Jag slår över till Sexan och hittar Scrapheap Challenge.
Tack Agneta Sjödin!
Reply
Category Archives: jämställdhet
Jag vill också säga “tihi”
Ann Heberlein är upprörd över Madeleines fniss:
Det där tihiet är inte bara ett ljud; det är en lockton, en signal till hanen. ”Tihi” signalerar undergivenhet och tillgänglighet. Den tihiande kvinnan säger ”jag är inte farlig – kom och ta mig – jag är redo för att lägras”. Sånt lär sig kvinnor snabbt, att man i relation till män bör följa några regler om man inte ska avfärdas som oattraktiv.
En kvinna bör aldrig låta mannen förstå att hon eventuellt är intelligentare än han. Hon bör alltid skratta åt hans skämt, hur dåliga de än är. Hon ska lyssna intresserat på hans dravel om sig själv, men inte babbla på om sitt eget liv. Hon ska inte ha alldeles för mycket egen vilja. Allt det där sammanfattas i ett väl placerat ”tihi”.
Jag är inte säker på att den här feministiska analysen leder framåt. Det lilla fnisset på slutet tolkar jag som ett generat och lite ironiskt avståndstagande från den pompösa filmen.
I ren solidaritet kommer jag i fortsättningen att avsluta alla föreläsningar med ett kraftfullt manligt generat “tihi”.
Och igår spelade antagligen MFF bort guldet.
Tihi.
Studio 1 – om män i förskolan (Surprise!)
Få män i förskolan
Publicerat: fredag 26 oktober kl 10:00 , Studio Ett 7 gillar
Den ständiga bristen på män i förskolan vill regeringen nu få bukt med. I slutet på förra året gav man Skolverket i uppdrag att utreda hur det ska gå till, och man ska också lyfta fram goda exempel från kommuner som lyckats bättre än andra. En sådan kommun är Malmö där man bland annat avsatt en person att bara jobba med frågan. Och nu har man dubbelt så många män i förskolan som riksgenomsnittet. Reporter Anna Landelius.
Stoppa pressarna!
Det laddade och obehagliga ordet “kvotering”
Jag ser Aktuellts välgjorda reportage om rekrytering av män till förskolan och är lite bekymrad över att de använder ordet kvotering för att förklara de norska framgångarna.
Jag menar att vi bör vara lite noggranna när det gäller viktiga begrepp i känsliga frågor. Det finns ingen kvot och inga tilläggspoäng i Norge. Det finns belöningssystem för de förskolor som lyckas rekrytera och behålla män – detta är kopplat till ett uppdrag som modellskolor och handledarskap. Den viktigaste åtgärden är att chefen kan välja att prioritera mångfald framför formella meriter. Tanken är att den som är ansvarig för verksamheten måste kunna avgöra vad barnen behöver och föräldrarna efterfrågar.
När jag började arbeta var antalet tjänsteår centralt i den svenska modellen. De här befodringsgångarna var hårt centraliserade och kunde överklagas rättsligt. Idag väger arbetsgivaren erfarenhet, formella meriter med sådant som arbetslagskemi och intuitiva bedömningar av personligheten. Det händer nog att vaga föreställningar om mångfald (kön, ålder, etnicitet o.s.v.) smyger sig in också.
Min poäng är alltså att vi redan har smygkvotering i Sverige och ingen som helst anledning att förfasa oss över de norska försöken att skapa könsbalans på ett centralt område.
Jag kanske talar i egen sak – 1976 fick jag 0,2 tilläggspoäng och kunde börja på förskollärarutbildningen trots ett mycket ostrategiskt naturvetenskapligt gymnasieval. Idag är inte möjligheten att styra intagningen önskvärd eller lagligt möjlig. Svårigheterna ligger inte på den nivån. Därför borde vi diskutera Norge utifrån andra aspekter.
Ett litet nödlån från Irland
Image
Aktuellt om förskolan – uppdaterat
I kväll inleder Aktuellt en serie reportage om förskolan. Det kan hända att jag dyker upp i något hörn av rutan.
Klickbar bild!
I 21-sändningen ser jag fram emot att höra Christian Eidevald diskutera den svenska situationen. Nu med länk till långa Aktuellt!
Daghemmet “Egensinne”
Jag har skrivit en hel del om tysk familje- och förskolepolitik. Det är komplicerat att jämföra länder och den här artikeln från Sydsvenskan ger fler nyanser.
