Så du tror du kan dansa?
Så du tror du kan dansa?
30 augusti 2013
Utbildningsdepartementet
Insatser för fler män i förskolan
På torsdagens sammanträde beslutade regeringen att göra satsningar för att öka andelen män i förskolan. Besluten är regeringens första bidrag till det som kommer att bli en nationell strategi för att öka andelen män i förskolan. Det innebär att satsningen på jämställdhet inom skolväsendet (U2011/7067/S) kompletteras med följande uppdrag till Skolverket:
• Presentera lärande exempel om arbete med att öka mäns intresse för förskollärarutbildning och arbete som förskollärare och barnskötare i förskolan.
• Anordna minst fyra konferenser om erfarenheterna av arbetet med att öka antalet och andelen män som studerar till förskollärare, respektive arbetar som förskollärare eller barnskötare i förskolan.
Också Skolverkets uppdrag om att genomföra en informationskampanj om lärar- och förskolläraryrkena (U2010/7661/S, U2012/6128S) kompletteras för att till viss del specifikt inriktas på att attrahera fler män till förskollärarutbildningen.
– Det är viktigt för barnen i förskolan att få möta en mångfald bland personalen – både könsmässigt och på andra sätt. Nu tar vi ett första steg på väg mot fler män i förskolan, säger Maria Arnholm jämställdhets- och biträdande utbildningsminister.
Uppdragen löper under 2013 och 2014 och sammanlagt får Skolverket 3 750 000 kronor för att genomföra satsningarna.
Kontakt
Carl-Otto Berg
Pressekreterare hos Maria Arnholm
Relaterat
Uppdrag att genomföra insatser för jämställdhet inom skolväsendet
Ladda ner
Bilaga: Andelen män i förskolan i Sverige
Jag är också optimist. Frågan är om vi ska sätta upp mål för andelen män i förskolan? Politiker älskar sådant.
Malmö lär sikta på 10% år 2020.
Jag är glad att andra tar sig an genusdebatten på ett seriöst sätt. Den här texten gör upp med en del myter. Diskussionen går vidare.
Jag är kluven till filmens ganska moraliserande budskap, men porträttet av Winnifred 12 år är fantastiskt.
Texten har åldrats i skönhet.
Rädslan för att säga fel har nog inte minskat sedan 2005.
…och ibland känt mig ganska ensam i mina försök att diskutera teoretiska motsägelser och praktiska konsekvenser. Som lärarutbildare har jag ansträngt mig för att hålla en låg profil. Det har inte alltid gått så bra.
Många förskolor har försökt leva upp till läroplanens krav på att motverka traditionella könsmönster. Få ställde frågan vad det innebar? Var alla könsmönster traditionella – eller finns det några goda (otraditionella)? Staten band upp sig för manipulativa metoder och lanserade dem över landet. För mig var det plågsamt att se frågan om jämställdhet banaliseras och instrumentaliseras. Ofta skedde allt under ytterst normativa och moraliserande former – föräldrar skulle medvetandegöras. I senaste numret av tidningen Förskolan diskuteras olika riktningar inom genuspedagogiken på ett välgörande öppet sätt och jag känner att luften är lite lättare att andas.
Utifrån Klara Dolks avhandling är det möjligt att kritisera kompensatoriska och könsneutrala ansatser på ett nyanserat sätt. Kanske är tiden mogen för en komplicerande genuspedagogik. Vi behöver inte fler förenklingar.
I USA, precis som i Sverige, halkar pojkar efter i skolan. En vanlig attityd att det sker trots att kulturen är välvilligt inställd till pojkar och män. Att pojkar ändå klarar sig, eftersom samhället är så patriarkalt att de värderas högre än flickor. Och omvänt, resonerar man, så är flickors bättre betyg ett tecken på en medvetenhet om att de måste jobba dubbelt så hårt för att ta sig fram. Det kan vara en del av förklaringen. Samhället genomsyras fortfarande av en hel del patriarkala attityder som hör hemma på historiens soptipp. Men det kan också vara så att skolan är en miljö som är fientlig mot pojkar (vilket jag tidigare skrivit om här).
När vi gjorde pojkaktiga sångböcker var det en medveten provokation mot förskolans kultur. Ibland önskar jag att diskussionen var mindre laddad, men erkänner ett visst ansvar för situationen.
Jag har missat att Sven Dahl efterträtt PM Nilsson. Nu ordnas konferenser och konturerna av en ny politik är möjlig att skönja. Kanske. Jag vet inte.
Utredningen Män och jämställdhet inledde sitt arbete förra hösten.
Utredaren ska enligt direktiven:
beskriva och analysera mäns livssituation i förhållande till kvinnors i dagens Sverige och hur den har förändrats under senare år,
beskriva och analysera hur män förhåller sig till jämställdhet och hur mäns livsvillkor kan påverkas av bristande jämställdhet,
redovisa verksamheter som i dag arbetar med män och jämställdhet och som bedrivs av organisationer, myndigheter med flera som hanterar frågor om pojkar och män, exempelvis killgrupper och pappagrupper,
redovisa en översikt över relevant forskning om mäns livssituation, förhållningssätt till jämställdhet och ansvarstagande när det gäller föräldraskap, obetalt hemarbete och anhörigomsorg, och
på lämpligt sätt sprida den kunskap som sammanställs och uppmuntra till dialog om de frågor som berörs i uppdraget.
Den här utställningen gör mig förvirrad:
Purity — David Magnusson
27 april—8 september 2013Under en Purity Ball lovar unga flickor att leva “pure lives before God” och att avstå sex innan äktenskapet. Samtidigt skriver deras fäder under ett dokument där de lovar att beskydda sina döttrars kyskhet. Många av dem byter ringar med varandra, som symbol för sina löften.
De äktenskapsliknande men ytterst respektfulla bilderna är magnifika. Far och dotter står nära varandra och antyder ett band som är provocerande på många plan. Jag inser att tolkningen är starkt beroende av mottagarens värderingar. Mina fördomar biter mig i näsan.
Samtidigt förstår jag viljan att skydda sin dotter – det är nog föreställningen om renhet som stör mig mest.
Uppdaterad 18/8