Tollin kastar här ljus över något väsentligt. Den svenska jämställdhetens framgång är idag sann endast utifrån en given förutsättning: att berättelsen om kön är en separat berättelse, oberoende av varje materiell, ekonomisk och annan politisk eller social ordning. Men att kampen för feminism eller jämställdhet skulle vara en fråga som ligger ”bortom” höger och vänster är i sig ett uttryck för en högerpolitik som vägrar att se dessa växelverkande strukturer. Denna reducering av feminism till en fråga om (enbart) kön är inte en slump men ett resultat av en historisk process som också går hand i hand med en högervridning och en individualisering av samhället och politiken i stort. En process som grundas i uteslutningen av ett mer omfattande socialt jämlikhetsideal. En radikalt ”feministisk” hållning blev förvisso möjlig i en politisk offentlighet, men bara på villkoret att alla andra aspekter av det rådande förtrycket fasades ut.
Category Archives: jämställdhet
Att fira kvinnodagen
Jag vet att det är en känslig fråga. I östeuropa lär internationella kvinnodagen vara ungefär som mors dag och det hör till god sed att kvinnorna gratuleras på sin stora dag.
I Sverige tror jag att det är få kvinnor som ser någon större anledning att fira de framgångar kvinnorörelsen uppnått och jag rekommenderar alla män att vara återhållsamma med hyllningarna.
En del av feminismen söker sig bakåt i historien för inspiration. Jag ramlar över en bild på amasonernas kamp. Konsten är lång.
Alltid lika hjälpsamma Wikipedia :
Enligt vissa forskare är amasonerna och amazonomachi till för att visa hur saker och ting inte skall vara enligt det antika Greklands patriarkat. Männen skulle arbeta utomhus, resa och föra krig; vara aktiva. Kvinnorna, speciellt i enlighet med atenska ideal, skulle hålla sig inomhus och vara passiva. Eftersom amazonerna för sina egna krig, de gifter sig inte och lever i matriarkat så måste de bekämpas, annars hotas både fortplantningen och könsrollerna.[3] Många av antikens hjältar får en chans att besegra amasonerna exempelvis Herakles, Akilles och Theseus.
Putins tårar
Jag ser Putin gråta och blir lite rörd när han inför reporterns fråga förklarar:
– Det beror på vinden!
Idag spekulerar världen om tårarnas äkthet och jag kan inte låta bli att dras med. Kan han verkligen vara så manipulativ att han gråter för att dra uppmärksamheten ifrån det påstådda valfusket? Eller är det en rädd liten pojke som gråter av lycka över att hans högsta dröm har slagit in?
Samtidigt läser jag Claes Anderssons bok “Ottos liv” som i kapitel 20 innehåller en fantastisk berättelse om huvudpersonens uppdämda behov av att gråta.
Jag funderar på att klämma en tår idag. Det är sådant som vi män gör ibland.
Vilken leksakstillverare är mest könskonservativ?
PO Tidholm kritiserar LEGO för att sälja ut sig till marknadskrafterna. I rättvisans namn hänger jag ut Playmobil!
Att förstå Stalin?
Fredrik Persson presenterar en ny bok om Stalins terror.
Därför är den tyske historikern Karl Schlögels bok ”Terror och dröm. Moskva år 1937” lika viktig som välkommen. Han låter sin text präglas av moraliskt patos, men hemfaller aldrig åt politisk plakathissande. Framför allt förmår han framställa det förflutna på ett sätt som gör även dess mest oförställbara beståndsdelar förnimbara.
Jag menar att det finns en tendens att som Claes Malmberg i debatt om feminism använda begreppet stalinism på ett slarvigt sätt. Det räcker inte med att vara vagt intolerant.
Vitaliteten avslöjar den kraft som krävdes för att hålla samhället i schack. 1934 utsågs 139 partisekreterare i staden Moskva. Fem år senare innehade endast sju av dessa alltjämt sina ämbeten. Resten hade arresterats, mördats eller drivits till självmord.
Så, jag rekommenderar att vi lämnar Stalin utanför debatten om feminismens brister.
Kravaller på min gata!
Jag bor i centrala Malmö på en gata som är mest känd för att Zlatan bodde här en kort tid. För några år sedan gjorde fotbollshuliganer upp nedanför mina fönster, men sedan dess har det varit ganska lugnt.
