Kritiken av maskuliniteten

Jag försöker sortera i hur förhållandet mellan feminism och mansrörelse skulle kunna se ut. Min tes är att om inte Per Ström fanns skulle feminismen vara tvungen att uppfinna honom – och å andra sidan behöver delar av mansrörelsen en feminism som kastar sig ut i oblyg biologism och demonisering av manlighet.

Förstora

Förstora

Kommentarerna på Feministiskt initiativs facebooksida antyder att alla inte tycker skulpturen är kul:

Martin Sternelius Förstår inte hur man kan tycka att skulpturen generaliserar alla män. Uppenbart är budskapet riktat specifikt mot svarta, omskurna män.

Efter en vecka med intensiva diskussioner om sex och samlevnad med våra studenter undrar jag hur de ser på den här skulpturen. Vilket budskap sänder den till de små pojkarna på förskolan?

Jag kommer nog aldrig att bli något debattlejon

Idag har Gudrun Schyman och jag diskuterat mansrörelsens förhållande till feminismen. Jag skulle nog ha föredragit ett stramare upplägg och nu drog diskussionen ofta iväg mot allmänpolitiska marker.

Publiken var aktiv och hade många frågor. Till sist närmade vi oss kärnan – om det gäller att upplysa och medvetandegöra “de andra”  hur genusmönstren ser ut – behöver vi verkligen män till det?

Jag menar att handlingen kommer före tanken och värjer mig mot ett missionerande anslaget. Kanske handlar det om att jag inte gillar när någon försöker berätta för mig hur det egentligen är.

Gudrun beskriver problemet som att det handlar om kvalitet. Om det finns begåvade lärare inom gruppen män bör de också rekryteras till yrket – på samma sätt som begåvningsreserven under 30-talet återfanns inom arbetarklassen. Min analys är mer konfliktinriktad. Det behövs avvikare som synliggör de osynliga normerna inom skola och förskola. Förhandlingen om innehållet har inte börjat. Majoriteten beskriver sin tolkning som könsneutral.

En dag ska jag presentera min åsikt på ett sammanhängande och vänligt sätt. Nu riskerar jag att låta hotfull och anklagande. Det är alltid fel väg.

Gudrun är driven och extremt svår att avbryta. Trots att hon pratade 75% av tiden lyckades hon framställa sig själv som offer för härskarteknik.

 

 

Min tjatiga sida

Ibland är det skönt att slippa säga det själv. Tidningen NIKK refererar en viktig rapport om män till omsorgsarbete.

Länk

8400 mænd i norske børnehaver
I norske børnehaver er det i de sidste 15 år blevet ansat 8400 mænd. Hele 10 procent af de ansatte er i dag mænd. Hvordan er det lykkes?

– For det norske projekts vedkommende er det karakteristisk, at det er et længerevarende projekt med centralt fastsatte målsætninger, som har involveret mange aktører lige fra det øverste nationale, politiske niveau ud til børnehaven i det mindste fylke i Norge. Rekrutteringssuccessen skal også ses i lyset af gunstige arbejdsmarkedsforhold med mange nye arbejdspladser, hvor det ikke har været nødvendigt at skubbe ældre, erfarne medarbejdere ud, fortæller han. Selv om rekrutteringen lyder imponerende, så er projektet ikke kommet helt i mål i forhold til de politiske fastsatte mål. Men set i lyset af hvor store bestræbelser som har været udfoldet i en række andre projekter – uden større resultater, så må de norske projekt betegnes som et ganske vellykket, siger Steen Baagøe Nielsen.

Solstrålehistorien om de mange mandlige, børnepassere i Norge kan ifølge Steen Baagøe Nielsen også forstås i et bredere perspektiv.

– De norske resultater peger også på at muligheden for at rekruttere mænd til omsorgsarbejde må ses i sammenhæng med evnen til at engagere mænd i ligestillingsudviklingen generelt. I Norge har der været stor debat på arbejdspladserne og i offentligheden om de mange, yngre norske mænd som har benyttet sig af orlovsmulighederne i den øremærkede orlov. Det har utvivlsomt skabt en oplevelse af at mænds nærhed er mulig, ønskelig og helt legitim. Det er oplagt at sådanne debatter og diskurser har en afsmittende effekt på yngre mænds lyst til og motivation for at søge et job som indebærer relationer til børn i mere professionel sammenhæng..

