Varför är just Sjöstedts tatuering “ofattbart fånig”

20140710-075954-28794140.jpg

Jag läser ledaren och nickar först instämmande.

Samtidigt måste jag förklara för mig själv – vad är det som gör att jag misstror partiledarens avsikter? Han borde väl ha samma rätt att uttrycka sina åsikter med kroppen som alla andra?

Inom svensk mansrörelse är det här en stor fråga. Staten samarbetar med organisationen Män för jämställdhet som tar alla chanser att visa sina goda värderingar och normkritiska avsiktet.

Själv känner jag ett visst obehag över att bära tröjor som manifestar min präktighet i okontroversiella frågor. Jag är mot våldtäkter och kvinnomisshandel alla dagar.

Ändå vill jag av rättviseskäl försvara Jonas Sjöstedts rätt att tatuera sig utan att hånas. Tills någon förklarat för mig varför han är löjligare andra politiker som vill föra ut sitt budskap.

En annan dag kan vi diskutera manliga feministers strategier.

När tar mansrörelsen Jane Austen till sitt hjärta?

20140708-123343-45223169.jpg

Länk till SR

Jag kunde inte hålla mig. De 27 avsnitten slank ner ledigt och lämnar en viss tomhet efter sig.

Feminismen har länge omfamnat Jane Austens porträtt av starka och självständiga kvinnor som kämpar för att skapa utrymme för heder och ärlighet i en värd av patriarkala och feodala mönster.

Nu tänker jag att det är dags för mansrörelsen att ta till sig kapten Wentworth som förebild. I det magnifika slutkapitlet diskuteras huruvida män är kapabla att bevara sin kärlek under lång tid. För Ann Elliot är det ett svidande nederlag att behöva inse hur väl, och med vilken utsökt uthållighet, kaptenen har hanterat hennes svek åtta år tidigare.

Mansmobbning?

Ibland är politiken väldigt enkel. Alla springer åt samma håll tills någon betydelsefull person säger ifrån. Nu har det hänt.

Länk

20140705-071704-26224850.jpg

Antagligen är det svårt att avfärda hennes kritik som antifeministisk. Det är viktigt VEM som säger VAD.

De orättvisa betygen

Orsakerna till skillnaden i betygssättningen mellan könen är okända
Skillnaderna mellan kursbetyg och provbetyg mellan könen har setts under flera års insamlingar och analys av provresultat. Det finns fortfarande inte någon entydig förklaring till orsakerna bakom dessa skillnader. Skolorna behöver vara uppmärksamma på att betygsättningen sker rättvist så att pojkarna inte missgynnas. Det är också viktigt att lärarna ges förutsättningar till fortsatt kompetensutveckling i bedömningsfrågor.

Det tycks inte vara högkonjunktur för strukturella förklaringar.

På regeringens bord idag torsdag

REGERINGEN Utbildningsdepartementet
Rättschefen Eva Lenberg
Ärendeförteckning II
regeringssammanträde 2014-06-19 Underprotokoll A
Nr 24
Föredragande:
statsrådet Arnholm
Ärende:
1
Förordning om ändring i förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning U2014/800/S (delvis)
U2014/ /GV
2
Ansökan av Sveriges Kommuner och Landsting om medel för att genomföra insatser för fler män till förskolan
U2014/857, 3661/S

Jag tror det kan bli bra. Frågan är vilken roll landets lärarutbildningar tänker sig?

Vem vågar sätta ner den andra foten?

20140618-082649-30409220.jpg

Det här med att alla paneldeltagare i soffprogram alltid sitter med korsade ben – är det en ny regel? Finns det kurser? Vem vågar sätta ner BÅDA fötterna på golvet?

Är det en könsfråga? Min tes är att männen korsar benen av rädsla för att verka maskulint dryga. Då är sekreterarställningen en form av solidaritet med kvinnornas utsatta positionen.

Men frågan kvarstår – var gör vi av benen?

Jag ska lära mig att stava till Deleuze

Det har varit lite väl mycket politik på bloggen och jag känner mig alltid lite smutsig när feminismdebatten springer iväg. Eddy för tillbaka diskussionen till en mer grundläggande moralisk och epistemologisk nivå.

Som sagt, olika vägar till kunskap, skilda metoder, ger upphov till ständigt nya frågor. Inte konstigt att man känner sig lite vilsen. Det som är inne i sitt tänkande och den som är fokuserad på sin metod är så klart säker på sin sak och har självklart rätt. Men det betyder inte att den kunskapen är giltig överallt, alltid. Och logiken må vara strikt, men den kan också spela oss spratt när den tänjs ut långt bortom den horisont som livet och vardagen utgör. Klart man kan känna sig vilsen, när man blickar in i och får upp ögonen för kulturens komplexitet. Då är det viktigt att inte förlora huvudet och rusa iväg, att låta sig styras av affekter. Då behövs kritisk reflektion och utbyte av tankar, analys av läget, av vart man är på väg och vad man vill egentligen. Och då är vi tillbaka i moralen.

Måndag är alltid måndag.

20140616-081453-29693938.jpg