Jag och Sara Berglund skrev en debattartikel i GP om IKT i förskolan. Den handlar om Skolverkets fokus på struktur och verktyg.
Nu läser jag SKL:s försök att höja kvaliteten genom s.k. smarta mål. . Deras vision är ännu fyrkantigare!
Läs hela – se länk i tweet. Är det verkligen så här vi tänker att kvalitet ska mätas i förskolan?
Barn kan allt.
Eller det mesta.
Eller en hel del.
De här reklamfilmerna är oblygt kommersiella – men det ska reklam vara. Drick vatten så blir du också kompetent.
https://twitter.com/ukambetet/status/722348788124409856
Jag vågar inte ta på mig äran för att UKÄ publicerar den här viktiga rapporten idag.
Bara lite.
Ett inslag i P1morgon ger en intervju P4extra som ger en ledarkrönika i DN – plötsligt är frågan om mäns utsatthet i förskolan het.
Mina kollegor tycker att jag är en aning tjatig.
I morgon måndag tror jag att Ekot sänder ett reportage om ansökningsstatistiken till högskolan. Antagligen kommer det att finnas inslag om män i förskolan. Har händelserna i Kristianstad, Borås och Högsby skrämt bort männen?
Jag är orolig för att diskussionen håller på att gå över styr. I en tid då alla talar om risker är det inte förvånande att en del kommuner skriver manualer för hur nära barn och pedagoger får vara. Barnen bör inte sitta gränsle över pedagogens knä.
Skola och förskola ska digitaliseras. Jag läser förslaget och stannar upp vid delarna om lärarutbildningen.
Den digitala kompetens en förskollärare eller lärare behöver, måste ingå i utbildningen, så att en nyutexaminerad förskollärare eller lärare har de verktyg och förhållningssätt som är nödvändiga för att kunna arbeta i ett digitaliserat skolväsende. Skolverkets samråd har uttryckt att det finns stora behov av att förtydliga och utveckla området digital kompetens i lärarutbildningarnas undervisning och examensmål. Regeringen bör överväga hur examensmålen kan skärpas. Universitetens lärarutbildningar har också att förhålla sig till den kompetens som strategin förutsätter att lärare har. Att alla lärarstudenter, oavsett utbildningsort, har rätt att få en adekvat digital kompetens i sin utbildning är en nationell likvärdighetsfråga.
Texten har fokus på undervisning och jag saknar en djupare förståelse för hur digitaliseringen skulle kunna se ut i förskolan. En snabb sökning på lek, estetik, skapande och omsorg ger inga träffar. På oklara grunder tycks “erfarenheten” visa att behovet av utrustning är mindre?
Utredarna är välformulerade när det gäller tekniska resurser men märkligt tystlåtna när det kommer tillinnehållet. Kanske är det upp till huvudmännen att definiera någon form av digital visdom och etik? Jag hade nog väntat mig en mer kvalificerad diskussion i de här svåra frågorna.
“Skolväsendet präglas av att digitaliseringens möjligheter tas tillvara så att de digitala verktygen och resurserna bidrar till att resultaten förbättras och verksamheten effektiviseras.”
Det här är nog en ganska snäv syn. Jag tänker mig ett bredare uppdrag i förskolan.
Uppdatering:
Emil Jansson har gjort en Wordcloud av texten. Jag saknar Skolverkets tankar om digitalisering i samband med lek, skapande, delaktighet, etik och omsorg. Risken finns att vi hamnar i en mycket traditionell syn på datorn som träningsredskap.
Jag har aldrig gillat de här teorierna. På något sätt lyckas beskrivningarna av mäns emotionella misslyckanden att vara nedlåtande och moraliserande.
Men jag ser poängen.
Tysta tankar 