Manlig mystik 6

Jag tror att det manliga temat har varit ett sätt att distansera mig från ämnet. I stället för att fördjupa och förklara har jag förvirrat och dekonstruerat – ett klassiskt knep inom akademin. Genom att välja avlägsna bilder försöker jag skapa ett avstånd som gör det möjligt att diskutera manlighet som om det inte var ett djupt infekterat ämne.

Nu lämnar jag Indien och publicerar en repris på ett gammalt inlägg som ligger väldigt nära min gräns för hur personlig jag vill vara.

Vad föreställer bilden? Skulle den kunna vara tagen i modern tid? Knappast – och det är inte bara badklädernas form som antyder att det rör sig om en gammal bild. Det finns något i tonen mellan de unga männen som känns främmande. Och kanske både lockande och skrämmande. De ligger i en oblyg hög – obekymrade av närhetens sexuella undertoner skrattar de åt sin egen tokighet – eller så kanske de gör något som de uppfattar som helt naturligt och ideologiskt korrekt.

Jag tror vi befinner oss på ett gymnastikläger i Tyskland under tidigt 30-tal. Kropparna är vältrimmade och leendena oskuldsfulla. Den manliga gemenskapen är enkel och kravlös – en stor hög av framtidstro och livsglädje. ”Blut und boden” var enkla slagord som inte hade färgats av äkta blod i riktig jord. Det är svårt att inte fundera över vad som blev av all denna vitalitet. Hur många dog på östfronten? Vilka blev vakter i koncentrationsläger? Fanns det några som tog sig igenom kriget med livsglädjen i behåll?

Min farbror (överst till vänster) var bondson och lovande gymnast. Han ramlade ner från romerska ringar efter gymnasiet och fick psykiska problem. På 40-talet lobotomerades han och blev ganska lugn – men inte som andra vuxna i vi barns ögon. När vi boxades med honom visste vi inte riktigt vad som skulle komma – han lät oss verkligen inte vinna i schack. Ingreppet befriade honom kanske från ångest – men jag förstod aldrig vem han var och ingen berättade för oss bakgrunden till att han inte var som andra vuxna. När nervbanorna skars av försvann också stora delar av personlighet. Beteendet styrdes inte längre av samvete eller empati – i stället var min farbror expert på regler. Så tog han sig fram och så bemötte han oss.

När jag ser på bilden idag kan jag inte låta bli att undra över vad som hände med den glade gossen som fick komma ut i världen och delta i en tysk naturlig kroppsgemenskap. Var detta frusna ögonblick en höjdpunkt i hans liv?

Hur passar denna bild in i en lärarblogg? Nja – jag är intresserad av manlighet och vad som skulle kunna innefattas i detta vaga begrepp. På lärarutbildningen är männen ofta blyga varelser som försöker passa in i den kvinnliga kulturen – eller är de förvirrade av sin minoritetsposition och tror att de privilegier som erbjuds verkligen innebär någon form av högre status som lärare. Makten finns där som ett löfte men också faran i att vara alltför annorlunda och utanför. De ska vara manliga på ett sådant sätt att det är möjligt att integrera med bilden av den goda läraren – som ofta har stora likheter med den goda modern.

Jag möter dem ibland och är osäker på vilket stöd dessa studenter behöver. Kanske skulle de må bra av att ligga i en stor hög på en strand och låta solen bränna bort alla genusdiskussioner där de både är offer och förövare.

Manlig mystik 5

Serien har vacklat mellan romantisering av manlig gemenskap och en mer kritisk analytisk hållning. En ekonomisk historker kanske skulle se frågan om manlighet ur ett mer praktiskt perspektiv. Hur organiserar vi produktionen för att säkra vår överlevnad? Arbetsdelning har ofta dolda rationella skäl som ibland överlevt förändrade produktionsförhållanden. Den som vill gräva i särhållandets logik kan gå till historien.