Kontrasten är stor mot de svenska erfarenheterna:

Her viser rapportens fokus på svenske erfaringer en noget anden historie. Her er svære problemstillinger om forholdet mellem mål og midler i ligestillingspolitikken kommet i konflikt med hinanden. Ifølge forfatteren til det svenske landeafsnit, kønsforsker Marie Nordberg, er der modsat i Norge i dag ingen, eller i hvertilfælde kun meget få nationale tiltag, som satser på at tiltrække flere mænd til omsorgsfagene.

Vissa saker kanske är lättare att förstå om det inte sägs på modersmålet. Det blir nog mindre hotfullt så. Vilken politiker blir först med att kalla misslyckandet vid dess rätta namn?

Med sådana kritiker behöver man inga vänner!

Jag är orolig för att framstå som grälsjuk och enkelspårig. Genusdiskussionerna lever ett eget liv och ibland blir jag trött på mig själv. Håller jag på att förvandlas till en åsiktsmaskin?

Helena von Schantz hjälper mig att hålla distansen och jag är oerhört tacksam för det.

Dagisfröknar? Det räcker nu!

Twitter har sina begränsningar och jag tror frågan har ett principiellt värde. Det handlar om mer än titlar. Kommentera gärna på Newsmill!

20111002-013603.jpg

Evighetsdiskussionen 2

Zoran har sedan i våras kämpat hårt för rätten att kalla förskola dagis. Vi är några som har försökt övertyga honom om att det finns problem med ordet och att det kan uppfattas som nedlåtande när det kommer från en person som dessutom är LR:s presschef. I den rollen driver han linjen att det finns en avgörande skillnad mellan lärare med inriktning mot förskola och andra lärare. Dessutom har gruppen förskollärare lagt beslag på en stor del av den löneökning som LR:s medlemmar förnekats.

Nåja – för mig är det ingen hjärtefråga, men när han vill att manliga förskollärare ska acceptera beteckningen dagisfröken blir jag bekymrad. Zoran går till ganska våldsamma motangrepp som nog kräver lite bakgrund för att förstå.

https://twitter.com/zoranalagic/status/120024065519001600

Zoran arbetade med jämställdhetsfrågor under Margareta Winbergs tid som minister. De utredningar som behandlade män på förskolan var starkt demoniserande och blockerade utvecklingen av rekryteringsarbetet.

Jag menar att valet inte står mellan testosteronstinna machomän och dagisfröknar. Den polariseringen leder inte vidare. Männen måste få frihet att utforma en yrkesroll bortom dessa stereotypier.

Det första steget är att använda yrkestiteln – förskollärare.

20111001-113935.jpg

Evighetsdiskussionen

Zoran fortsätter att hitta på ny fantasifulla benämningar på förskollärare.

https://twitter.com/zoranalagic/status/118938944015564800

Han menar att dagisfröknar är en kärleksfull benämning på manliga förskollärare och tycks ha svårt att förstå mina invändningar. Ordet underlättar inte rekryteringen av män till yrket.

Även om jag är för lek tror jag att många hör en nedvärderande ton i ord som till exempel lektant (inte Zorans ord) Efter 3,5 års högskoleutbildning erövrar lärare en yrkestitel och har rätt att kräva respekt för den.

Jag vill att Zoran berättar för oss om hur de manliga pedagogerna på hans barns förskola ser på hur han benämner dem.

Ett reportage i fackpressen?

De senaste 10 åren har vi utbildat “lärare med inriktning mot förskola”. Examensordning och kursplaner finns på nätet.

Puh!

Jag gillar verkligen inte upplägget med att blanda de här två frågorna. Det handlar inte om vem det är mest synd om.

Teorin om könsmaktsordning är skör

Bilden är från Sydsvenskan och föreställer män från herdestammar i Niger. Kvinnorna väljer bland de uppsminkade männen och prövar dem några nätter innan de bestämmer sig om de vill ha ytterligare en äkta man.

Kanske kan vi lära oss något av männens skräck för att inte bli valda?

20110924-125843.jpg