Utredningen som föreslår åtgärder för att öka andelen män i förskolan har inte väckt mycket uppmärksamhet. Jan Söderstedt menar att man bör se texten i ljuset av den här artikeln:

I tidningen Förskolan med titeln ”Vi skapar könen själva” (Förskolan 2001:1) intervjuades Britt-Marie Berge, genusforskare, docent i pedagogik vid Umeå universitet och föreståndare för Kvinnovetenskapligt Forum. Här framgår det solklart varför det är så svårt för jämställdhetsväsendet att diskutera problemet med jämställdhet i förskolan.

Berge säger:

“Det finns en fara med jämställdhetsbegreppet: det osynliggör vem som är den förfördelade parten i stort, säger Britt-Marie. Hade det stått klart uttryckt hade strategierna kunnat bollas mot det.– I jämförelse med män är det färre arenor där kvinnor kunnat göra sig gällande. Det är i skola, vård och omsorg som kvinnor under lång tid byggt upp ett gediget kunnande. Ska man ta fasta på jämställdhetsbegreppets kvantitativa sida, kan det bli så att män kräver tillträde till dessa arenor i jämställdhetens namn. – I det stora innebär det att kvinnor förlorar mark och makt även inom de, i jämförelse med mäns, få områden där kvinnor fått sätta och utveckla agendan. Har man genusglasögon ser man att i arbetslöshetstider uppmuntras män att gå in i kvinnodominerade yrken i stället för att konkurrera med män på andra områden. – Det är bra med män i barnomsorgen, om de lär av kvinnors erfarenhet och blir förskollärare. Men inte om de kommer in för att de inte ska konkurrera med männen om andra jobb. Män i kvinnodominerade yrken blir ofta föreståndare och chefer. De traditionella könsmaktsmönstren gör att de till och med uppmuntras av kvinnor att ta ledande positioner. Det är inte jämställt, det är ett annat fält för män att skaffa makt på, säger Britt-Marie. Skulle man däremot pusha lika mycket för att kvinnorna får makt på något område där männen är dominanta vore det en annan sak. – Men när kvinnorna kommer in till exempel på den naturvetenskapliga arenan så ska de anpassa sig. Och när männen kommer in i förskolan är det verksamheten som ska förändras… Varför kan inte män tycka det är bra, det som kvinnor byggt upp? Det är alltid mannen och pojken som blir norm.”

Det känns ganska hårt att möta den här misstänksamma attityden. Även om det skulle råka finnas enstaka kompetenta och trevliga män är de trots allt representanter för något mycket obehagligt.