För fiskarna i Goa är livet komplicerat och enkelt. Mat behövs fortfarande och fångstmetoderna har inte förändrats mycket. Det nya är att turisterna finns på stranden under en kort säsong och då ställs alla traditioner på huvudet. Drömmen om snabba inkomster gör att fiskarna utsätts för svåra frestelser att överge sina rötter och i stället söka lyckan i den nyckfulla turistindustrin.

Några få båtar fortsätter att fiska under turistsäsongen. Det behövs många starka ryggar för att dra upp näten och båten.

arb1

Efter fisket ska näten rensas och fisken sorteras.

arb2

Klicka på bilden och se min tes om manlig arbetsgemenskap haverera:

arb3

Jag har en del bilder på indiska kvinnor också: Me and my shop

Manlig mystik 4

Grabbarna är ganska tuffa. Med nyinköpta halsband, välvaxade frisyrer och blanka badbyxor kisar de mot kameran. Kanske är killarnas självsäkerhet inte bara en fråga om stereotyp machomanlighet – den växande ekonomiska världsmakten Indien har redan idag den största populationen av högskoleutbildade personer.

Det finns en stabil grund för kaxigheten!

mm4

Om sexistiska datorspel

Ibland föreläser jag om datorspel och försöker inta en icke-moraliserande hållning.

Tillverkaren av Onechanbara: Bikini Samurai Squad gör det inte enkelt för mig. Jag har hört att flickor tycker om att byta kläder på sina figurer, men tror nog att succén i skolsammanhang kommer att dröja.

Dessutom lär det vara ett uselt spel!

Bild

Är det någon mer än jag som saknar Mias mattehus?


Manlig mystik 3

Den här serien går lite på tomgång och kanske är bilderna av manlighet för allmänna? Eller är de för exotiska?

En dimension av det vi ser beror på platsens karaktär – stranden i norra Goa är en ganska udda arena. Goa är en gammal portugisisk koloni som blev en del av Indien 1961. Det innebär att delstaten på många områden är friare när det gäller regler om klädsel och alkohol än i övriga delar av landet. Att åka till Goa är för många en del av ritualiserad “tokighet” och påminner kanske om vad mallorcaresan symboliserade för svenskar på 60-talet. I en relativt klasslös gemenskap visar de nyrika upp sitt välstånd och de unga nyutbildade ingenjörerna firar sina uppbrott från familjeband och traditioner genom att dricka öl och dansa hela natten. Myten om synden och de lättklädda turisterna ger det hela ett dekadent stänk som gör resan till något större än livet.

Med denna inramning är det lättare att förstå varför männen ligger och brottas i högar. Närheten är viktig och tillsammans konstruerar de myten om sin galna gemenskap. Att bada i kalsonger är mycket roligare än det låter.

mm3

Jag anstränger mig för att inte se sexuella undertoner i all denna närhet. Riktiga kompisar går naturligtvis gärna hand i hand – det är bara jag som är lite hämmad.

man33

Efter att på klassiskt kolonialt sätt ha exotiserat de stackars indiska männen skäms jag en kort sekund.

Det kunde varit jag.

Slottsparken – en bitter betraktelse

Jag inser att våren håller på att springa förbi mig i Malmö och går en promenad genom min närmaste park. Här var jag föräldraledig för 24 år sedan och minns en oändligt långsam vår med ensamma promenader i en park som vägrade bli grön. Jag minns en nedsliten lekplats och en blåsig bänk. Idag ser det ut så här:

bib2

Jag har tidigare klagat över att EU:s säkerhetsregler gjort lekplatserna tråkigare. Så är det inte längre.

bib3

Jag minns också ett trångt Stadsbibliotek och en barnavdelning som kunde varit mer inbjudande. Idag har vi ett bibliotek med det underbara namnet Ljusets kalender. Det är tänkt – och fungerar som – en mötesplats.

park3

Det är dags att försonas med parken. Allt var inte bättre förr. Dagens småbarnsföräldrar behöver kanske inte härdas på samma sätt som jag gjorde?

