På loppmarknaden finns många leksaker och de flesta är prisvärda. En Barbieliknande jättedocka har fått ny ägare.
Jag ser en pappa som kämpar med de gummiaktiga högklackade skorna och de orimliga fötterna inför barnens beundrade blickar.
Loppmarknaden, badet, fotbollsplanen, rotundan och barnen – det är mycket vackert.
Kritisk maskulinitetsforskning är en underlig gren av genusvetenskapen. Svensk forskare avslöjar de amerikanska medelklassmännens desperata försök att undfly hushållsarbetet genom att engagera sig i barnens sportaktiviteter.
Det är också möjligt att beskriva detta fenomen som en överenskommelse inom familjen.
Jag borde nog vara mer upprörd.
Idag vill jag diskutera baseballhandsken som symbol för manlighet. Ni missade väl inte slutet på filmen?
I papperstidningen benämns personen som “dagisanställd”. Ur mitt perspektiv är utbildning och anställningsform intressant, men jag inser att det riskerar att framstå som ovidkommande.
Uppdaterad:
Jag skrev till reportern och fick snabbt svar:
Jag såg det just. Förmodligen våra redaktörer på webben som inte läst texten ordentligt.
Jag hör av mig till dem och ber dem korrigera.
Suck. Det är en ganska skör teori jag har om att vi ska kunna identifiera olämpliga personer under utbildningen, men jag är inte helt beredd att skiljas från den.
Uppdaterad 2:
Jag försöker förstå Sydsvenskans publicistiska avvägningar i en känslig fråga. Men för mig känns det viktigt att slå fast att mannen inte är förskollärare. Jag vet inte om det är av allmänt intresse att förskolan inte är kommunal. Flashback är tyvärr nödvändigt. Vi har inte råd med ryktesspridning och snart skickas antagningsbeskeden till förskollärarutbildningen ut.
Uppdaterad 3:
Den här dementin kom vid 18.30 (ungefär)
Jag tror inte att tidningen hade varit lika nonchalant om den råkat peka ut gruppen läkare för något ett vårdbiträde hade gjort.
Uppdaterad 4
Jag behöver hjälp att tolka den här berättelsen.
Über uns
INFORMATION, VERNETZUNG UND STRATEGISCHE BERATUNG FÜR POLITIK UND PRAXIS
Koordinationsstelle „Männer in Kitas“
Die Koordinationsstelle „Männer in Kitas“ hat sich ein Ziel gesetzt: In den kommenden Jahren wollen wir gemeinsam mit Verantwortlichen aus Politik und Praxis den Anteil männlicher Fachkräfte in Kitas spürbar steigern.Wir arbeiten seit Anfang des Jahres 2010 mit verschiedenen Partnern zusammen und werden in unserem Vorhaben von vielen Erzieher/innen, Eltern, Träger-Verantwortlichen, Kita-Leitungen, Politiker/innen und Wissenschaftler/ innen unterstützt, wie die Ergebnisse unserer qualitativen und quantitativen Erhebungen zum Thema „Männliche Fachkräfte in Kindertagesstätten“ zeigen. Die Koordinationsstelle ist an die Katholische Hochschule für Sozialwesen angegliedert und wird vom Bundesministerium für Familie, Senioren, Frauen und Jugend gefördert.
Google översätter:
Om oss
Informationsnätverk och strategisk rådgivning för politik och praxis
Enheten för samordning av “män i daghem”
Samordningsenheten “män i dagis” har satt upp ett mål: Under de kommande åren avser vi att öka väsentligt tillsammans med ledare från politik och praxis av manliga arbetstagare i daghem.Vi arbetar sedan början av 2010 tillsammans med olika partner och i våra projekt i många lärare / elever, föräldrar, chefer support, förskolor-linjer, politiker / forskare i och / internt stöd, eftersom resultaten av våra kvalitativa och kvantitativa undersökningar om “manliga arbetare daghem” show. Samordningen centrum är knuten till den katolska School of Social Welfare och finansieras av den federala ministeriet för familje-, äldre-, kvinno-och ungdomsfrågor.
Artikeln finns inte på nätet, men jag anar att diskussionen kommer att spilla över på rekryteringsarbetet av män till förskolan.
Uppdaterad
Jag hittar den här texten från NYT:
Schools have to engage people as they are. That requires leaders who insist on more cultural diversity in school: not just teachers who celebrate cooperation, but other teachers who celebrate competition; not just teachers who honor environmental virtues, but teachers who honor military virtues; not just curriculums that teach how to share, but curriculums that teach how to win and how to lose; not just programs that work like friendship circles, but programs that work like boot camp.
The basic problem is that schools praise diversity but have become culturally homogeneous. The education world has become a distinct subculture, with a distinct ethos and attracting a distinct sort of employee. Students who don’t fit the ethos get left out.
Den här gruppen är inte homogen och @Ivarpi visar problemet att tillskriva dem egenskaper eller privilegier med största möjliga tydlighet.
Tanken på kollektiv skuld är påtaglig och den som försöker värja sig definieras och förlöjligas som “kränkt”. Jag känner igen en fälla när jag ser en.
Dessutom lär jag höra till de medelålders männen. Game over.
Vi diskuterar idrottsämnet ut ett kursplane- och erfarenhetsperspektiv. Oxdansen är en gemensam nämnare.
Jag tror det har något med maskulinitet och tyglad aggressivitet att göra.
Frågan varför just den här dansen var så populär i skolan på 60-talet?
Jag är storögd turist i Blekinge.
I en annan tråd diskuterar vi kön och förväntningar på beteende. Det är lätt att ramla ner i fördomsträsket – men ännu lättare att låtsas som om vi inte har några förutfattade meningar.
Strukturerna är någon annanstans.
Anders länkar til Wikipedia och ordet mem
.”En ur kulturarvet utbruten enhet, hypotetiskt sett analog med en specifik gen, och lydande under samma naturliga urval beroende av sina fördelar inom den egna idéfenotypen för sin överlevnad och utbredning i kulturmiljön”
Som exempel på memer gav Dawkins melodier, slagord (catch-phrases), trosföreställningar, klädmoden, sätt att tillverka krukor (ways of making pots), och teknologin bakom byggandet av valv.
Efterföljande mem-forskare (se memetik) har ofta använt andra definitioner – såsom kognition, eller idé, och bristen på en klar definition av vad en mem är har möjligen orsakat viss osäkerhet även om begreppets vetenskapliga värde. De flesta definitioner har dock det gemensamt att memen anses som den minsta självreplikerande kulturenheten. Därmed gör den möjlig den kulturella “evolution” som är ett faktum bland människor och även flera andra djurarter. Memerna anses alltså analoga med generna i att de är de minsta byggstenarna i var sin typ av evolution: den kulturella respektive den biologiska eller genetiska. Med “kulturell” menas i detta sammanhang typ av beteenden, som alltså liksom genernas uttryck i organismer utsätts för omvärldens selektionstryck och därmed nedärvs differentierat i relation till omvärlden. Genen nedärvs genom sexuell reproduktion eller klonisk spridning. Memen nedärvs i efterföljande kultur främst genom klonisk spridning, dvs. vad vi kallar härmning, imitation och i nedärvd form tradition, vana, sedvänja, institution, rutin, osv. (Sandberg 2000, Distin 2005).
Jag är säker på att Anders försöker säga något viktigt. Kanske är det ett försök att ta några steg framåt i diskussionen om arv och miljö?
Ok – en lite mer glamorös variant:
Tysta tankar 