De brukar vara i dryga ettårsåldern när de börjar. Den tyska föräldraförsäkringen är på fjorton månader och nyblivna föräldrar ställer genast sina barn i dagiskö.
Här alltså. I västra Tyskland råder en annan kultur, där mammor förväntas vara hemma med sina barn, åtminstone fram till skolstarten.
När dåvarande familjeministern Ursula von der Leyen (själv sjubarnsmamma) 2007 föreslog en kraftig utbyggnad av barnomsorgen i väst anklagade en högljudd opinion henne för att förstöra de tyska familjerna.
Den katolske biskopen Walter Mixa ställde sig i spetsen för motståndet. ”Den som använder statliga medel till att förleda mödrar att lämna bort sina barn degraderar kvinnan till en födelsemaskin”, dundrade han. Leyens planer hejdades. De flesta västtyska tvååringar är fortfarande hemma. Med mamma.
Eigensinn betyder envishet. Bra namn på ett dagis kan man tycka, men så ska det inte tolkas, berättar föreståndaren.
– Nej, det är ett citat av Hermann Hesse: ”Jedes Ding hat seinen eigenen Sinn.”
Skillnaden mellan öst och väst hänger kvar. Jag känner mig hemma i gamla Östberlin.
Tysk mansrörelse
Jag gissar att de här diskussionerna kommer att bli aktuella när PM Nilsson presenterar sin utredning.
German Family Minister Kristina Schröder has long had something of an adversarial relationship with the country’s feminists. Not only has she refused to support hard quotas for women in top management positions, but she also has repeatedly broadsided “early feminism” or “feminists from the last century” for failing to recognize that “partnerships and children produce happiness.” For many women’s rights veterans, Schröder’s book published last spring, in which she essentially declares the dawning of the post-feminist era, was something of a last straw.
Jag undrar om det finns utrymme för neutral oskuldsfullhet – min specialgren.
“We have become so used the monopolistic claims of women’s rights activists on issues relating to gender equality that the idea of including boys and men to a greater degree in the debate has, in the best case, been ignored and in the worst case been branded as a betrayal of the goals pursued by the women’s rights movement.”
Ett kanadensiskt perspektiv
När jag känner mig ensam och haveristisk brukar jag numera läsa om hur andra länder försöker rekrytera män till skola och förskola.
Jon Bradley i Quebeck är mycket direkt.
I really want to make this point: We concentrate on high school dropouts. They’re 16 or 17 when they drop out, but I postulate that they dropped out in Grade 6. They physically couldn’t drop out because they were little and that’s against the law. We make them stay. But if they are already failing in these academic subjects, if they already don’t think positively of school, if they already feel stifled in their environments, they’ve dropped out mentally. Their attitude towards learning, their attitude towards school and the whole notion of intellectual pursuits has been damaged, in some cases beyond repair. That happens in elementary school.
So we’re putting all these resources into high schools to fight the problem. By then it’s too late. If we want to make an impact on the dropout problem, we should start in Grade 4.
What should be done in Grade 4 then?
Three things: First, make classes smaller. All the research shows that classes of 28, 32 and 36 don’t work. That’s mob control, that’s not a learning environment.
Number two, balance the curriculum by making it more boy-friendly. Look at ways of engaging them.
Third, let’s look at gender-specific classes for some subjects.
Would having more male elementary teachers help?
I’m not convinced that the gender of the teachers is the main issue. But a child on the English side in Quebec can go through to high school without ever having had a male teacher.How many men in one of our cohorts?
The percentage of males in elementary education at McGill has dropped during my tenure from about 20 per cent [then] to five per cent now. I can see the day soon where we graduate a class of B.Ed Elementary with not one male.We have to ask ourselves some very fundamental questions. First of all: Is this OK? Is this just the way things happen? Maybe this is just evolution. But now we’re looking at other things: the use of Ritalin, a high dropout rate, bullying, gangs. You say: “Wait a minute…Do these seemingly separate things have a root in female school environments in Grades 4 to 6?” It’s an interesting question. I wish I had another 25 years to look at this one.
Jag brukar försöka undvika den infekterade ADHD/Ritalindiskussionen, men här är en rapport som tycks beskriva fördelarna med att medicinera.
Tysta tankar 