På hemvägen passerar jag Kungsparken och stannar vid den torrlagda runda fontänen utanför casinot. Det var rätt kul att vara föräldraledig ibland! Eller ofta.

Klickbar:

park1

Jag håller på att förvandlas till en sådan där lallande sentimental idiot som smyger omkring i parken och fotograferar blommor.

park2

Lord have mercy with my soul.

Manlig mystik

Min iver att avslöja/romantisera manlighetens kärna är lite ojämn. Varje försök till generellt påstående riskerar att hamna i det fördomsfulla träsket av halvsanningar och lögner.

Det är enklare att visa en bild och låta mottagaren tolka innebörden. Jag vill helst slippa ta ansvar och gömmer gärna mina diffusa avsikter. Samtidigt tränger sig frågorna på:

Vad gör de här männen på stranden i Goa?

Vad är det som är så lockande?

Vad är det för erfarenheter som gör att dina gissningar ser ut på ett visst sätt?

manligmystik

Om vandrande sånger

Jag har fått en del underliga telefonsamtal genom åren. Ett av de märkvärdigaste var från Finland och kom från en förlagsredaktör som höll på med en nybörjarbok i svenska för finska barn. Hon ville gärna ha med en sång som fanns i Pojkaktig sångbok 1 – det var just en sådan visa som skulle väcka barnens intresse för det svenska språket. Jag fick senare boken och där finns sången med ordlista och allt. Jag kunde inte vara stoltare!

Lyssna på vad som finska barn tror är en typisk svensk barnvisa.

länk

Till kritiken av den slappa genuskritiken

jesusNewsmill är en underlig sida – seriös ibland men ofta olustigt aggressiv i kommentarerna. Just nu pågår en debatt om Per Ström och frågan tycks vara huruvida “det är synd om männen”?

Länk

Det mesta är olidligt polariserat och diskussionen om arv eller miljö borde ha passerat bäst före datum för länge sedan.

Det som intresserar mig är huruvida det är möjligt att ta sig förbi den anklagande fasen i ett jämställdhetsarbete inom skolans värld? När jag försöker beskriva mäns position på lärarutbildning, förskola och skola är jag ofta orolig över att det finns drag av skuldbeläggning av den kvinnliga majoriteten i argumentationen. Går det att undvika ett anklagande tonfall? Hur argumenterar jag för att inte framställa kvinnors yrkeskunnande i termer av “brister”?

Samtidigt är det svårt att motivera en aktiv samhällsinsats för rekrytering av män till förskola/skola om allt redan är jättebra.

Efter att ha läst kommentarerna inser jag att frågan är mer infekterad än jag trodde. Josefine Arlestam gräver en djup skyttegrav och blir uppbackad av några entusiastiska genuspedagoger.

De gör det inte lätt för sig.

Döden är ingen strid

Mina funderingar kring manlig mystik och pedagogyrket snirklar sig vidare.

När vi gjorde Pojkaktiga sångböcker var skelett ett återkommande tema och frågan är hur vi tänkte? Är besattheten av döden ett manligt tema som exploderar i hårdrockens symbolvärld? Varför skulle män vara mer bekymrade över livets förgänglighet? Hela den här manliga sjukan att försöka skapa monument över sig själv är besvärande, men också lockande. Närheten till döden fungerar som motor för äregirighet och utforskande av gränser. Kvinnor tycks ofta klara sig utan denna form av bekräftelse – eller så fungerar barnafödandet som ett tillräckligt stort livsäventyr?

Sången Fredrik Fräcks skelett beskriver fördelarna med att vara död. Problemet är att i tillvaron som död är det inte möjligt att uppleva denna eviga bekymmerslöshet. Det uppfattar jag som ett avgörande argument för livet.

Länk till sång

skalle

Jag har upptäckt att mitt behov av gamla mystiska bilder är omättligt och försvunner in i de delade skatternas värld. Ett nyckelbegrepp är Creative commons eller common access, som innebär att några rättigheter är reserverade men mycket är tillåtet.

There´s plenty of more where that came from