I går var det orolig stämning igen. Horder av medelålders välklädda kvinnor trängdes utanför den exklusiva affären som lockade med total utförsäljning. En bit bort samlades några förvirrade män (s.k. “medföljande”) och kontemplerade över livets skiftningar. Jag anar att de inte riktigt hade koll på hur de skulle agera om det hettade till?
– Min fru såg den först!!!!
Idag är lugnet återställt. Lokalen uthyres.
Vårtecken 2
Efter den rituellt genomförda motionsrundan tar jag itu med julgranen. Skrället är nu nedklippt och julen definitivt över (skriver jag övermodigt och sneglar på diverse ljusslingor omkring mig).
I en annan tråd diskuterar vi som vanligt manligt/kvinnligt. Jag ska inte trötta er med detaljer ur mitt familjeliv, men kan avslöja att jag är bättre på att ta ner än att sätta upp.
Ungefär så här trevligt hade vi när granen kläddes:
Den medelålders vite mannen – återkomsten?
Jag vårdar min distans. Andra verkar njuta av att peta i myrstacken. Pinnar saknas inte.
När vänstern inte längre trodde att klasskampen kunde samla massorna under fanorna, så letade man efter andra grupptillhörigheter att mobilisera. Man tog tacksamt till sig begrepp som intersektionalitet, genusperspektiv, strukturell diskriminering, och Den Andre. Man vädjade till människors offermentalitet. Om du är en förlorare, så måste det vara för att du är kvinna, invandrare, eller muslim. Och vem är då fienden? Den vite medelålders mannen, förstås. Alltid.
Jag har en känsla av att politiken var enklare förr.
Rosa pedagogik?
Ur intervjun med redaktören:
Vilka är strategierna?
– Den ena strategin är könsneutralitet som i praktiken ofta inneburit att det maskulina lyfts fram som norm och att bara det feminina setts som könat. Man byter inte namn på byggvrån eller snickarrummet utan bara på dockvrån. Den andra strategin är den kompensatoriska pedagogiken som går ut på att få barnen att överskrida könsnormerna. Flickor får öva på att vara stora, starka och modiga medan pojkarna övar på att vara snälla och prata om känslor. Det bygger på tydliga föreställningar om flickor och pojkar och riskerar att förstärka snarare än problematisera stereotyper.
Mina erfarenheter är helt omvända. Det är inte det maskulina som lyfts fram som norm i förskolan och jag skulle uppskatta att det är mindre än 5% som har välutrustade snickarrum.
Om vi utgår från två så vitt skilda verklighetsbeskrivningar finns det en uppenbar risk att bilden av metoder och problem blir helt annorlunda.
Jag gillar författarnas försök att omvärdera 70-talets dialogpedagogik och hoppas att Freire åter blir ett namn på den pedagogiska kartan. Annars hade jag gärna hört Daniel Kallos försvara kritiken mot kritiken av det som han kallade ” den rosa pedagogiken”. Första gången jag mötte Kallos var 1977 och jag tror inte att metodiklärarna vid förskollärarutbildningen i Malmö har glömt hans kraftfulla framträdande i E122. Det var väldigt livat.
Hen som är utan synd kastar första stenen?
Medier översvämmas av krönikor om det opersonliga pronominat hen. En del tycks beskriva det som en stor genuspolitisk framgång att göra språket mindre precist.
Om det är så att vi knyter egenskaper till biologiskt kön på ett förtryckande sätt – då får vi bearbeta problem på ett annat plan.
Den allra ballaste tidningen Nöjesguiden tar steget fullt ut och ersätter alla personliga pronomina med hen. Syftet är oklart men jag förstår att det gäller att ta ställning för något. Det lilla ordet hen är okontroversiellt i de fall jag inte känner till personens kön, så det måste nog ligga något djupare bakom den här manifestationen. Mycket djupare.
Nästa vecka träffas vi och stenar hen som säger fel.
Mona Masri leder den aningen nervösa hejaklacken. Jag önskar att hon hade en lite mindre högdragen attityd till personer som inte är lika trendiga som hon är. Så här beskriver hon i en annan text klubbar utan profil:
Till slut står de där med en gles publik bestående av överförfriskade studenter i fula kläder och höga tankar om sig själv för att de går på klubb istället för nation.
Elitismen ser olika ut i olika läger.
P.S. Egentligen gör jag vad som helst för att få länka till Monthy Pyton!









