Trots den minimala dementin i dagens Sydsvenska är jag fortfarande arg och besviken. Den utpekade mannen är inte förskollärare.
Jag gissar att två procent av läsarna noterar ursäkten. (Jämför gärna med rubriken ovan.) En ansvarsfull rubriksättare bör spara på versalerna.
Ann-Sofie Nyström presenterar sin forskning om vad som ger status – att vara sig själv tycks vara en viktig faktor. En sorts självklar auktoritet som vilar i sina privilegier.
“I normens öga är det stilla”
Det är lockande att låtsas som om de här händelserna inte betyder något för hur män i förskolan betraktas. Jag tänker att vi måste prata om det. Hälsan tiger inte still.
Jag är nyfiken på om det måste finnas ett element av risktagande inom kreativitet?
Kunskapskanalen sänder en spännande serie om människans ursprung.
Hos de afrikanska stammarna lever män och kvinnor könsuppdelade men i livslånga förhållanden. Kvinnorna samlar tillsammans och männen jagar ensamma. I serien beskrivs männens risktagande som en evolutionär nödvändighet.
Idag studerar forskare manliga skateboardåkares vilja att utsätta sig för risker. Den ökar när observatörerna är kvinnor. Jag är inte förvånad.
Jag är ganska obekymrad över det här med manligt/kvinnligt. Därför kan jag njuta av kvaliteten och värmen i de rosa långkalsongerna från Jane Wikström som jag hittade längst inne i garderoben. Märket var välkänt på 70-talet. Det var innan velour blev symboliskt laddat.
Nej – det blir inga bildbevis. Där går nog min gräns.
Daniel Alling intervjuar Tysklands jämställdhetsminister Kristina Schröder i Radiokorrespondenterna.
Jag tror att vänstern och feminismen måste vänja sig vid att möta välformulerade motståndare som ifrågasätter statens roll i kampen för individens frigörelse.
VIKTIG UPPDATERING
Läs om åtalet mot barnskötaren och misstankarna mot cheferna som underlåtit att anmäla övergrepp.
Förskolläraren som blev förskoleanställd som blev barnskötare… Jag hoppas att åtalet hanteras bättre när det gäller fakta.
……………………………………………………….
Från i somras:
Jag läser att den förskoleanställde mannen som anklagas för sexuella övergrepp åter är är gripen.
Radio Malmöhus intervjuar åklagare Ulrika Rogland som benämner personen som “förskollärare”. Jag ringer radion och får löfte om snabb rättelse. Så presenterar han sig inte på Facebook.
Om medier av pressetiska skäl väljer att anonymisera gärningsmannen genom att vara diffusa är det extra viktigt att inte samtidigt sprida felaktiga uppgifter som krymper målgruppen för möjliga anklagelser. Jag menar att huvudmannaskapet är viktigt och att verksamhetens inriktning har betydelse när vi ska analysera händelsen. Vilka rutiner finns i den stora kommunala organisationen som saknas i den lilla privata? Går det att skydda sig genom förebyggande åtgärder?
Efter ett tag ringer radion upp och jag lovar att ställa upp på en intervju i eftermiddag. Antagligen kommer jag att prata om hur vi förbereder de män som utbildar sig till förskollärare och jag gissar att det är svårt att undvika frågan om män verkligen passar till yrket.
Min plan är att försöka minimera skadeverkningarna, men minns med fasa de första pedofilaffären i Karlstad på 90-talet då en stor grupp män lämnade yrket. De hade fått nog av misstänksamma blickar.
Då minns jag att reportern först hade frågat 15 andra män som inte ville tala om händelsen. Jag tror att de försökte dra en skarp gräns och på något sätt var rädda att anklagelserna skulle smitta av sig på dem. För mig är det viktigt att vi vågar tala – även om sådant som gör ont. Jag har nog inget val. Om jag är tyst nu förlorar jag rätten att argumentera för män till förskolan i framtiden.
På bilden från 1979 dansar jag och Sven Person med barn i Folkets park
Jag gillar verkligen de här underläggen. De behöver inte vara könsstereotypiserande. Kvinnor dricker öl.
Underläggen fungerar antagligen bra till alkoläsk.
Det här blir nog en serie. Jag försöker förstå vilka bilder som är möjliga att använda – helst utan att trampa mer i fördomsträsket.
Tysta tankar 