vad spelar demokrati då för roll för dem?
Tysta tankar 