Jag misstänker att de som tycker så inte har tagit del av de hör texterna:
Jag har stora förväntningar på att Skolverket ska presentera kraftfulla rekryteringsåtgärder snart. Uppdraget från Sabuni går inte att missförstå.
Min otåliga sida tycker att det börjar bli dags nu – vi har putsat färdigt på fasaden.
Länk till det provisoriska nätverket för Män till förskolan
Den svenska diskussionen om professionaliseringen framstår som lite udda vid sidan om reportaget från Sydkorea. Nu finns en länk till den långa och plågsamma filmen här.
Som bonus beskriver Sven-Eric Liedman tankarna bakom skolan genom tiderna. Det är som vanligt lysande.
Jag är förkyld och sliten – men det här orkar jag läsa.
En förutsättning för att ett yrke ska uppnå status som profession är dess relation till en professionell kunskapsgrund som är unik för yrkesgruppen i fråga. Det är denna kunskapsgrund som utgör kärnan i yrkesutövarnas kompetens och det är den som är yrkets viktigaste kapital. Som Carola Aili skrev för ett antal år sedan (i Pedagogiska Magasinet) bidrar lärarna själva till att sänka sin status genom att efterfråga kunskaper från andra grupper för att lösa problemen i yrket istället för att utgå från den egna kunskapsbasen. Det tycks som om såväl lärarna själva som andra uppfattar att det är nödvändigt att lärarna lär sig saker från andra grupper för att kunna höja kvaliteten i yrket. När lärarkåren ställs inför nya utmaningar och uppgifter drar man inte igång finansieringskampanjer och TV-galor för att få fram pengar till forskning för att utveckla lösningar på problemen. Istället talar såväl lärare som icke-lärare som om att kunskapen finns någon annanstans (t.ex. i universitetsämnen, i psykologi eller psykiatri eller i hjärnforskning)
Länk till Sydsvenkan – se även övriga artiklar på samma sida.
Lärarna som samlas i lärarrummet är alla kritiska till dokumentet om framtidens skola i Staffanstorp.
– Det känns som om vårt jobb inte är värt någonting. Vårt arbete med eleverna – plötsligt ska det bara försvinna. Det är många lärare som är upprörda här på skolan, säger Carina Cassten.
I dokumentet talas om ”En skola som är framtiden har inte klasser, lektioner, stadier, elever eller lärare.”
– En framtidsvision utan pedagoger och utan elever. Hur ska man kunna lära sig någonting då? Jag kan inte förstå det, säger kollegan Frank Roxenby.
Den lokala skolpolitiken hänger inte ihop med rikspolitiken, menar han.
– Den här kommunen är ändå borgerligt styrd. Och dokumentet är helt tvärt emot regeringens skolpolitik där man försöker styra upp skolan med mer ordning och reda och traditionell kunskapsinhämtning – eftersom vi har sett i undersökningar att kunskapsnivåerna har gått ner.
Jag håller en låg profil i debatten, men varnar för sentimentala lösningar på framtidens problem.
Diskussionen om mobiltelefoner lär fortsätta.
An example: I spoke with a colleague earlier today about student decorum and what faculty can or should do when problems arise. She expressed surprise and dismay at the most common in-class problem: cell-phone use. Students usually don’t talk on their smartphones in class, of course, but they certainly text one another and check email or Facebook with relative abandon. Recently, during the first day of class, she reviewed cellphone etiquette as articulated in the course syllabus (“phones should be on silent and out of sight”) and then observed a first year student in the first row with his eyes glued to his cell phone. She let it pass because it was the first class meeting. When the second class rolled around, he sat two rows back and spent much of his time (albeit in failed attempt at being surreptitious) again staring at his phone and texting away. Slightly exasperated, after class she asked him to visit her during office hours. He did. She had to do a one on one session explaining the facts of classroom etiquette life. He expressed real embarrassment and apologized, which led to a broader talk on college life and appropriate behavior in and out of the classroom. My colleague wondered—not inappropriately—why so much effort has to be exerted for what should be a straightforward, even obvious, example of delaying gratification (i.e., put the phone away until class ends).
Det känns lite gammalt. Om jag vill att studenter ska kommunicera digitalt blir det ologiskt att förbjuda smartphones i klassrummet.
Här finns utrymme för förhandlingar.
1För små barn ger en bra förskola de bästa förutsättningarna.
2I skolan måste fler lärare anställas som har specialundervisning. Digital läsning ska uppmuntras.
3Ungdomar ska få mer varierad läsning i skolan med både tecknade serier och e-böcker, så att särskilt pojkar får lust att läsa. Andelen pojkar med dålig läsförmåga än dubbelt så stor som andelen flickor, till stor del för att de generellt inte läser alls lika mycket för nöjes skull.
Jag tycker nog att det är en ganska ytlig förklaring till pojkarnas låga siffror. Men det tar vi en annan gång.
Jag är i skogen med ny studenter. Älskar teambuilding.
Jag är för alla läxor barnen kan göra själva utomhus.
American schools have spent close to $4.4 billion on testing in the past decade thanks to No Child Left Behind. The ideal of the accountability movement was to impose some quality standards where few existed: to sanction schools, and sometimes individual teachers, whose students don’t perform up to par. Schools labeled as “persistently low-performing”–based on the results of standardized, multiple-choice tests–may be automatically subject to closure, mass firings, or the removal of the principal. Sounds objective, right?
Den här skulpturen heter Patterns of failure. Den påminner oss om betydelsen av imperfektion.
Det har blivit viktigare att studenter som avbryter sina studier gör det på rätt sätt. Just nu snurrar frågorna om studiemedel på landets högskolor.
Alla känner inte till alla regler.
Jag gillar det här gamla ESC-bidraget. “The new seekers” – vad hände med de gamla sökarna?
Hälften av eleverna hade nyligen upplevt konflikter. Betydligt fler flickor än pojkar hade hamnat i någon form av dispyt med lärare eller skolkamrater. Men oftast ville och kunde barnen själva lösa problemen. Det visar de första resultaten av en stor forskningsstudie om konflikthantering i skolan.
De allt fler anmälningarna om kränkningar kan göra skolorna avtrubbade, menar professor Antoinette Hetzler.
Svårtolkat och högintressant.
Tysta tankar 