Man kan väl säga att jag inte kunde låta bli…
Jag brukar inte gilla Millningar men det folkliga stödet för ett nytt pronomen tycks vara svagt.
Det är inte särskilt modigt att kritisera genusvetenskap på Newsmill. Därför försökte jag skriva en text som beskrev olika positioner utan att alltför uppenbart ta ställning för något av alternativen. En del av kommentarerna uppskattar inte mitt försök till resonerande tonfall, andra brusar upp och försöker beslå mig med motsägelser eller andra dödssynder som “biologism”.
Jag brukar försöka delta i debatten, men känner ingen stor lust idag. Det mesta är sig likt förutom att Gunilla Madegård har bytt skepnad och nu kallar sig Sahandra Kalix. När timmen blir sen glömmer hon bort sig och det blir pinsamt. Ett troll förblir ett troll.
Antagligen kommer jag inte att ha förstärkt min ställning bland beslutsfattare genom artikeln, men efter att ha blivit kallad “barnomsorgens John Wayne” av Torbjörn Messing har jag inte mycket trovärdighet att försvara.
Det är ganska ruggigt väder och jag längtar efter en dålig film. Den här gamla skräckrullen skulle nog fungera.
Jag googlar huvudrollsinnehavaren Yvette Vickers och ramlar över ett livsöde.
A mummified body, believed to be that of one-time Playboy Playmate Yvette Vickers, was found in a Beverly Hills home on Monday (May 2).
The body was found in a dilapidated home, according to Reuters, after a neighbor noticed cobwebs and old letters in the mailbox. It’s believed the body was in situ for at least a year before being discovered.
The house was reportedly packed with boxes, one window was broken and a space heater was running in the upstairs room where the body was found. Police said there were no signs of foul play.
Vickers, named Playboy’s Miss July in 1959, was also a B-movie actress whose credits include “Attack of the 50 Foot Woman” and “Attack of the Giant Leeches.” She also made an uncredited appearance in 1950’s “Sunset Boulevard.”
Jag försöker rädda mitt rykte som seriös bloggare genom att länka till den här viktiga krönikan av Heidi Avellan.
Och den här artikeln av Lotta Satz om könsobalans i skånska bolagsstyrelser.
Skolverket tycks fortsätta arbetet I samma anda som stakades ut av Delegationen för jämställdhet. Tanken på att en verksamhet skulle vara könsneutral bygger på antaganden att det finns ett neutralt sätt att undervisa som inte gynnar vissa grupper. För att kunna bemöta olikheter måste vi våga tala om olikheter. Idag är utvecklingen blockerad av skräcken för att de här beskrivningarna ska bekräfta föreställningar om könsskillnader. Det står en stor elefant i klassrummet som vi är överens om att inte tala om.
Alternativet är att skuldbelägga de lärare som inte lyckas utjämna skillnaderna i prestationer mellan olika grupper. Talet om förväntningarnas betydelse är svårartat idealistiskt. Tron kan inte försätta berg. Har skolpolitiken blivit den nya religionen?
– Vad hände?
– Vi trodde inte tillräckligt!
Skolverket har ett uppdrag rekrytera fler män till skolan. Frågan är på vilket sätt de förväntas bidra till könsneutraliteten?
Jag lyssnar på den överhettade debatten om ordet hen och längtar efter en klok feminist som kan skapa lite ordning bland de teoretiska dimmorna.
Då bjuder UR på det här författarporträttet och jag blir nyfiken på vad som är kärnan i hennes nyckelord “heteronormativitet”. Fanny verkar vara en öppen och nyfiken person.
Jag läser Pelle Billings svar till Maria Sveland i DN och blir djupt upprörd.
Om en rubrik sätts inom citationstecken bör det ha täckning i texten.
Agnes Arpi skriver ett spännande reportage i ETC om hur det är att vara man i kvinnoyrke.
Sexism är inget unikt manligt fenomen. Frågan är om vi kan ge män som utbildar sig till lärare hjälp att förhålla sig till de här mönstren
Avvikande ålder och kön får ofta effekter. Hur dessa ser ut beror på hur homogen arbetsplatsen är, bransch, ledning och en mängd andra faktorer. De personer som jag har intervjuat ger intrycket av att både deras kön och deras ålder har spelat stor roll för hur deras arbetsmiljö har sett ut, och vilka attityder de har mötts av i arbetet. Det finns en möjlighet att deras upplevelser hade varit radikalt annorlunda om de hade varit 20 år äldre och haft den pondus som följer med erfarenhet. Kanske hade de helt enkelt inte arbetat tillräckligt länge för att slippa bli sedda som oerfarna nykomlingar.
Eller så spelar det ingen roll vilken ålder en man är i när han äntrar kvinnornas arena. En udda fågel förblir han likväl.

(Jag ber om ursäkt för bilden – googlade på “nurse” och hamnade bland sexiga maskeradkostymet. Sedan blev det liksom som det blev…)
Sydsvenskan slår till med en mycket oromantisk artikel om föräldraskapets baksidor. Tack för den!
Lars Plantin är doktor i socialt arbete vid Malmö Högskola med inriktning bland annat på familj och föräldraskap. Han ser att stress och höga förväntningar allt mer styr när vi skaffar barn.
Vilka är de tydligaste förändringarna hos förstagångsföräldrar se dan 1970-talet?
– En förändring är stress. Trots att svenska föräldrar har världens bästa förutsättningar genom våra stödsystem, som föräldraförsäkring och dagis, sticker vi ut i internationella undersökningar om stress. Man får inte ihop livspusslet. Ingen har hittat svaret på varför det är så, det borde ju vara tvärtom.
Jag ser på debatten mellan V- och KD-politikerna och blir betryckt. Är genuspedagogik verkligen en vänsterfråga? Och i så fall varför?
Det vore spännande om någon kunde definiera vilka könsmönter det är som åsyftas i läroplanen. Vem vill skilja ut traditionella könsmönster från icke traditionella?