“Genusförvirrad” – vem är inte det?

Pelle, Michael och jag möter Arawn som driver bloggen Genusförvirrad.  Det är befriande med människor som tar kontakt och säger:
– Hej, ni verkar föra ett intressant samtal – får jag vara med?

Min kunskap om HBT-frågor är ytlig och mitt liv traditionellt inrutat. Arawn presenterar sin blogg så här:

Jag hävdar att genusförvirring är det som uppstår i en normperson när någon bryter mot deras förväntningar om hur män och kvinnor är, och ska bete sig.

Det kan handla om att normpersonen inte kan avgöra om en person är kille eller tjej, om någon heter något som normpersonen uppfattar som “könskonträrt” eller om den blir ombedd att använda ett annat pronomen på en person än det som den använde utifrån sitt intryck av personens genus.

Genusförvirring beror oftast inte på illvilja, utan på bristande kunskap och perspektiv hos normpersoner. Okunskapen och bristen på perspektiv leder ofta till konstiga beteenden.

Vi diskuterar vad som menas med ett “normkritiskt” förhållningssätt och jag har svårt att följa med i hela tankegången. På ett plan tvingas vi in i förtryckande roller som begränsar våra handlingsmönster – jo den teorin känner jag igen. På ett annat plan är identiteten en social konstruktion som styrs av särhållandets logik – jag är med!

Det är konsekvenserna av de här teorierna som gör mig förvirrad. Bakom kritiken av essentialismen tycker jag mig se en romantisk föreställning om ett autentiskt “jag” eller “själv”. I det goda samhället skulle den rollbefriade människan leva i en större frihet. Dagens strukturer skapar onda mönster.

Kanske är jag alltför mycket gammal marxist för att ryckas med av den här formen av utopisk ideologikritik. Bilden av “den nya människan” känns inte särskilt lockande. Jag har fullt upp med att förstå de människor jag möter idag.

Samtidigt ställer den här romantiska bilden av ett villkorslöst “jag” bortom roller till det för mig. Hur ska jag förstå transsexuella personers vantrivsel i ett fysiskt kön?

Plötsligt framstår den likhetsfeministiska teorin om socialt konstruerat kön som ytterst förtryckande. För de transsexuella är frågan betydligt allvarligare.

Men jag hör definitivt till Arawns målgrupp.

Är mansrörelsen antifeministisk?

Jag träffar Pelle Billing och Michael Högberg idag. Vi diskuterar förhållandet mellan mansrörelsen och feminismen. Utgångspunkten är en gemensam övertygelse om att teorin om könsmaktsordning är ett begränsat redskap för att analysera relationer mellan män och kvinnor. Dessutom finns en uppenbar risk att detta perspektiv blockerar viktiga frågeställningar.

Michael är familjestödjare och brottas med den ensidiga bilden av mannen som förövare i relationer. Pelle formulerar sig mer övergripande. Jag visar en text som Pelle har skrivit för en feministisk och vänsterintellektuell kamrat. Han säger förfärad:
– Om jag hade läst något sådant när jag var 19 år hade jag köpt det fullständigt!

Antagligen var det enklare att orientera sig när alla feminister var goda och kritikerna neanderthalmässiga våldsverkare. Varken Pelle, Michael eller jag lever helt upp till den bilden.

I akademiens värld finns en stark längtan att definiera vilka perspektiv som är accepterade och en snabbhet i att demonisera motståndarna. Logiken är ganska primitiv:
– Antingen är du för eller emot. Du kan också vara fiendens fiende. Men kom för helvete inte med någon intersektionell sörja och stöka till det!

Jag fortsätter att hävda en ståndpunkt som skulle kunna kallas maskulinistisk när det gäller frågan om varför män bör arbeta i förskola och skola. Frågan om jag samtidigt knuffas ner i en antifeministisk låda? Den kvinnofientliga tonen i en del bloggkommentarer skrämmer mig. De kompisarna behöver jag inte.

Min första ansiktsmask

Min första ansiktsmask

Kritiken av feminismen

Eskil Fagerström skriver en krönika om reaktionerna på en text om genuscertifiering och annat genusarbete i Lund. Han beskriver de hårda webkommentarerna från antifeminister som det bästa argumentet för att feminismen verkligen behövs.

Länk

På Pelle Billings blogg anklagas Fagerström för härskarteknik när han buntar samman kritiker av genusvetenskap. De som försöker föra en nyanserad diskussion vill på goda grunder gärna distansera sig från anonyma misogyna kommentarer. Hämndlystnaden är pinsam – men inget argument i sig.

Länk

Jag intar en avvaktande hållning och väntar tills krutröken har lagt sig. Lund har alltid varit en gåta för mig och de som ger sig in på det akademiska spelet får nog vara beredda att betala ett högt pris i form av anpassning. Det gäller såväl kvinnor som arbetare, invandrare och malmöbor. I dokumentet läser jag att arbetsgruppen inte är överens om att använda ett intersektionellt perspektiv och tvekar inför att föra samman olika former av diskriminering. Kanske är det ett avgörande problem att feminismen tror sig ha monopol på kränkthet. De flesta punkter i det föreslagna programmet för genuscertifiering är ganska banala och borde falla under högskolelagen.

En akademisk trappa

Superskurken “Uni Sax”?

Jag har missat årets julkalender och läser om den förfärliga superskurken Uni Sax med blandade känslor.

