Jag undviker helst diskussionerna om vad det är för typ av manlighet männen ska representera i förskolan. Det är en mycket personlig fråga och jag ser inget värde i att försöka reglera bilden.
Dessutom är det ytterst sällan kvinnliga förskollärare ställs till svars för sin tolkning av begreppet femininitet.
Här finns några spännande tolkningar.
Populärkulturen uppfyller barnens vardag och pedagogerna kämpar för att få det att hänga samman.
Hur är det nu med könsmönstren i Hackebackeskogen?
Vad ska vi säga om de kvinnliga actionhjältarnas kroppsformer?
Är Hela Sverige bakar ett lämpligt barnprogram?
Jag tror det är Magnus Samuelsson som skymtar?
Frågan är väl om de heteronormativa strukturerna förstärks av de här filmerna – eller om vi får syn på ett mönster som är möjligt att diskutera och förändra?
Vi bygger kök och jag famlar efter något att lägga under bänkskivan. Den här boken från 1978 faller i min hand.
Jag håller inte med Annica Dahlström, men det är bra att vi diskuterar svåra frågor förutsättningslöst.
Debatten är inte ny och tonläget högt.
Tyvärr filmades inte konferenserna – detta är alltså mina intryck. Inte den officiella dokumentationen. Håll till godo!
Jag läser på om dagens program
Programmet växlar mellan föreläsningar, grupparbeten och oväntade möten. Det blir utbyten och avstämningar mellan utbildare, arbetsgivare, pedagoger och centrala aktörer. Vi kommer att lära mer om män i förskolan – de som är där, de som utbildar sig och de som slutat. Vi tar också del av erfarenheter från andra länder.
Utmärkt – ett öppet anslag!
Vi kommer att vrida och vända på frågeställningarna. Vad är möjligt? Varför är det önskvärt med fler män i förskolan?
Stopp – vad är det här? Ingen ställer frågan om varför det är önskvärt med kvinnor i förskolan?
Vilka förhoppningar kan vi ha på en utveckling?
Jag skulle föredragit en historisk beskrivning av vilka insatser som gjorts och vilken politisk vilja som finns att gå vidare?
Är det något att räkna med?
Uhu – vem ska räkna med vad? Jag förstår inte frågan.
Är det eftersträvansvärt överhuvudtaget?
Efter att Delegationen för jämställdhet avfärdade betydelsen av män i förskolan kanske det inte är förvånande att arrangörerna Skolverket fortsätter med det här koketta problematiserandet. Jag trodde den tiden var över. De här frågeställningarna fanns inte i direktiven från Maria Arnholm.
Finns det lärande exempel – om hur man rekryterar och behåller män i förskolan?
Detta uppfattar jag som en retorisk fråga. Alla som orkar lyfta näsan över nationsgränserna vet att det finns massor av spännande exempel från hela världen. Många av dem är starkt natur- och lekromantiska.
Jag är alltså orolig över att inbjudningens syn på mannen som “den andre” ska färga dagens innehåll. Vi är inte ett problem som ska lösas – vi är en möjlighet som ska förverkligas.
I morgon gäller det. Då kommer konferensen till Malmö. Jag är fylld av förväntningar och kollar tweets från Göteborg.
Tack för bilderna Fredric!
56 minuter in i podcasten bränner det till.
Det finns tre olika diskussioner om maskulinitet. Sigge lyfter något spännande och svårfångat.
Biologin kommer tillbaka?
Jag försöker förstå debatten om kulturministern och anar att det är komplicerat. De som kritiserar henne är okänsliga mansgrisar. Frågan är väl vad vi ska kalla dem som skulle vilja men låter bli?
Tysta tankar 