Men det är något med årstiden som gör att jag dröjer mig kvar i den romantiska fasen. Vill gärna diskutera pedagogik och pojkars läsning utifrån moderna teorier, samtidigt känns det som att myterna vibrerar under ytan. Vem är målgruppen för den här boken?
Jag gillar Harlequinförfattarnas pseudonymer.
Jag är verkligen glad över att diskussionen om pojkars skolprestationer tar sig nya uttryck, det handlar inte bara om krav och förväntningar. Helena lyfter innehållets betydelse.
Jag är grundligt trött på pseudodebatten, men det tycks som om världen är fascinerad av våra ansträngningar att skapa könsneutrala arenor för barnen.
Länk till tidningen Slate
Nu tar jag väl en risk som länkar till en tidning utan att känna till vad det är för organ. Äsch – det är fredag.
Det händer så mycket konstigt.
Jag väljer mellan Milan-Chievo och Ingrid Carlgren. Äsch – det går att vara simultan.
(rättelse – Amelia är Milans andremålvakt)
Tacka vet jag Berlin. Där heter gatorna trevligt maskulint.
Jag vet inte vad som ligger bakom de här rubrikerna och anar att det finns ett visst intresse av att svartmåla de norska framgångarna att rekrytera män till förskolan.
I Sverige gör alla allt – helst på samma sätt och samtidigt. Tanken på att en förskolechef skulle ta ansvar för arbetsfördelning kanske är provocerande? Jag vet inte.
Det känns som om den här debatten är riggad.
Samtidigt måste jag erkänna att efter 25 år i förskolan på åldersblandad avdelning har tanken på att smita undan från rutiner aldrig slagit mig.
I Sverige har delegationen för jämställdhet i förskolan definierat männens uppgift utifrån ett annat perspektiv – de ska visa att män också har vårdande sidor. Det är ett annat politiskt projekt. Kanske går de att förena – jag är bekymrad över att den här polariteten vällustigt återskapas av medier och efterlyser en bredare rapportering från Norge!
Och jag själv är lika vissen såsom Rhododendronen ser ut.
Det går en subtil gräns mellan att vara neurotiskt bekräftelsesökande och att en driva en fråga konsekvent. Mina arbetskamrater antyder att jag borde ligga lite lågt ett tag och jag anar att de har en poäng.
I senaste numret av lärarnas tidning är jag intervjuad.
(bild Lärarnas tidning – Ewa Leveau)
Kul – men jag tycker nog att kommentarerna är väl översvallande i sin upphetsning.
https://twitter.com/andreasekstrom/status/184543274005045248
Jag tror det är menat som en komplimang.
Slirigt var ordet, sa Bill.
Jaha – ska vi verkligen ta ett varv till i gyttjan? Det känns som om DN borde fundera lite över sitt utgivaransvar och de påhoppades replikrätt.
https://twitter.com/genusskolan/status/184257490282758145
Den berömda “antipluggkulturen” diskuteras utifrån en avhandling om högpresterande pojkar på Na-programmet.
– De unga manliga naturvetarna anser att de behöver andra resurser än det som betygsätts i skolan för att kunna konkurrera på arbetsmarknaden – och där ingår bland annat att odla ett omfattande socialt umgänge, säger Ann-Sofie Nyström, filosofie doktor i sociologi.
Visst strävar många män efter höga betyg och yrken som läkare, jurister eller civilingenjörer. Men om de inte skulle få de högsta betygen så räknar de kallt med att ta sig in på högskolan via högskoleprovet alternativt plugga utomlands.
Jag tror killarna har mer än en poäng. Skolframgång är ingen garanti för anställningsbarhet.
Tysta tankar 