Visserligen har jag någon gång kritiserat den normativa likhetsfeminsistiska diskursen inom genuspeddagogiken – men en så oblyg provokation skulle inte ens jag komma på. Tror jag.

Länk till Svd

Lite märkligt då, att det finns en skurk som krummar med handleden och älskar hygien som heter Ture Tvestjärt. (Tvestjärt är, förutom ett kryp, ett öknamn för att vara bisexuell.) Och vad menar SVT med att karaktären Uni Sax (också skurk, fast kvinnlig, med ett namn snarlikt ordet unisex) har ett specialskurkintresse som är att ”alla ska vara lika och göra samma”? Luktar förakt mot genusvetenskapen.

Peruken "unisex-rocker"

Att konstruera manlighet på Byggprogrammet

En ny avhandling av Ingrid Berglund om manlighetskonstruktioner på byggprogrammet väcker mitt  intresse. Titeln är riktigt lockande Byggarbetsplatsen som skola – eller skolan som byggarbetsplats?

Eleverna formas till byggbranschens villkor med lagarbete, lojalitet och en tydlig manlighetsnorm. Som en lärare uttryckte det: ”byggnadsarbetare är de kraftiga killarna, de tuffa killarna”.

Länk till avhandling

 

Manligt enligt Wetterstrand?

Genusvetenskapen rekommenderar en försiktig hållning till påståenden om vad som egentligen är “manligt” eller “kvinnligt”. Maria Wetterstrand är inte lika återhållsam i en intervju i Sydsvenskan:

Någon sa att Maria Wetterstrand är den första kvinnliga politiker som inte ses som en kvinnlig politiker – utan bara som politiker.
– Ja, jag tror att det är så. Möjligen med undantag av Anne Wibble.

Hur tolkar du det?
– Jag har aldrig blivit betraktad i första hand som kvinna, utan bedömd för vad jag gjort. Göran Persson behandlade aldrig mig som han behandlade andra kvinnor.

Han kommenterade inte din vikt som med Maud Olofsson?
– Nej, det gjorde han inte! Allvarligt talat, jag tror att jag har en attityd där jag aldrig ber om ursäkt för mina åsikter. Det är lite manligt.

Sprider Miljöpartiets språkrör fördomar och förstärker stereotypa föreställningar?

Hela artikeln

Jag mötte Kenth

Mina oroliga kolleger tror att jag är särartsfeminist och skruvar besvärat på sig när jag ställer frågor till Kenth Eriksson, som är representant för Utbildningsdepartementet och Delegationen för jämställdhet DEJA.

Han presenterar det spännande och välskrivna delbetänkandet (Länk) på ett intressant sätt och diskussionen blir nyanserad. Jag anar att det är minst lika svårt att arbeta inom Utbildningsdepartementet som på Malmö Högskola. Vi snuddar vid en normkritisk hållning och jag ser fram emot att skolan granskas som institution. Hittills har fokus legat på att se pojkarna som problembärare och förklaringsmodellerna flyger genom luften.

Kenth Eriksson rekommenderar starkt Inga Wernerssons text i utredningens bilaga 3 som behandlar de socioekonomiska faktorernas betydelse för skolframgång. Det rådet sprider jag gärna.

Antagligen kommer slutbetänkandet innehålla en uppsättning metodtips och jag är en smula orolig för att dessa inte är förankrade i teori. Om Björklund oroar sig för “bråkiga tonåringar” finns det en uppenbar risk att hela det stolta jämställdhetsarbetet blir en hög med evidensbaserade goda råd i stil med den pågående antimobbningskampanjen.

– Alltid kommer det något, sa sparven som flög efter en SAAB 92.

Spår av teori

Spår av teori

Är genusforskning och kvinnoforskning samma sak?

Jag läser en tidning som heter NIKK. Den är gratis och ges ut av  Nordisk institutt för kunskap om kjönn och innehåller ofta ganska brokiga texter.

I det senaste numret 3:2009 (ingen länk) kan jag läsa att läroämnet kvinnoforskning vid Helsingfors universitet har bytt namn till genusforskning. Det verkar en aning lättsinnigt. Förvirringen ökar om vad som egentligen innefattas i begreppet (eller perspektivet) “genus”.

I Finland drömmer undervisningsministern om att skolan ska bli könsneutral – det låter djupt oroväckande.

I en annan text diskuteras fördelar med könsuppdelad undervisning. Det är Island som har tradition av oblyg kompensatorisk statsfeministisk genuspedagogik från förskolan där den s.k. Hjallimodellen har stått som förebild för svenska lösningar.

Eva Nyström är skeptisk – det respekterar jag henne för och bestämmer mig för att läsa hennes kunskapsöversikt:
Nordisk forskning om genus och jämställdhet i skola och utbildning

Direktören för NIKK Solveig Bergman ger också prov på eftertänksamhet och diskuterar den nordiska statsfeminismens (det ligger ingen värdering i ordet) hörnstenar. Hon vågar till och med ifrågasätta uppfattningen om att kvinnor alltid har kollektiva intressen.

Tänk vad mycket man hinner under en undervisningsfri förmiddag!

Verkligen blandade texter!

Verkligen blandade texter!

“Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?”

Kent Eriksson från Delegationen för jämställdhet i skolan föreläser
utifrån betänkandet:
Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det? SOU 2009:64
Länk

Den 24 november kl 13.15 – 15.00 i sal  B423

Lärarutbildningen Orkanen – Malmö

Jag tänker inte missa chansen att ställa frågor kring den statliga jämställdhetspolitiken.